Oceaner med bekymmer

VARJE år släpper människor ut i genomsnitt 130.000 kubikmeter olja i världshaven. Denna enorma siffra inkluderar ändå inte sådana enstaka gigantiska utsläpp som förekom vid olyckan med Exxon Valdez utanför Alaskas kust år 1989 eller katastrofen i Persiska viken förra året, då 160.000 kubikmeter olja per dag strömmade ut i havet!

Människan dumpar emellertid mycket annat än olja i havet. Utanför den tyska Nordsjökusten har industriutsläpp av kemikalier nått en nivå som experterna klassificerar som giftig. Så långt ut från kusten som 200 kilometer utanför förorenas vattnets ytskikt av en dödligt giftig komponent i den färg som används på fartygens skrov. Det millimetertjocka översta skiktet av havsvattnet är äggkläckningsmiljö för mängder av fiskrom och även miljö för mikroorganismer som utgör huvudnäringskälla för många havsdjur.

Även ytskiktet i Medelhavet är bemängt med kemiska föroreningar, olja och avloppsprodukter. Däggdjuren i havet, till exempel valar, är särskilt känsliga för förorenat ytvatten, eftersom de regelbundet måste gå upp till ytan för att andas. Varje år dör omkring 6.000 havsdäggdjur i Medelhavet, de allra flesta på grund av föroreningar. Vid ett tillfälle var det hundratals delfiner som flöt i land på Medelhavskusten — varav 50 per vecka bara utefter Frankrikes stränder. Ett virus hade angripit dessa smidiga, graciösa djur. Föroreningarna kan mycket väl bidra till att minska delfinernas immunförsvar. Den kände oceanografen Jean-Michel Cousteau kommenterar den allvarliga situationen: ”Om delfinerna kan dö av föroreningar, så kan också vi göra det.”

En sådan förutsägelse kan förefalla överdriven, men faktum är att föroreningarna redan hotar mänskligheten på tusentals olika sätt. Ett exempel på detta är räddningstjänsten utanför Newfoundlands kust, där manskapet fann att föroreningar hindrade dem från att upptäcka överlevande från en flygplanskrasch. Vattenytan var så full av flytande plastföremål att räddningspersonalen inte kunde avgöra om det man såg var vrakdelar eller skräp. Man upptäckte aldrig några överlevande.

Detta är en tragisk historia. Men tänk också så här: Om miljökrisen fyller oss människor med raseri och förtvivlan, hur skall då inte han som har skapat ”haven och allt vad som är i dem” känna det? (Nehemja 9:6) Den tid närmar sig med hast, då Skaparen skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Uppenbarelseboken 11:18.

[Bildkälla på sidan 31]

Mike Baytoff/Black Star