Djurvärldens mästerhoppare
ATT hoppa måste vara roligt för många djur. Men för djurvärldens mästerhoppare gäller det ofta liv eller död att kunna hoppa, ett sätt att skaffa sig livets nödtorft eller att rädda sitt liv. Det är dock av intresse för människan att lära känna vilka djur som är mästare i längdhopp och höjdhopp.
Ett djur behöver inte vara stort för att prestera rekordhopp. Tänk till exempel på hoppmusen. Den är bara omkring nio centimeter lång, men den använder sin 15 centimeter långa svans som roder när den tar sina väldiga skutt. Till och med den varmaste sommardag kan en hoppmus gång på gång hoppa två och en halv till tre meter utan att bli svettig. Vid ett tillfälle iakttog man hur en hoppmus hoppade 3,7 meter. Det är inte att undra på att Audubon betraktade hoppmusen som ett av de vigaste av alla vilda djur.
Hopp, hopp, skutt; hopp, hopp, skutt! Här kommer åsneharen. Eller, rättare sagt, där försvinner åsneharen! Om man skrämmer upp en åsnehare, ger den sig i väg med väldiga hopp och skutt. Den hoppar mycket högt, ibland en och en halv meter eller mer. Men det är inte bara på grund av översvallande glädje som åsneharen hoppar så högt. Den tycker nämligen om att överblicka terrängen från ovan, när den hoppar. Det är ett bra sätt att få syn på fiender! När den vitsvansade åsneharen jagas av en räv eller prärievarg, kan den hoppa mellan tre och fyra och en halv meter. Om det blir nödvändigt, kan en åsnehare hoppa ända upp till sex meter eller mer! Det är uppenbart att åsneharen inte är någon klåpare när det gäller att hoppa.
Men kängurun är förmodligen inte särskilt imponerad av åsneharens hopp. En stor känguru tycker inte att det är något att tala om att hoppa sju och en halv meter i ett enda hopp. År 1951 iakttog man ett verkligt rekordhopp, då en röd jättekänguruhona jagades och gjorde en serie hopp, däribland ett som var 13 meter långt! En annan gång iakttog man en grå jättekänguru, som var på väg över en slätt i västra Australien. Man mätte upp dess rekordhopp till 13,65 meter.
Kängurur är inte heller några klåpare när det gäller höjdhopp. En fullvuxen känguru är längre än en människa och väger ofta 90 kilo, och dess väldiga bakben är starka som stålfjädrar och sätter den i stånd att med lätthet segla över staket som är mellan 1,5 och 1,8 meter höga. En känguru i Queensland slog rekord i höjdhopp. När den jagades av hundar, hoppade den över en timmertrave som var 3,2 meter hög!
Idrottande hjortar och antiloper
I antilopernas värld finner vi några av de mest begåvade hopparna av alla djur på jorden. Älgantilopen, som är Afrikas största antilop, springer lika fort som en häst och hoppar högt upp i luften. En iakttagare vid namn Louis S. B. Leakey skrev: ”En statlig experimentstation i Kabete [i Kenya] höll en hjord i fångenskap, när jag var pojke, och där såg jag det första exemplet på de här djurens häpnadsväckande förmåga att hoppa. Deras hage var omgärdad av ett trådstaket som var mer än två meter högt, men en morgon kom två tjurar av någon orsak i panik, hoppade med lätthet över staketet och tog till flykten. Sedan dess har jag bevittnat liknande prestationer vid flera olika tillfällen, och jag har aldrig upphört att förundras över dem.”
Den sydafrikanska springbocken tycker om att hoppa. Den hoppar med huvudet neråt och ryggen böjd i en båge och lyfter hela tre och en halv meter över marken!
En annan häpnadsväckande gymnast bland djuren är klippspringaren (afrikaans: klip, ”klippa”; springer, ”hoppare”). Det är en liten vig afrikansk antilop, som är omkring 90 centimeter lång och väger nio kilo, och den lever verkligen enligt sitt namn. I boken Natural History of South Africa citeras ett ögonvittne, som såg en klippspringare hoppa nio meter från randen av ett bråddjup till en utskjutande klipphylla nedanför!
När det gäller höjdhopp, kan de här viga djuren hoppa upp på de brantaste klippor likt levande gummibollar. Visste du att klippspringaren med rätta kan göra anspråk på rekordet i höjdhopp bland de vilda djuren? Vid ett tillfälle iakttog man hur två klippspringare nådde toppen på en klippa, vars sidor sluttade utåt från foten till toppen räknat. Det enda sätt på vilket djuren kan ha kommit upp på toppen var från marken — sju och en halv meter nedanför!
Den afrikanska antilop som kallas ”impala” är berömd för den grace med vilken den seglar över buskar och stenar. När djuret hoppar, ser det ut att sväva fram genom luften i graciösa vågrörelser, som i hög grad skiljer sig från de flesta antilopers hopprörelse. Impalan hoppar inte bara över buskar och klippor, utan ofta också över sina gelikar. På det sättet kan ett rovdjur som försöker koncentrera sig på en viss impala gå miste om sitt tillfälle under den förvirring som hoppandet skapar. Impalan, som är mästare i höjdhoppning, kan lätt svinga sig över hinder som är 2,4 meter höga!
När det gäller längdhopp, verkar det som om impalans längsta hopp är omkring 12 meter. Men impalan är inte ensam om att hoppa så långt. Det berättas också att Virginiahjorten, eller vitsvansade hjorten, som den också kallas, vid ett tillfälle, när den befann sig i galopp, hoppade mer än 12 meter!
Kattdjur med hopptalanger
I kattfamiljen finner vi naturligtvis flera framstående hoppare. Leoparden och lejonet hoppar till exempel två och en halv meter, ja, kanske till och med tre meter upp i luften. När lejonet springer fort, tar det ända till sex meter långa hopp.
Det råder heller inget tvivel om att tigern har talanger. Jack Denton Scott säger i boken Under och Mysterier i Djurens Värld att tigern ”kan hoppa fem meter rakt upp eller slunga sig över en 12 meter bred ravin utan synbar ansträngning”.
Puman, som också kallas silverlejon, skulle likaså kunna göra anspråk på titeln mästerhoppare. En iakttagare i Arizona berättar: ”Jag har sett silverlejonet hoppa från marken och landa tre och en halv till fyra och en halv meter ovanför i ett träd.” En puma gjorde en gång ett hopp, som sedan mättes upp i snön och befanns vara omkring 12 meter långt!
Hoppande insekter
Insekterna tycks vara de bästa hopparna i hela djurriket, om man tar hänsyn till deras storlek och vikt. Syrsor, gräshoppor och loppor hoppar för att komma undan fiender. En syrsa kan hoppa 60 centimeter.
Vårtbitare och gräshoppor gör ännu bättre ifrån sig. De kan förmodligen hoppa längst av alla insekter — omkring 75 centimeter! I boken The Insects heter det: ”En vanlig gräshoppas hopp är en ytterst märklig prestation. Den kan hoppa horisontellt omkring 20 gånger sin egen kroppslängd, vilket är likvärdigt med att en människa skulle kunna forcera en fotbollsplan på längden med endast tre långa hopp. När det gäller höjdhopp, kan dess prestation jämställas med att en människa skulle hoppa över ett femvåningshus. ... Varje bakben ... är i stånd att göra avstamp med en kraft av nära åtta gånger insektens sammanlagda tyngd. För att åstadkomma en sådan avstamp måste de små musklerna utveckla en häpnadsväckande kraft av omkring 20.000 gånger sin egen tyngd.” Det sägs att omkring 3.500 muskeltrådar i varje bakben måste aktiveras i samband med sådana väldiga hopp — och allt detta på bara en trettiondels sekund!
En mästerloppas 30-centimetershopp kan förefalla oansenligt med mänskliga mått mätt, men den hoppar faktiskt 200 gånger sin egen kroppslängd! I Guinness Book of World Records heter det: ”Vid ett amerikanskt experiment som utfördes år 1910 lät man ett exemplar hoppa frivilligt, och det presterade då ett längdhopp på 33 centimeter och ett höjdhopp på 20 centimeter.” Höjdhoppet var omkring 130 gånger loppans egen höjd.
Märkligt nog tycks ständiga hopp aldrig trötta ut en loppa. En loppa kan hålla på att hoppa i tre dygn i följd, 600 gånger i timmen. Loppans avstamp är så snabb att den uppnår en toppacceleration på 140 g — mer än 30 gånger så stor som den acceleration astronauterna utsattes för under uppskjutningen av månraketen Saturnus 5.
Man skulle naturligtvis kunna nämna många andra djur som är mästare i att hoppa, till exempel hoppspindeln, vissa hundar och hästen, som kan hoppa omkring 8,2 meter långt. Men när människans Skapare gav Job från landet Us en lektion i naturhistoria, vid vad liknade han då hästens förmåga att hoppa? Den allsmäktige Guden sade: ”Är det du, som lär honom [hästen] gräshoppans språng?” (Job 39:23) Gud jämförde alltså hästen med gräshoppan, en oansenlig insekt, men en verklig mästerhoppare. Och vem gav hästen dess förmåga att hoppa som en gräshoppa? Ja, vem har gett alla dessa djur deras förmåga att hoppa? Inte Job, inte någon människa, utan den store Skaparen. Honom tillhör äran för jordens mästerhoppares häpnadsväckande prestationer.
[Tabell på sidan 16]
NÅGRA MÄSTARE I LÄNGDHOPPNING
(Ungefärlig maximilängd)
Namn Meter
Känguru 13,5
Vitsvansad hjort 12
Impala 12
Puma 12
Tiger 12
[Människa] 8,9
Häst 8,2
Åsnehare 7
Lejon 6
Hoppmus 3,7
Gräshoppa 0,75
Syrsa 0,6
Loppa 0,3
[Tabell på sidan 16]
NÅGRA MÄSTARE I HÖJDHOPPNING
(Ungefärlig maximihöjd)
Namn Meter
Klippspringare 7,5
Tiger 5,5
Puma 3,5—4,5
Springbock 3,3
Känguru 3
Leopard 3
Lejon 3
Häst 2,6
Impala 2,4
Vitsvansad hjort 2,4
[Människa] 2,3
Åsnehare 2
Hoppmus 0,9