Varför så många falska alarm?

Världens ände — hur nära?

DET finns en berättelse om en pojke som vaktade bybornas får. För ros skull ropade han en dag: ”Varg! Varg!” fast det inte kom någon varg. Byborna rusade ut med klubbor för att driva bort vargen, bara för att finna att det inte fanns någon. Det var så roligt att pojken senare gjorde om samma sak. Byborna rusade än en gång ut med klubbor, bara för att upptäcka att det var ännu ett falsklarm. Efter det kom verkligen en varg, och pojken skrek sin varning: ”Varg! Varg!” Men byborna avfärdade hans rop som ännu ett falskt alarm. De hade lurats för många gånger.

Så har det blivit med dem som förkunnar om världens ände. Under alla århundraden efter Jesu tid har det gjorts så många förutsägelser som inte har slagit in att många inte längre tar dem på allvar.

Gregorius I, påve åren 590—604 v.t., skrev i ett brev till en europeisk kung: ”Vi önskar också att Ers Majestät skall veta vad vi har lärt av Guds, den Allsmäktiges, ord i den Heliga skrift, att slutet för den nuvarande världen redan är nära och att de Heligas rike utan slut nalkas.”

På 1500-talet förutsade Martin Luther, grundaren av den lutherska kyrkan, att slutet var nära förestående. Enligt en källa sade han: ”För min del är jag säker på att domens dag står alldeles för dörren.”

Om en av de första baptistgrupperna sägs det: ”Anabaptisterna i början av 1500-talet trodde att millenniet skulle börja år 1533.”

”Edwin Sandys (1519—1588), ärkebiskop av York och Englands primas, ... säger: ... ’Låt oss vara förvissade om att Herrens ankomst är nära.’”

William Miller, som allmänt tillskrivs grundandet av adventistkyrkan, uppges ha sagt: ”Jag är helt övertygad om att Kristus kommer någon gång mellan den 21 mars 1843 och den 21 mars 1844, enligt det judiska sättet att räkna tiden.”

Gör det förhållandet att sådana förutsägelser inte har slagit in att de som gjorde dem skall betraktas som falska profeter med tanke på orden i 5 Moseboken 18:20—22? Dessa ord lyder: ”Den profet som är förmäten nog att i mitt namn tala ett ord som jag inte har befallt honom att tala eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö. Och ifall du skulle säga i ditt hjärta: ’Hur skall vi känna igen det ord som Jehova inte har talat?’ — när profeten talar i Jehovas namn och ordet inte inträffar eller blir verklighet, då är detta det ord som Jehova inte har talat.”

Det finns sådana som gör spektakulära förutsägelser om världens ände bara för att få uppmärksamhet och efterföljare, men andra är helt övertygade om att deras förutsägelser är sanna. De ger uttryck åt förväntningar grundade på sin egen tolkning av några bibeltexter eller verkliga händelser. De påstår inte att deras förutsägelser är direkta uppenbarelser från Jehova och att de i det avseendet profeterar i Jehovas namn. Därför skall de inte i sådana fall när deras ord inte slår in betraktas som falska profeter i likhet med dem som det varnas för i 5 Moseboken 18:20—22. De har i sin mänskliga ofullkomlighet gjort sig skyldiga till en feltolkning av fakta.a

Några tycks, utan att låta sig hämmas av tidigare misstag, ha sporrats av det annalkande år 2000 och har gjort ytterligare förutsägelser om världens ände. The Wall Street Journal för 5 december 1989 innehöll en artikel med rubriken: ”Millenniefeber: Profeter på löpande band, slutet är nära”. I och med att år 2000 närmar sig förutsäger åtskilliga som tillhör evangeliska rörelser att Jesus kommer och att 1990-talet kommer att bli ”en tid av aldrig förut skådade problem”. När detta skrivs inträffade det senaste exemplet i Sydkorea där Missionen för de kommande dagarna förutsade att Kristus skulle komma vid midnatt den 28 oktober 1992 och ta de troende till himlen. Flera andra domedagsgrupper har gjort liknande förutsägelser.

Denna flod av falska alarm är olycklig. De är lika herdepojkens vargrop — med tiden avfärdar människor dem, och när den verkliga varningen kommer ignorerar man den också.

_Men varför har det varit en sådan tendens århundradena igenom ända till våra dagar att låta falsklarmen ljuda, precis som Jesus förutsade? (Matteus 24:23—26) Efter att Jesus hade talat med sina efterföljare om olika händelser som skulle utmärka hans återkomst sade han till dem det som vi läser i Matteus 24:36—42: ”Om den dagen och timmen har ingen vetskap, varken himlarnas änglar eller Sonen, utan bara Fadern. För alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara. ... Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.”

De blev inte bara uppmanade att vara vaksamma och beredda, utan också att vaka förväntansfullt. I Romarna 8:19 sägs det: ”Skapelsens spända förväntan avvaktar nämligen uppenbarandet av Guds söner.” Den mänskliga naturen är sådan att när vi ivrigt hoppas på och längtar efter något med spänd förväntan uppstår en kraftig frestelse att se det som alldeles förestående, även när bevisen är otillräckliga. I vår iver kan vi låta falska alarm ljuda.

Vad kommer då att skilja den sanna varningen från de falska varningarna? Läs svaret i nästa artikel.

[Fotnot]