Vedeldning — Håller vår framtid på att gå upp i rök?

Från Vakna! :s korrespondent i Nigeria

SOLEN sänker sig och färgar den afrikanska himlen röd. Sampa kokar ris till sin man och deras barn. Hon öser vatten ur en spann och häller det i en sotig aluminiumgryta. Under grytan brinner tre tjocka vedträn, och elden sprakar.

Det ligger mera ved travad alldeles intill. Sampa köper veden av män som forslar den hit från bergstrakterna. Veden är ett livsvillkor. Utan ved blir det ingen eld. Utan eld kan man inte koka ris.

Sampas äldste son säger: ”När vi inte har ved, äter vi inte.” Han pekar mot de rikas hus uppe på berget. ”I de husen finns det elektricitet. Där finns det elektriska spisar och gasspisar.” Han vänder sig mot elden och säger med en axelryckning: ”Vi använder ved.”

Sampas familj är inte den enda som lever så här. Det gör många. Tre av fyra personer i utvecklingsländerna är helt beroende av ved som bränsle för uppvärmning och matlagning. Men det är stor brist på ved.

Enligt FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) är brännvedskrisen verkligen mycket stor. Omkring en miljard människor i uländerna lider brist på ved till bränsle. Om den nuvarande tendensen håller i sig, kan det antalet lätt ha fördubblats vid sekelskiftet. En talesman för FAO säger: ”Det hjälper inte mycket att förse de hungrande i världen med mat, om de inte har möjlighet att laga till den.”

Varför är det brist på ved?

Från äldsta tider har människan använt ved som bränsle. Varför det? Det är så bekvämt med ved. Man behöver inte någon dyrbar utrustning eller avancerad teknologi för att samla ved. Man får bara inte förbruka större kvantiteter än vad den naturliga tillväxten av träd medger. Vedeldning för matlagning och uppvärmning kräver inte spis eller värmepanna. Och veden är oftast gratis och lika lättillgänglig som närmaste träd. Inte förrän under de senaste två hundra åren har världens rikare nationer övergått till andra bränslen, såsom gas, kol och olja. För övrigt fortsätter man att elda med ved.

Vissa experter säger att problemets kärna har att göra med den dramatiska befolkningsökningen. När människornas antal ökar, hugger man ner skogen för att utvidga bostadsområden, uppodla större markområden och avverka timmer för industrins behov såväl som till bränsle. I nästan varje land medför utvecklingen att skogarna snabbt förintas. Nordamerika och Europa har fått uppleva detta.

Men i dag växer folkmängden med alarmerande hastighet. Vi är redan omkring fem och en halv miljard människor på jorden. I uländerna fördubblas folkmängden på 20 till 30 år. När antalet människor ökar, växer också behovet av ved. Det verkar som om jordens befolkning har blivit ett jättelikt skogätande odjur med en omättlig aptit — ett odjur som blir större och hungrigare för varje dag. Förrådet av ved konsumeras därför snabbare än det kan förnyas. Enligt FAO finns det redan nu omkring hundra miljoner människor i 26 länder som inte kan få tillräckligt med ved ens för sina elementära behov.

Men det är inte så att alla människor i länder med akut brist påverkas i lika hög grad. De som har råd byter bara till något annat bränsle, till exempel fotogen eller gasol. Brännvedskrisen är en kris för de fattiga, som ökar i antal.

Påverkan på människor

På senare år har kostnaderna för ved fördubblats, tredubblats och på vissa platser till och med fyrdubblats. Priserna fortsätter att stiga i takt med att områdena runt städerna skövlas. Omgivningen kring många städer i Asien och Afrika är nu nästan helt utan träd. På vissa håll måste veden hämtas från platser som ligger över 15 mil bort.

När priserna ökar, ökar också bördan för dem som redan är utfattiga. Undersökningar i Centralamerika och Västafrika visar att arbetarfamiljer köper ved för upp till 30 procent av sin totala inkomst. Allt annat — mat, kläder, bostad, resor, utbildning — måste tas av det som blir över. Talesättet ”det som är under grytan kostar mer än det som är i den” är verkligen sant för dessa människor.

Hur klarar de sig? Där det är ont om ved, eller veden är dyr, måste man minska antalet måltider med varm mat. Man köper billig mat eller mindre med mat, vilket ger en lite mer obalanserad kost. Man kokar också maten mindre. Bakterier och parasiter dödas inte, och kroppen absorberar näringsämnen i lägre grad. Man kokar inte heller dricksvattnet. Man söker allt som kan brinna.

Miljontals människor har blivit hänvisade till bränsle av sämre kvalitet, till exempel halmstrån, stjälkar eller torkad djurspillning. Om veden är dyr och djurspillningen är billig, förefaller det naturligtvis ekonomiskt försvarbart att lägga spillningen på elden i stället för att sprida den på åkern. Ofta finns det knappast något val. Men det sker ju till priset av att åkerjorden inte får värdefullt organiskt tillskott. Så småningom blir jorden näringsfattig och torkar ut.

De som bor på landsbygden behöver i allmänhet inte betala för sin ved, men eftersom det är mycket ont om den varan tar det lång tid att samla veden. I vissa trakter i Sydamerika ägnar kvinnor 10 procent av dagen åt att samla ved. I vissa afrikanska länder ger en hel dags arbete med att samla ved bara bränsle för tre dagars behov. Ibland kan familjer få avdela ett av sina barn till att leta efter bränsle hela dagarna.

Det händer alltför ofta att landsbygden offras för städernas behov. Man fäller träden och säljer dem i snabbare takt än vad de kan växa. Därför minskar tillgångarna, och familjerna måste antingen flytta till städerna eller ägna mer tid åt att samla ved åt sig.

Miljoner människor ägnar sålunda allt mera tid och pengar åt att täcka basbehovet av bränsle. Finns det några alternativ? För de fattiga innebär det att äta mindre, att frysa och att vara utan ljus på nätterna.

Vad som görs

Sedan några år tillbaka har den allvarliga bränslekrisen börjat få internationell uppmärksamhet. Världsbanken och andra organisationer har satsat pengar i skogsprojekt. Inte alla dessa projekt har krönts med framgång, men det har gett många lärdomar. Erfarenheten har visat att man inte kan lösa brännvedskrisen genom att bara plantera fler träd. Ett problem var att planerarna ibland inte tog hänsyn till lokalbefolkningens känslor. I ett land i Västafrika hände det sålunda att byborna förstörde plantorna därför att de hade satts ut på byns betesmarker.

En annan svårighet är att det tar så många år att återskapa skogen. Det kan dröja upp till 25 år innan träden kan ge ved utan att området förstörs på nytt. Det här medför att det dröjer lång tid från investering till vinst. Det innebär också att planteringen inte kan lösa de aktuella behoven.

Skogsplanteringsprojekt pågår i många länder. Men kommer de att fylla framtida behov? Nej, svarar skogsvårdsexperter. Man hugger ner träd i mycket snabbare takt än de kan ersättas. En forskare vid Worldwatch Institute skriver: ”Den politiska vilja och satsning av resurser som behövs för att bryta den onda cirkel som skogsskövlingen medför saknas tyvärr i stora delar av den tropiska tredje världen. För närvarande återplanteras bara ett hektar skog på varje tiotal hektar som avverkas. Skillnaden är störst i Afrika, där förhållandet mellan skövling och nyplantering är tjugonio till ett. För att tillgodose tredje världens beräknade behov av ved år 2000 skulle det krävas att den nuvarande planteringen av skog för icke-industriella behov var tretton gånger så stor som nu.

Framtidsutsikter

I dag är många uppriktiga människor engagerade i att lösa problemet med bristen på ved. Men deras prognoser för framtiden är ofta pessimistiska. I boken Fuelwood—The Energy Crisis That Won’t Go Away (Brännved — energikrisen som kvarstår) skriver forskare vid Earthscan: ”Alla sådana åtgärder [för att bekämpa brännvedskrisen] sammantagna kan inte helt lätta den börda som bristen på ved och ökande priser lägger på de fattiga.” I FAO:s lärarhandledning The Fuelwood Crisis and Population—Africa (Brännvedskrisen och befolkningen — Afrika) heter det: ”Problemet är en ond cirkel som är oupplösligt förbunden med fattigdom. . . . Varje försök att lösa det kommer att ha små utsikter till att lyckas så länge befolkningsökningen inte kan kontrolleras.” Samma publikation visar emellertid att befolkningen fortsätter att växa ”därför att morgondagens föräldrar är fler än dagens föräldrar. Morgondagens föräldrar är redan födda.”

I kontrast till sådana dystra prognoser visar Bibelns profetior tydligt att Guds, den Allsmäktiges, uppsåt är ingenting mindre än att paradiset på jorden skall återställas helt och fullt. (Lukas 23:43) Det ligger inte utanför hans förmåga att lösa de komplicerade problemen med bränsle, befolkning och fattigdom. — Jesaja 65:17—25.

Håller vår framtid på att gå upp i rök? Inte alls! Snart kommer följande profetia, som gäller vår kärleksfulle Skapare, att uppfyllas: ”Du öppnar din hand och mättar allt levandes önskan.” — Psalm 145:16.

[Infälld text på sidan 14]

”Det hjälper inte mycket att förse de hungrande . . . med mat, om de inte har möjlighet att laga till den”