Blyförgiftning — dess förödande verkningar
”DEN vanligaste allvarliga barnsjukdomen”. ”Det främsta miljöhotet mot barn”. Som du kanske har gissat syftar bägge dessa beskrivningar på en och samma sak: blyförgiftning.
Enligt det amerikanska hälsovårdsorganet CDC (Centers for Disease Control) ”är barn särskilt känsliga för blyets toxiska verkningar. Blyförgiftning är i de flesta fall en tyst sjukdom: de flesta förgiftade barn har inga symptom. Det stora flertalet fall blir därför varken diagnostiserade eller behandlade. . . . Det är inte endast ett problem som rör storstadsbarn eller barn ur vissa minoriteter. Ingen socioekonomisk grupp, geografisk zon eller . . . etnisk population är undantagen.” Rapporten tillägger: ”Blyförgiftning bland barn är ett globalt problem.”
Hur bly påverkar barnen
Man beräknar att det enbart i Förenta staterna finns mellan tre och fyra miljoner barn under sex års ålder som har så höga blyhalter i blodet att det inverkar menligt på deras normala utveckling. Det kan innebära allt från lätt nedsatt läsförmåga till grava psykiska utvecklingsstörningar. Och om problemet är så omfattande i ett land, måste de globala siffrorna vara häpnadsväckande.
I Afrika, Asien, Mellersta Östern och Mexico används bly fortfarande ibland som medicin av människor som inte är medvetna om riskerna. Det används som ett medel mot förstoppning, för att förhindra infektioner i naveln och till och med för att lindra tandsprickningsbesvär hos spädbarn.
Den stora faran är inte att barn dör av blyförgiftning. Enligt ett nummer år 1991 av tidskriften FDA Consumer händer det numera mycket sällan att barn dör av blyförgiftning. Men verkningarna är ändå förödande. Det har träffande sagts att bly ”dödar intelligensen”. En representant för de amerikanska hälsovårdsmyndigheterna gjorde följande uttalande enligt tidskriften Newsweek: ”Ett stort antal barn har svårt att utföra analytiskt arbete eller till och med att stå i kö i matbespisningen därför att deras hjärna är full av bly.”
Bland övriga symptom på blyförgiftning hos barn märks lättretlighet, sömnproblem, kolik, blodbrist och hämmad tillväxt. Ett skadat nervsystem åtföljt av kronisk rastlöshet — som hos djur i bur, som en läkare uttryckte det — kan också vara utmärkande för sådana barn. I svårare fall kan somliga barn drabbas av koma och slaganfall, och även sedan de uppnått vuxen ålder lider de ofta fortfarande av emotionella störningar. En del av dessa verkningar kan vara bestående, förklarar en representant för CDC som förestår avdelningen för förhindrande av blyförgiftning. Innan en korrekt diagnos ställs är föräldrar ofta helt villrådiga om orsaken till denna lömska sjukdom.
Varför är barn så sårbara?
Bly är speciellt farligt för barn av två orsaker. För det första påverkas barn av mycket lägre blyhalter än vuxna. Eftersom hjärnan och nervsystemet fortfarande är under utveckling, är de speciellt känsliga för blyets verkningar. För det andra har barn, på grund av sitt beteende och sina sysselsättningar, lättare att komma i kontakt med bly i sin omgivning.
Ta till exempel detta med blybaserade målarfärger, som fortfarande är en viktig föroreningskälla. I länder där det är tillåtet att använda sådana färger i hus kommer antalet blyförgiftningsfall med all säkerhet att fortsätta att öka. Och även om många länder på senare år har förbjudit viss användning av blybaserad målarfärg, finns sådan färg fortfarande kvar i äldre hus. Väggar, fönsterbräden, leksaker, barnsängar och möbler kan fortfarande vara täckta med flera lager blyfärg. I Förenta staterna, till exempel, finns höga blyhalter kvar i cirka 57 miljoner hem. I mitten av 1980-talet bodde omkring 13,6 miljoner amerikanska barn under sju års ålder i hem där det förekom blybaserad målarfärg. Över en miljon av dessa barn hade förmodligen farligt höga blyhalter i blodet.
En slät, målad yta innebär inte någon större fara, men när färgen blir gammal, börjar den spricka och flagna. Eftersom bly har en sötaktig smak, stoppar barn gärna färgflagorna i munnen. Det har hänt att små barn har svalt bly från flagnande fönsterbräden. När färgen så småningom förvandlas till stoft och hamnar på leksaker, golv och mattor, fastnar den på barnens fingrar och kommer sedan oundvikligen in i munnen, mag- och tarmregionen och blodomloppet. Barn mellan ett halvt och sex års ålder är särskilt utsatta.
”Det krävs förvånansvärt lite bly för att orsaka blyförgiftning”, skriver tidskriften Newsweek. ”Ett barn kan ådra sig allvarlig blyförgiftning (60—80 mikrogram/deciliter blod) bara genom att äta ett milligram blyhaltigt färgstoft — en mängd som motsvarar ungefär tre korn strösocker — varje dag under barnaåren.” För att hamna i riskzonen räcker det om barnet får i sig en mängd färgstoft som motsvarar ett enda sockerkorn om dagen. ”Det är därför ett barn kan bli sjukt bara genom att regelbundet röra vid en fönsterbräda och sedan suga på tummen”, rapporterar tidskriften Newsweek och tillägger att många föräldrar ”helt enkelt inte fattar — eller inte kan tro — att dammet på deras fönsterbräda kanske omärkligt berövar deras barn en del av dess slumrande förmågor”.
Bly och foster
Problemet berör på ett särskilt sätt havande kvinnor, eftersom det växande fostrets hjärna och nervsystem kan skadas i livmodern. Om en blivande mamma upptar bly i kroppen, vare sig det sker genom förtäring eller genom inandning, letar det sig in i blodomloppet och vidarebefordras till fostret via navelsträngen. Barnet kan sedan drabbas av neurologiska skador eller nedsatt intelligenskvot. ”Om en havande kvinna får i sig även en liten mängd bly”, förklarar en medicinsk skribent, ”kan den via moderkakan övergå till fostret.” Och Science News rapporterade: ”Undersökningar har dokumenterat att kvinnor som arbetar med bly i fabriker uppvisar större frekvens av sterilitet och missfall samt för tidigt födda och missbildade barn.”
Fäderna kan också bidra till sådana problem. Bly i blodomloppet hos män kan göra att spermierna blir deformerade och långsamma i sina rörelser, vilket skulle kunna förhindra befruktning eller ge upphov till fosterskador. Det beräknas att 400.000 amerikanska kvinnor bär på foster som är så förgiftade av bly att deras utveckling kommer att hämmas. Eftersom blyförgiftning har fått pandemisk omfattning, måste det totala antalet påverkade ofödda barn verkligen vara enormt stort.
Inte bara barnen
Naturligtvis är risken stor också för vuxna. För att skydda sina barn måste de skydda sig själva. På vilka sätt blir de då exponerade för bly? Experterna är överens om att de vanligaste kanalerna, förutom målarfärg, är blyad bensin samt dricksvatten som förorenats med bly via rörledningarna (även kopparrör kan vara hoplödda med bly). Dricksvattenfontäner i skolor och på kontor har ibland vattentankar med blyfogar. En befattningshavare vid det amerikanska miljöskyddsorganet EPA (Environmental Protection Agency) förklarar: ”Cirka 20 procent av all exposition för bly kommer från dricksvatten.” Federal Agency for Toxic Substances and Disease Registry, ett amerikanskt organ som sysslar med frågor som rör giftiga ämnen och sjukdomsregistrering, rapporterade att blyhalten i vatten som kommer ”från elektriska vattenkylare kan vara mycket hög och kan utgöra en ansenlig förgiftningsrisk för alla, inte bara för barn”.
En annan riskfaktor är att föräldrar kan bära med sig blydamm hem på arbetskläderna och överföra det till sina barn. Enbart i Förenta staterna beräknas närmare åtta miljoner arbetare exponeras för bly på sin arbetsplats. En stor del av dessa är kvinnor.
De som förvarar alkoholhaltiga drycker eller andra våtvaror i karaffer av blykristall utsätter sig också för vissa risker, eftersom bly kan läcka ut i drycken. Keramikkärl som inte har bränts vid tillräckligt höga temperaturer kan likaså släppa ifrån sig blypartiklar från glasyren och därigenom förorena maten. Ett gift par köpte en uppsättning kaffemuggar under en utlandsresa. Det visade sig att muggarna avgav 300 gånger mer bly än de maximivärden som fastställts av hälsovårdsmyndigheterna i deras eget land. Makarna blev svårt sjuka efter att ha använt muggarna en kort tid. Konservburkar med blyfogar, som fortfarande används i somliga länder, bär också ansvaret för en del lindriga fall av blyförgiftning.
Skytteentusiaster löper likaså risk att drabbas av blyförgiftning. Varför det? Färska undersökningar har visat att personer som frekventerar inomhusskjutbanor har höga blyhalter i blodet på grund av att de andas in blybemängt damm. När ett skott avlossas och blykulan rusar fram genom gevärspipan, frigörs mikroskopiska blypartiklar som skytten sedan drar ner i lungorna, förklarar tidskriften Science News. Bland de symptom man räknar upp märks kronisk metallsmak i munnen och nervryckningar i händerna. Andra undersökningar har visat att familjemedlemmar också kan utsättas för stor blyexposition genom att skyttar för med sig blydamm hem på kläderna.
Eftersom blyförgiftning är en så vanlig företeelse och utgör en så stor fara både för barn och för vuxna, frågar man sig osökt: Vad kan man göra för att inte drabbas?
[Ruta på sidan 7]
Hur mycket bly klarar kroppen av?
HUR mycket bly är för mycket? Hur mycket bly kan kroppen absorbera utan fara? Medan forskarna fortfarande tvistar om dessa frågor, har man i många länder stiftat lagar för att förhindra blyförgiftning, åtminstone på grund av blyfärger. I Australien satte man en sådan lag på pränt redan i början av 1920-talet. I Grekland, Polen, Storbritannien och Sverige stiftades liknande lagar något senare under detta decennium. I Förenta staterna fick man inte till stånd restriktioner rörande användningen av blyfärger förrän år 1971.
Sedan dess har emellertid Förenta staterna stiftat allt strängare lagar inom detta område. År 1985 sänkte CDC (Centers for Disease Control) gränsvärdet för den högsta tolerabla halten av bly i blodet till 25 mikrogram (25 miljondels gram) bly per deciliter blod. Detta var halva den blymängd som chefen för den allmänna hälsovården hade föreslagit år 1970, nämligen 60 mikrogram per deciliter. Men allteftersom åren gått har nya undersökningar gett vid handen att barn kan ta skada av ännu lägre blyhalter. År 1991 sänkte därför CDC återigen gränsvärdet till mindre än hälften — 10 mikrogram per deciliter.
Även om det fortfarande råder mycket delade meningar om en av de viktigaste undersökningarna som föranledde denna förändring, har andra undersökningar gett liknande resultat. Två undersökningar i Skottland har således visat att så låga blyhalter som 11 mikrogram per deciliter kan sättas i samband med nedsatt intelligens och beteendestörningar hos barn. Och som tidningen Bangkok Post i början av år 1992 framhöll kan lagar sådana som den i Thailand som skyddar vuxna mot blyförgiftning kanske inte skydda barn — i synnerhet inte ofödda barn.
[Ruta/Bild på sidan 8]
Blyförgiftning — ett gammalt problem
BLY kan ha varit i bruk så tidigt som år 3000 f.v.t. De gamla egyptierna använde blyhaltiga material i skulpturer och keramik, fenicierna och kaldéerna drev handel med bly, och grekerna i Athen bröt blymalm i omkring 700 år. Men det var romarna som under kejsartiden först upptäckte blyets industriella potential — och de fick betala ett högt pris för den upptäckten.
Romarna kallade metallen för plumbum (det svenska ordet ”plomb” kommer från detta latinska ord). Blyet valsades ut till stora plåtar, av vilka skickliga arbetare tillverkade rör av 15 olika längder, som sedan användes i de omfattande vattenledningssystemen. Både romarna och grekerna visade vägen för våra dagars rörmokare genom att foga samman ett större antal blyrör med varandra. På detta sätt tillverkade man kilometervis med rörledningar, med vars hjälp man kunde transportera vatten långa sträckor. Romarna tillverkade också dryckesbägare, vinkannor och kokkärl av bly. Väderbeständiga blyplattor användes som taktäckningsmaterial.
Liksom bruket av bly inte är någon ny företeelse, är dess skadeverkningar inte heller någon sentida upptäckt. ”I minst 2.000 år”, skriver tidskriften Science News, ”har olika kulturer insett att bly är mycket giftigt, även om det sätt varpå giftet verkar har varit höljt i dunkel.” I antikens Rom tycks man emellertid inte ha varit riktigt medveten om hur stora riskerna egentligen var. Enligt Jerome Nriagu vid ett kanadensiskt vattenforskningsinstitut brukade romarna söta sitt vin med en druvsirap som hade kokats i blykärl. Nriagu gör följande uttalande enligt tidskriften Newsweek: ”En tesked av denna sirap torde ha varit mer än nog för att orsaka kronisk blyförgiftning.” Och den romerska överklassen konsumerade stora mängder vin. Nriagu beräknar att medlemmar av den romerska societeten drack mellan en och fem liter vin om dagen!
”Man förmodar att en av orsakerna till att det gick som det gick med romarna var deras förkärlek för att söta sina viner med bly”, rapporterar den kanadensiska tidningen The Medical Post. En annan rapport säger: ”Förgiftning till följd av ett omfattande bruk av metallen i redskap, vapen, kosmetiska preparat, vinbägare och vattenledningar kan ha burit ansvaret för [de romerska] kejsarnas vansinne och för den höga frekvens av ofruktsamhet och missfall som förhindrade återväxten inom de styrande klasserna.”
[Ruta/Bilder på sidan 10]
Bly i naturen
OM DU är naturälskare, blir du förmodligen upprörd över att få veta att så många som tre miljoner sjöfåglar dör varje år på grund av blyförgiftning. Också i detta sammanhang betecknas blyförgiftning som en ”osynlig sjukdom”, eftersom den ofta passerar obemärkt. Det amerikanska inrikesdepartementet rapporterar att för varje fågel som jägare lyckas skjuta hamnar närmare ett kvarts kilo blyhagel ute i naturen. Biologer som har undersökt det översta jordlagret i bottnen av myrar, dammar och sjöar har i vissa områden funnit över 250.000 blyhagel per hektar! På många platser är sjöbottnen också översållad av blysänken som fiskare tappat.
När jaktsäsongen är över, sväljs dessa blyföremål av änder och andra sjöfåglar som letar efter föda. Mellan tre och tio dagar senare har giftet kommit ut i blodomloppet och förs sedan runt till viktiga organ — hjärtat, levern och njurarna. Efter 17—21 dagar faller fågeln i koma och dör. Den vithövdade havsörnen kan få blyförgiftning genom att svälja blyhagel som finns i kropparna på de sjöfåglar som utgör dess föda. Sedan år 1966 har över 120 av dessa sällsynta rovfåglar påträffats döda på grund av blyförorening — över hälften av dessa sedan år 1980. Den siffran inbegriper naturligtvis bara de örnar vars kroppar har undersökts och för vilka dödsorsaken har kunnat fastställas. De utgör förmodligen bara en bråkdel av det faktiska antalet.