Röda färgstänk i snön — om inte våren är tidig

”EN GÅNG sedd, aldrig glömd; i skogens dämpade solljus är den lysande röda färgen uppseendeväckande mot den mörka mattan av förmultnat material.” Så sägs det i Western Forests (Skogar i Västern), en naturhandbok utgiven av Audubonsällskapet, om den växt i Pyrolafamiljen som på latin heter Sarcodes sanguinea. Lite tidigare på året är den en ännu mer uppseendeväckande syn när den tränger upp genom den sista snön. ”En ovanlig växt, som är kraftig, köttig och helt klarröd och som har blad som överlappar varandra på nederdelen av stjälken och är hoprullade upptill bland blomklasarna”, heter det vidare i Western Forests. Den växer bara i barrskogarna i Kaliforniens och södra Oregons bergstrakter.

Denna växt tillhör gruppen saprofyter, vilka kännetecknas av att de inte innehåller det gröna färgämnet klorofyll och därför inte utför någon fotosyntes. Saprofyter lever på multnande växt- eller djurdelar. Mögelsvampar, många andra svamparter och vissa bakterier är saprofyter, men till denna grupp hör även några blomväxter. Sarcodes sanguinea är en av dessa.

Vissa av de högre stående saprofyterna har blivit fullständigt beroende av vissa svampar för att få näring. Denna symbios kallas mykorrhiza — en ömsesidigt fördelaktig kombination av en svamp (myco) och en högre växts rotsystem (rhiza). I dessa fall saknar saprofytens rötter vanligen rothår. Svampen tar över arbetet med att absorbera mineralämnen och fuktighet. I The Encyclopedia Americana heter det: ”Att mykorrhiza innebar en symbiotisk förening upptäcktes i slutet av 1800-talet av den tyske botanisten Albert Bernard Frank som ett sidoskott till en undersökning rörande tryffelodling beställd av den preussiska regeringen.”