En balanserad syn på underhållning
”BARA arbeta gör ingen glad”, lyder ett gammalt talesätt. Och det är så sant som det är sagt. Att ”bara arbeta” kan beröva en människa glädjen i livet och göra henne till en arbetsnarkoman.
Sådana problem har uppstått i Japan, ett land som är känt för sin stränga arbetsmoral. Anställda förväntas ofta arbeta över varje kväll och även på helgerna. Enligt Maclean’s, ett kanadensiskt nyhetsmagasin, tillbringar japanska arbetare i genomsnitt 2.088 timmar om året på sin arbetsplats, jämfört med 1.654 för kanadensiska arbetare. Det sägs vidare i artikeln: ”Japanska företag har ett annat problem att brottas med — anställda som drabbas av karoshi, dvs. dör av överansträngning. Tidningsreportage har berättat om fall där män i åldern 40—50 år drabbats av hjärtattack eller slaganfall efter att ha arbetat 100 dagar i sträck utan en enda ledig dag.” Situationen har till och med föranlett det japanska arbetsmarknadsdepartementet att gå ut med en annonskampanj, där man med hjälp av medryckande slagdängor försöker få människor att ta ledigt över veckoslutet och koppla av. Vilken kontrast till länder i Väst, där människor med lock och pock måste övertalas att prestera en full arbetsvecka!
Vikten av avkoppling
De flesta experter är emellertid överens om att arbetsnarkomani är en sjukdom, inte en dygd. Liksom barn har behov av att leka har vuxna behov av att koppla av. Varför det? Vad vinner människor på sådan rekreation? En bok som behandlar detta ämne räknar upp flera fördelar: ”Självförverkligande, kamratskap, harmoni mellan sinne och kropp, fysisk hälsa, ett välbehövligt avbrott eller uppehåll i ett späckat arbetsschema, vila och avkoppling, en chans att pröva på något nytt och träffa nya människor, att bygga upp relationer, att stärka familjen, att komma i kontakt med naturen . . . och att bara må bra utan att närmare fundera över orsaken. Allt detta är sådant som människor kan få ut av sin fritid.”
Sociologer har skrivit många böcker om rekreation och avkoppling, och de är överens om att rekreation är något mycket viktigt för både individen och samhället. Det finns emellertid ingen som förstår den mänskliga naturen bättre än människans Skapare. Hur ser han på detta ämne?
Tvärtemot vad somliga tycks tro har Bibeln inte någon negativ syn på nöjen och rekreation. Den talar om för oss att Jehova är den lycklige Guden och att han vill att hans tjänare också skall vara lyckliga. (Psalm 144:15b; 1 Timoteus 1:11) I Predikaren 3:1—4 läser vi att det finns ”en bestämd tid . . . att skratta” och ”en tid att skutta omkring”. Det hebreiska ord som här översatts med ”skratta” är besläktat med ett ord som betyder ”leka”. I samma bibelbok sägs det också: ”För en människa finns det inget bättre än att hon äter och dricker och låter sin själ se vad gott är på grund av hennes hårda arbete.” — Predikaren 2:24.
En av de populäraste fritidssysselsättningarna i våra dagar är att bli underhållen, att sätta sig till rätta och titta på när andra visar upp sina talanger och färdigheter. Detta är inte heller någon ny företeelse. Bibeln visar att människor i tusentals år har funnit nöje i att se andra dansa, sjunga, spela olika musikinstrument eller delta i idrottstävlingar.
Som rekreation betraktad kan underhållning vara till stor nytta för oss. Vem finner inte en viss glädje i en duktig idrottsmans prestationer, den behagfulla gracen hos en ballerina, den nervkittlande spänning som en bra äventyrsfilm skapar eller en medryckande melodi som dröjer sig kvar i sinnet långt efter det att musiken tystnat? Och de flesta av oss har säkert många gånger kopplat av med en bra bok och knappast kunnat vända blad fort nog, när vi uppslukats av berättelsen.
Sådan underhållning kan få oss att känna oss avspända och avslappnade, och inte nog med det, den kan också stimulera oss, uppmuntra oss, röra vid vårt hjärta, få oss att skratta — och även skänka oss kunskap. God litteratur kan exempelvis lära oss en hel del om den mänskliga naturen. Ett bevis på det är Shakespeares verk.
Faror
För att få en balanserad syn på våra dagars underhållning måste vi emellertid erkänna att det förutom fördelar också finns nackdelar eller faror. Mycket har sagts om nöjesindustrins nedbrytande inflytande, men generellt sett kan farorna indelas i två större kategorier: de som gäller kvantiteten och de som gäller kvaliteten, dvs. utbudets storlek och dess innehåll. Låt oss först begrunda de faror som har med kvaliteten att göra.
Vi lever i bekymmersamma tider, i det som Bibeln kallar ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) Det är därför inte förvånande att dagens utbud av underhållning är en återspegling av vår tidsålder, ofta i dess mest groteska former. Sadistiskt våld, flagrant omoraliskhet och de lägsta av mänskliga reaktioner — till exempel rasism — har nästlat sig in i populära former av underhållning och fördärvat den i varierande grad. I extrema fall består den så kallade underhållningen knappast av något annat än pornografi och perversiteter. Eller vad sägs om följande exempel?
Filmer: Av de skådespelare som tidigare i år tilldelades en Oscarsstatyett, Hollywoods största utmärkelse, som ”bästa aktör” hade tre spelat psykopatiska mördare, vars mord skildras med oförblommerad tydlighet på filmduken. En av personerna biter enligt uppgift ett stort stycke ur en kvinnas ansikte samtidigt som han våldtar henne. En av årets största kassasuccéer var en film med titeln Basic Instinct. Att döma av recensionerna är denna titel snarast en underdrift. Filmen börjar med en ohyggligt detaljerad sexscen, under vilken kvinnan gång på gång kör en ispik i sin bundne älskare, så att hon blir alldeles nersölad av blod.
Musik: Både rapmusik och heavy metal-musik har på senare tid utsatts för allt starkare kritik på grund av ett liknande innehåll. Sångtexter som förhärligar sexuella perversiteter och övergrepp mot kvinnor, våld och hat mot olika folkgrupper och mot polisen och till och med satanism har förekommit bland dessa grupper. På vissa håll måste skivor med sådant innehåll vara försedda med en varningsetikett. Men ”rapparen” Ice-T, till exempel, har enligt uppgift medgett att han avsiktligt ger sina sångtexter ett chockerande innehåll bara för att förtjäna en sådan etikett — den gör bara människor nyfikna och får dem att köpa hans skivor. Rockstjärnan Prince uppmuntrar i en av sina sånger till incest mellan bror och syster. Musikvideoprogram förstärker ofta intrycket av dessa grovt omoraliska texter genom att ge dem en visuell dimension. Popstjärnan Madonnas video Justify My Love blev allmänt omtalad för sin livfulla skildring av sado-masochistiska och homosexuella handlingar. Till och med MTV, en amerikansk TV-kanal som inte brukar dra sig för att sända omoraliska program, vägrade att visa denna video.
Böcker: Låt oss ta några axplock ur den senaste tidens bokrecensioner. American Psycho skildrar på ett mycket detaljerat sätt de ohyggligheter som begås av en massmördare, som ägnar sig åt obeskrivligt motbjudande ting — däribland kannibalism — med kropparna av sina offer. Handlingen i Vox kretsar kring ett enda långt telefonsamtal, under vilket en man och en kvinna som aldrig har träffats stimulerar varandra sexuellt med upphetsande tal. Boken Raptor utspelar sig på 500-talet och följer två hermafroditer, personer med sexuella drag av båda könen, i deras perversa sexuella eskapader. Kärleksromaner sanktionerar och glorifierar ofta otukt och äktenskapsbrott. Serietidningar, som en gång var ett tämligen oskyldigt nöje för barn, ger nu ofta målande skildringar av sex, våld och ockulta förehavanden.
Sport: Alltfler röster höjs för ett förbud mot boxning. Trots att det nu kan anses bevisat att varje knockoutslag ger upphov till obotliga hjärnskador, fortsätter miljontals åskådare och enorma prissummor att locka boxare till boxningsringarna. Bokstavligt talat hundratals boxare har mött döden på detta sätt.
Inom andra sportgrenar är dödssiffrorna ännu högre. Inte så sällan kan man läsa om att våldsamheter har utbrutit bland spelare eller åskådare. Upplopp som utlösts av nationalistiska känslor eller missriktad ”laganda” har dödat hundratals människor på idrottsarenorna runt om i världen. Tjurfäktning, som i den tyska veckotidningen Die Zeit beskrivs som ”den förmodligen mest barbariska sport som levt kvar till modern tid”, har på senaste tiden ökat i popularitet i Spanien och södra Frankrike. När en tjur genomborrat hjärtat på den berömde 21-årige matadoren José Cubero, bars den fallne hjälten sedan runt i sin kista på en tjurfäktningsarena i Madrid under våldsamma ovationer från omkring 15.000 hänförda beundrare. Själva dödsscenen visades gång på gång i spansk TV.
Dessa fall är visserligen extrema, och de innebär inte nödvändigtvis att all underhållning inom dessa olika kategorier är dålig. Men om vi vill ha en balanserad syn på underhållning, måste vi erkänna att dessa ytterlighetsriktningar existerar och är mycket populära. Varför är det så viktigt? Som du säkert har lagt märke till är det som föreföll extremt för några år sedan nu torrt och ointressant i mångas ögon. Det extrema har en tendens att bli accepterat så småningom; människor vänjer sig vid det. Vad kommer du att vänja dig vid?
Frågan om kvantitet
Även om all underhållning var moraliskt ren, skulle det stora utbudet i sig självt utgöra en fara. Nöjesindustrin är en mycket produktiv bransch. I Förenta staterna, till exempel, publicerades över 110.000 boktitlar enbart under år 1991. Om du kunde läsa en bok från pärm till pärm varje dag, skulle det ändå ta dig över 300 år att läsa igenom ett enda års bokskörd! Den amerikanska filmindustrin producerar gott och väl 400 filmer om året, och många länder importerar dessa filmer och har dessutom en egen produktion. Enbart i Indien produceras hundratals filmer om året. Och vem kan räkna alla de grammofonskivor, CD-skivor och musikkassetter som kommer ut varje år? Och sedan har vi naturligtvis TV.
I vissa industriländer finns det dussintals med TV-kanaler — kabel-TV, satellit-TV och vanliga sändningar. Det innebär att en ständig ström av underhållning kan flöda in i hemmet dygnet runt. Man kan få vad man vill bara genom att trycka på en knapp — sport, musik, teater, komedier, science fiction, kändisintervjuer och filmer. För den som har tillgång till en videobandspelare finns det tusentals filmer att titta på, förutom gör det själv-program, musikvideoprogram och undervisningsprogram om naturen, vetenskapliga ämnen och historia.
Men vem har tid med all denna underhållning? Teknologin kanske kan göra det möjligt för oss att trolla fram den underhållning vi vill ha på ett ögonblick — tänk till exempel hur förvånad Mozart skulle ha blivit om han hade fått höra en av sina symfonier på en bärbar stereo — men den kan inte skapa den tid som behövs för att ta del av alla dessa nöjen. I vissa teknologiskt avancerade länder har utvecklingen faktiskt gått mot minskad fritid, snarare än ökad.
Om vi inte aktar oss, skulle därför underhållning av olika slag lätt kunna uppta hela vår fritid. Vi bör emellertid tänka på att underhållning bara är en form av rekreation, vanligtvis den mest passiva. De flesta av oss behöver också komma ut i friska luften och göra något aktivt, själva delta i stället för att bara sitta och vänta på att bli underhållna. Vi kan gå ut och promenera, träffa goda vänner, ägna oss åt olika lekar och spel.
Om det är oförståndigt att låta underhållning äta upp all vår fritid, hur mycket värre skulle det då inte vara att låta den sluka den tid som borde ägnas åt viktiga förpliktelser, till exempel gentemot vår Skapare, våra familjemedlemmar, vårt arbete och våra vänner! Det är således absolut nödvändigt för oss att ha en balanserad syn på underhållning! Hur kan vi då avgöra vilka former av underhållning som är skadliga för oss och var vi bör sätta gränsen, kvantitativt sett?
[Bilder på sidan 7]
Vissa former av underhållning kan röra vid vårt hjärta och även öka vår kunskap