Våld i hemmet — Vad är orsaken?
”I stället för att vara en tillflykt från alla påfrestningar, problem och irrationella faktorer i världen utanför tycks familjen ofta fortplanta eller till och med förstora dessa problem.” — The Intimate Environment—Exploring Marriage and the Family.
VETENSKAPLIGA undersökningar rörande våld i familjen är en relativt ny företeelse. Det är inte förrän under de senaste decennierna som man gjort några mer omfattande undersökningar av det slaget. Även om forskningsresultaten inte alltid varit entydiga, har man ändå funnit vissa grundläggande faktorer som bidrar till våld i hemmet. Låt oss granska några av dessa.
Vilken roll spelar familjemedlemmarnas bakgrund?
Många forskare har kommit till följande slutsats: ”Ju mer våldspräglade de makar var som intervjuades, desto mer våldspräglade var också deras barn mot varandra och mot föräldrarna.”
Bara att bevittna våldshandlingar i familjen påverkar i hög grad unga människor. ”Att se sin mor bli misshandlad är för ett barn detsamma som att själv bli misshandlat”, förklarar terapeuten John Bradshaw. En ung pojke vid namn Ed avskydde att se hur hans far slog hans mor. Men trots att han kanske själv inte insåg det, bibringades han genom detta handlingssätt uppfattningen att män måste behärska kvinnor och därför måste skrämma, skada och förödmjuka dem. När Ed blev vuxen, använde han samma våldspräglade taktik mot sin egen hustru.
En del föräldrar är mycket noga med att se till att deras barn inte tittar på våldsfilmer på TV, vilket naturligtvis är bra. Men föräldrar borde vara ännu mera noga med att övervaka sitt eget beteende som rollförebilder för sina lättpåverkade barn.
Är stress en bidragande orsak?
Havandeskap, arbetslöshet, en förälders död, byte av bostad, sjukdom och ekonomiska problem skapar stress, liksom också många andra situationer. De flesta människor klarar av sådana stressituationer utan att tillgripa våld. För somliga kan emellertid stress vara upptakten till våldshandlingar, i synnerhet i kombination med andra faktorer. Att ta hand om en till åren kommen förälder — i synnerhet om föräldern är sjuk — har till exempel ofta lett till handgripligheter, då vårdnadshavaren varit nertyngd av andra familjeförpliktelser.
Att fostra barn ger också upphov till stress. Sannolikheten för att barnen skall utsättas för misshandel ökar därför ofta med familjens storlek. Barn kan också öka förekomsten av våldshandlingar makarna emellan, eftersom ”gräl om barnen är den vanligaste orsaken till att makar börjar slåss”, förklarar boken Behind Closed Doors (Bakom stängda dörrar).
En skev syn på könsrollerna
Dan Bajorek, som förestår en rådgivningsbyrå i Canada, framhåller att hustrumisshandlare har en felaktig syn på kvinnor: ”Vilken kultur de än kommer ifrån, har de uppfostrats att tro att män är nummer ett.” Hamish Sinclair, som är chef för ett rehabiliteringsprogram för hustrumisshandlare, förklarar att män uppfostras att tro att de är överlägsna kvinnor och att de har rättighet ”att straffa, tillrättavisa eller terrorisera dem”.
I många länder anses mannen ha rätt att behandla sin hustru som blott och bart ett föremål, som en av sina tillhörigheter. Hans herravälde och dominans över hustrun betraktas som ett mått på hans manlighet och värdighet. Hustrur blir ofta fruktansvärt illa slagna och på annat sätt misshandlade, och lagen gör inte mycket för att förhindra det, eftersom detta är den gängse inställningen i sådana länder. Mannen är överlägsen och kvinnan underlägsen; hon måste vara honom fullständigt undergiven, hur lumpen, våldsam, pervers eller självisk han än är.
CBS-reportern Morley Safer sade beträffande situationen i ett sydamerikanskt land: ”Ingenstans i Latinamerika är machokulten mer framträdande. ... Den genomsyrar hela samhället, även rättssalarna, där en man som försvarat sin heder kan slippa undan straff för mord, i synnerhet om offret är hans hustru eller älskarinna.” Han hävdade att ”ingen plats på jorden nedvärderar kvinnor” i den utsträckning som det sker i detta land. Men manschauvinism och nedvärdering av kvinnor är en utbredd företeelse. Den är inte begränsad till något visst land, hur svår situationen än kan vara där.
Minna Schulman, chef för ett organ som sysslar med juridiska frågor i samband med våldshandlingar i hemmet, konstaterade att våld är ett verktyg som män använder för att behålla herraväldet och visa sin makt och myndighet över en kvinna. Hon tillade: ”Vi ser våldshandlingar i hemmet som ett missbruk av makt och myndighet.”
Somliga hustrumisshandlare lider av dåligt självförtroende och framkallar samma egenskap hos sina offer. Om de lyckas med det, växer deras eget ego, och de känner ett mått av överlägsenhet och makt över en annan människa. De menar att de bevisar sin manlighet på detta sätt. Men gör de det? Eftersom de riktar sitt våld mot fysiskt svagare kvinnor, kan man då säga att det är ett bevis på styrka? Eller är det kanske i stället ett tecken på oförnuft och oresonlighet? Är det verkligen ”manligt” av en starkare man att klå upp en svagare och mer värnlös kvinna? En man med stark karaktär borde visa hänsyn och omtänksamhet mot svagare och mer värnlösa personer, inte utnyttja dem.
Ett annat bevis på hustrumisshandlarens oresonlighet är att han ofta anklagar sin hustru för att ha provocerat fram misshandeln. Han kanske antydningsvis eller rent ut säger sådana saker som: ”Du gjorde fel, det är därför jag slår dig.” Eller: ”Du hade inte middagen färdig i tid, så du får bara vad du förtjänar.” Enligt hans mening är det alltid hennes fel. Men inga tillkortakommanden från den andra partens sida kan någonsin rättfärdiga misshandel.
Vilken roll spelar alkohol?
Eftersom alkohol minskar behärskningsförmågan och ökar benägenheten att handla impulsivt, är det inte förvånande att somliga menar att alkoholförtäring kan utlösa våldshandlingar. Ofta kan en person hålla upprörda känslor i schack när han är nykter, men efter några drinkar blir han våldsam. Alkoholen har trubbat av hans sinnesförmögenheter och minskat hans förmåga att kontrollera sina känslor.
Andra hävdar emellertid att problemet snarare har sin rot i stress än i alkoholförtäringen som sådan. De menar att en person som använder alkohol för att klara av stressfyllda situationer är samma typ av person som kan använda våld i samma syfte. Detta innebär att den som dricker kan vara lika aggressiv när han är nykter som när han är berusad. Men hur det än förhåller sig med den saken, är alkoholförtäring definitivt inte befrämjande för självbehärskningen, utan snarare tvärtom.
Hur massmedierna påverkar människors handlingssätt
Somliga hävdar att såväl televisionen som filmindustrin uppmuntrar till en manschauvinistisk inställning och bibringar människor uppfattningen att våld är ett legitimt sätt att ta itu med konfliktsituationer och vrede. ”Jag blev fascinerad över mina egna intensiva reaktioner på filmen ’Rambo’”, erkänner en familjerådgivare. ”Som laglydig vuxen förfasar jag mig över Rambos massmord, medan barnet inom mig ivrigt uppmanar honom att fortsätta.”
Eftersom många barn tillbringar tusentals timmar framför TV-apparaten och bevittnar otaliga fall av våld, våldtäkt och förnedrande behandling av andra människor, i synnerhet kvinnor, är det knappast förvånande att många vänjer sig vid att agera ut den typen av asociala karaktärsdrag på andra. Och det är inte bara barnen som påverkas, utan även de vuxna.
Under de senaste åren har också frekvensen av oförblommerat våld, sexuell omoraliskhet och förödmjukande behandling av kvinnor ökat markant i filmer och TV-program. Detta gör naturligtvis att problemet med våld i hemmet ytterligare förvärras. Det finns ”ett tydligt ... samband mellan underhållningsvåld och aggressivt beteende”, som en grupp forskare uttryckte det.
Verkan av isolering
För många människor i våra dagar är livet ensamt och opersonligt. Jättelika snabbköp har ersatt den lilla vänliga kvartersbutiken. Saneringsprogram, ekonomiska problem och arbetslöshet tvingar människor att flytta till nya platser. Våld förekommer ofta i familjer som saknar ett starkt socialt kontaktnät.
James C. Coleman förklarar i sin bok Intimate Relationships, Marriage, and the Family vad han menar att orsaken till detta kan vara. Han hävdar att den sociala isoleringen begränsar möjligheten till meningsfulla samtal och gör det svårt för våldsverkare att se objektivt på sin situation och att söka hjälp hos en förtrogen vän. Att inte ha vänner och nära släktingar som kan fungera som en återhållande kraft gör det lättare för en person att agera ut sin själviskhet, eftersom hans felaktiga tänkesätt inte dagligen neutraliseras av andra i hans omgivning. Det är som det sägs i Ordspråken 18:1: ”Den som isolerar sig kommer att söka sin egen själviska längtan; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.”
Hjälp för problemfamiljer
Vi har här dryftat bara en bråkdel av de förklaringar som framförts med avseende på våldshandlingar i hemmet. Det finns många andra faktorer som spelar in. Efter att ha identifierat några av orsakerna skall vi nu se om det finns några lösningar. Om det förekommer våldshandlingar i din familj, hur skall då detta mönster kunna brytas? Vilka råd ger Bibeln? Kommer problemet med våld i familjerna någonsin att upphöra? Artikeln på sidan 10 tar upp dessa frågor.
[Ruta/Bild på sidan 9]
Känslomässigt våld – ett slagsmål med ord
VID fysisk misshandel sker angreppet med knytnävarna; vid känslomässig misshandel sker det med ord. Den enda skillnaden är valet av vapen. Det är som det sägs i Ordspråken 12:18: ”Det finns de som talar obetänksamt såsom med svärdsstötar, men de visas tunga är en läkedom.”
Hur farlig är känslomässig misshandel, inbegripet sådana ”svärdsstötar”? Doktor Susan Forward skriver: ”Resultatet är detsamma [som vid fysisk misshandel]. Man blir precis lika rädd, man känner sig precis lika hjälplös, och det gör precis lika ont.”
Känslomässigt våld mot en äktenskapspartner: ”Äktenskapligt övervåld är inte alltid av fysiskt slag. En stor del, kanske rentav den största delen, är av verbal och känslomässig art”, sade en kvinna som i många år trakasserats av sin man. Den känslomässiga misshandeln kan inbegripa utskällningar, skrik, ständig kritik, förnedrande förolämpningar och hotelser om fysiskt våld.
Elaka kommentarer som är avsedda att förringa, förödmjuka eller skrämma kan göra stor skada. Liksom vattendroppar som faller på en sten kan kränkande antydningar till en början verka harmlösa. Men precis som stenen blir självaktningen snart urholkad. ”Om jag var tvungen att välja mellan fysisk och verbal misshandel, skulle jag absolut föredra stryk”, sade en kvinna. ”Man kan se märkena”, förklarade hon, ”så människor tycker åtminstone synd om en. Men att bli utsatt för verbal misshandel gör en nästan tokig. Såren syns inte. Ingen bryr sig om det.”
Känslomässigt våld mot barn: Sådan känslomässig misshandel kan inbegripa ständig kritik och förringande kommentarer om ett barns utseende, intelligens, förmågor eller värde som person. Sarkasm är särskilt nedbrytande. Barn tar ofta sarkastiska kommentarer bokstavligt och kan inte skilja mellan det som sägs på allvar och det som sägs ”på skämt”. Familjeterapeuten Sean Hogan-Downey förklarar: ”Barnet känner sig sårat, men alla andra skrattar, och det lär sig därför att inte lita på sina känslor.”
Det ligger därför en hel del i det som den skotske historikern och essäisten Thomas Carlyle en gång sade: ”Sarkasm är, som jag nu ser det, på det hela taget Djävulens språk, varför jag sedan länge så gott som helt tagit avstånd från densamma.”
Joy Byers, som är expert på frågor som rör barnmisshandel, säger: ”Fysisk misshandel kan döda ett barn, men man kan också döda ett barn andligen, och det är vad ett konstant mönster av negativa kommentarer från föräldrarnas sida kan leda till.” Som tidskriften FLEducator uttrycker det: ”I motsats till blåmärken, som lätt kan identifieras och så småningom förbleknar, förorsakar känslomässig misshandel osynliga förändringar i barnets sinne och personlighet som på ett bestående sätt förändrar dess verklighetsuppfattning och dess relationer till andra människor.”
[Bild på sidan 7]
Att ett barn bevittnar våld påverkar i hög grad dess beteende senare i livet