Bibelns syn

Kan en kristen bli eller anlita en surrogatmamma?

DEN romerske poeten Horatius visste ingenting om surrogatmammor när han skrev: ”Det har ingen betydelse vilka föräldrar en man har så länge han är en hedervärd man.” Den franske 1600-talsförfattarens sentens: ”Börd betyder ingenting när dygd saknas”, skrevs också långt innan begreppet surrogatmamma kom att sätta advokater på det hala. Men som Mary Thom rapporterade i tidskriften Ms. kan med ny befruktningsteknik ”funktionerna som äggproducent, fosterkuvös och skötare av det barn som föds” delas upp mellan två eller tre ”mödrar”. Frågan om ”börd” och ”föräldrar” har blivit mer svårtolkad och komplicerad.

Surrogatmammorna uppenbarade sig på världsscenen under mitten av 1970-talet, och sociala, moraliska och juridiska problem som man inte hade ställts inför tidigare dök nu upp. En del ofruktsamma par var angelägna om att dra nytta av detta icke-traditionella sätt att skaffa sig barn. Å andra sidan har läkare, jurister och lagstiftare kämpat för att hålla takten med den snabbt tillväxande befruktningstekniken i en ansträngning att ställa upp riktlinjer för de etiska och moraliska frågorna.

Vad är en surrogatmamma?

En surrogatmamma är en på konstgjord väg befruktad kvinna som föder barn åt en annan kvinna. Det vanliga tillvägagångssättet är att surrogatmamman befruktas på konstgjord väg med sperma från maken hos det par som har slutit avtal med henne. Surrogatmamman är således barnets genetiska mor. En annan metod är att hustruns ägg och mannens sperma förenas utanför moderlivet i en process som kallas IVF-behandling (In Vitro-Fertilisering) eller provrörsbefruktning och att embryot sedan placeras i surrogatmammans livmoder för att växa till där.

Varför har det blivit vanligare med surrogatmammor? Bland annat därför att högteknologisk forskning har lett till flera sätt att hjälpa kvinnor att få barn. Vissa par kan ha en mycket stark längtan efter barn, men på grund av ofruktsamhet och därför att det finns alltför få friska barn att adoptera kan de inte få något. Därför hyr de en annan persons kropp för att kunna få ett barn. Eftersom stora summor är inbegripna har anordningen med surrogatmammor beskrivits i mindre smickrande termer som ”ofrivilligt slaveri” och ”skövling av de fattigas fruktsamhet”.

Delstaten New Jerseys högsta domstol i Förenta staterna erkände möjligheten att de rika utnyttjar de fattiga och sade i ett fall som rörde en surrogatmamma: ”Det finns, sammanfattningsvis, värderingar som samhället bedömer som viktigare än att ge de förmögna rätten att köpa det de vill köpa, vare sig det gäller förlossningsarbete, kärlek eller liv.” Frankrikes högsta domstol sade att surrogatmödraskap är ett intrång i kvinnans kropp och att ”människokroppen inte skall lånas ut, hyras ut eller säljas”.

Problem som kan uppstå

Surrogatmödraskap medför flera problem. Ett är risken för otrevliga juridiska strider om den kvinna som föder barnet vill behålla det. Vems barn är det, den kvinnas som föder det eller den kvinnas vars ägg det kommer ifrån? Barnets födelse, som borde vara en tid av glädje, leder således ibland till en juridisk strid. Ett annat problem är att vissa kvinnor som går med på att bli surrogatmammor upptäcker att deras känslor förändras i och med barnets utveckling och födelse. Det avtal som har gjorts upp några månader tidigare blir allt svårare att acceptera. Ett kraftigt band uppstår mellan mamman och barnet inuti henne. En surrogatmamma som inte förutsåg detta band beskriver sina känslor då hon lämnade ifrån sig barnet: ”Det var som om någon hade dött. Min kropp skrek efter min dotter.”

Och vilka verkningar kan en sådan födsel med tiden ha på surrogatmammans andra barn, på den familj som tar emot barnet och på barnet självt? Eller vad händer om ett barn som föds av en surrogatmamma har något medfött handikapp? Är fadern förpliktad att ta ansvaret för barnet? Om inte, vem betalar då för barnets vård och uppehälle? Och en ännu viktigare fråga är: Vad är Guds syn på surrogatmödraskap?

Är surrogatmödraskap till ära för äktenskapet?

Guds ord säger oss att han ser på äktenskapet som något heligt. I Hebréerna 13:4 sägs det till exempel: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.”a Gud förväntar att alla kristna skall hålla äktenskapet i ära. Vad är det som besudlar äktenskapet? Otukt, vilket är till vanära för äktenskapet innan det ingås, och äktenskapsbrott, som är till vanära för äktenskapet efter dess ingående.

Är surrogatmödraskap till ära för äktenskapet? Bevaras den äktenskapliga sängen obesudlad? Svaret är helt enkelt nej. Vid det vanligare tillvägagångssättet krävs det att surrogatmamman insemineras med sperma från någon givare. Vi kan finna Bibelns syn på detta i 3 Moseboken 18:20, där det heter: ”Du skall inte ge din utgjutning som sädesvätska åt din följeslagares hustru, så att du blir oren därigenom.” Det finns ingen biblisk grund för att göra åtskillnad mellan befruktning genom samlag och genom insemination med sperma från en donator. I båda fallen begås därför otukt eller äktenskapsbrott, när befruktningen sker med sperma från en annan man än kvinnans laglige make.

Hur är det då när man implanterar ett provrörsbefruktat ägg hos surrogatmamman? Ett sådant förfarande besudlar också den äktenskapliga sängen. Visserligen är det befruktade ägget en produkt av en man och hans hustru, men det placeras därefter i en annan kvinnas moderliv och gör henne i själva verket gravid. Denna graviditet är inte resultatet av sexuellt umgänge mellan surrogatmamman och hennes egen man. Således används hennes fortplantningsorgan av någon annan än hennes egen äktenskapspartner. Detta strider mot Bibelns moralprinciper som säger att en kvinna skall föda sin egen mans barn. (Jämför 5 Moseboken 23:2.) Det skulle inte vara rätt av någon annan man än surrogatmammans egen make att göra bruk av hennes fortplantningsorgan. Det innebär ett orätt bruk av den äktenskapliga sängen. Surrogatmödraskap är således ingenting för kristna.

[Fotnot]

[Bildkälla på sidan 26]

Pastellmålning av Mary Cassatt, The Metropolitan Museum of Art, gåva av Mrs. Ralph J. Hines, 1960. (60.181)