Hoppande musiker i insekternas värld

VI MEDGER att vi är synnerligen glupska varelser. Vår hunger kan väcka lantbrukares ilska, därför att de anser oss vara en landsplåga som förstör deras skördar. Trots detta har vi gräshoppor några egenskaper som är värda att studera — vårt sätt att hoppa, vårt sätt att flyga, hur vi klättrar och hur vi ”musicerar”.

Känner du till att vi har fem ögon? Vi behöver inte ta på oss dubbelslipade glasögon, vilket många människor måste göra, eftersom vi har tre små ögon i pannan att se med på nära håll. De två andra ögonen är stora och sitter längre bak på huvudet, så att vi kan se vad som pågår runt omkring oss. Skulle du inte vilja ha ögon med den förmågan?

Och nu till vår förmåga att hoppa. Vi kan hoppa tio gånger högre än vår egen längd och landa nästan en meter bort. Om en människa skulle göra efter den prestationen, skulle hon behöva hoppa upp på ett sexvåningshus. Hemligheten är våra synnerligen starka muskler i bakbenen. De ger oss avstampet som behövs för en sådan prestation.

Även sedan vi har tagit det första skuttet bort kan vi fortsätta att göra det svårt för dig att fånga oss genom att vi har två par vingar. De styva framvingarna fungerar på samma sätt som flygplansvingar, medan de mjuka bakvingarna används till att ge extra fart. Genom att samordna dessa färdigheter, att hoppa och flyga, kan vi i allmänhet komma undan tillräckligt långt för att du skall tappa lusten att förfölja oss.

Tycker du att det är svårt att klättra uppför en hal stång? Det tycker inte vi. Vi kan faktiskt springa uppför ett glatt grässtrå utan att halka, därför att vår Skapare har konstruerat våra sex fötter för detta ändamål. De mycket små trampdynorna på varje fot är försedda med hår som avger en klibbig vätska som hjälper till att ge ett stadigt grepp. Dessutom är varje fot utrustad med två starka krokar försedda med hullingar, som hindrar att vi glider ner från ett brant underlag. Ja, långt innan människan gav sig i väg för att klättra i berg hade vi utrustning för klättring.

Det är hanarna inom vår art som är musiker. Honorna är vederbörligen imponerade och anser hanarna vara utomordentligt begåvade. Ja, vi kan uppfatta och besvara olika ljud. Våra öron sitter på vardera sidan av mellankroppen. Hanen drar sitt taggiga bakben över de upphöjda ribborna på vingarna på samma sätt som en violinist drar stråken över strängarna på fiolen. Och har du inte funnit det lugnande att en varm högsommardag ligga på en äng och höra symfonin från tusentals gräshoppor och syrsor som spelar? Det är sommarens ljud!