Hur dödens udd skall brytas

VI LÄSER ofta om att döden betraktas som något naturligt eller normalt. Men enligt Bibeln är den faktiskt inte det. Döden är en fiende som är en följd av synden. ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och . . . på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat”, sägs det i Romarna 5:12.

Eftersom döden inte ingick i Guds ursprungliga uppsåt med mänskligheten, har Gud kärleksfullt berett en utväg för oss. Genom att låta sin Son dö för vår skull har han tillhandahållit en motsvarande lösen som kan upphäva det dödsstraff som vi alla står under. (Matteus 20:28; 1 Johannes 2:2) Han har också utlovat ett jordiskt paradis och en helt ny regering som skall styra över hela mänskligheten. Denna regering skall fullständigt utplåna syndens och dödens alla verkningar. (Lukas 18:30) Som det sägs i Uppenbarelseboken 21:3, 4 i Bibeln: ”Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” Men hur blir det då med alla som har dött?

De har hoppet om en uppståndelse — utsikten att få leva igen som människor på den paradisiska jorden, med fullkomligt friska kroppar och sinnen. Ja, ”den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut”. (Johannes 5:28, 29) Den som Gud gett i uppdrag att återlösa mänskligheten, Jesus Kristus, försäkrar oss också: ”Detta är nämligen min Faders vilja: att var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom må ha evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.” — Johannes 6:40.

Det är detta uppståndelsehopp som uppehåller många av dem som har mist någon av sina nära och kära. De inser att deras älskade bara ”sover i döden”, och därför sörjer de inte ”som de övriga, de som inte har något hopp”. (1 Tessalonikerna 4:13) De ser fram emot att få träffa dem igen i den nya tingens ordning som Gud har utlovat. De tror på den Gud som kan ge oss tröst och hopp. — Romarna 15:4, 13; 2 Korintierna 1:3; 2 Tessalonikerna 2:16.

Det är därför Jehovas vittnens begravningar skiljer sig från andra. För att få Guds godkännande undviker vittnena alla sedvänjor som är i strid med hans ord, Bibeln. De tar inte del i ceremonier och ritualer som har sin grund i oskriftenliga uppfattningar. Eftersom de tillber den ende sanne Guden, Jehova, vägrar de att ge de döda sådana hedersbetygelser som endast tillkommer Honom. De vill inte heller skryta med sin rikedom eller samhällsställning, eftersom de vet att sådant misshagar Gud. (1 Johannes 2:16) Deras begravningar är därför enkla och värdiga och hjälper de sörjande att stilla sitt hjärta och sinne. Ett tal hålls till minne av den döde, i vilket talaren redogör för det hopp som Bibeln framhåller. Vittnena sörjer, men inte på ett överdrivet sätt.

Jehovas vittnen vet att ”den siste fienden . . . döden” snart skall undanröjas. Då kommer följande ord att uppfyllas: ”’Döden är uppslukad för alltid.’ ’Död, var är din seger? Död, var är din udd?’” — 1 Korintierna 15:26, 54, 55.