Små människor, stora bekymmer
”Barns sorger är små, det är sant, men det är barnen också.” — Percy Bysshe Shelley.
TITTA på bilden av den höga hatten här nedan. Vid första påseendet verkar hatten högre än brättet är brett, men i verkligheten är hatten lika bred som den är hög. Det är lätt att felbedöma dimensioner.
Det är precis lika lätt för vuxna att felbedöma omfattningen av de stressfaktorer som påverkar barn. ”Barns problem är så triviala”, resonerar somliga. Men detta är ett illusoriskt resonemang. ”Vuxna bör inte bedöma problem med utgångspunkt från deras storlek”, sägs det varnande i boken Stressade barn, ”utan från den smärta de vållar.”
I många fall är den oro som ett barn känner av långt större proportioner än vuxna föreställer sig. Detta bekräftas av en undersökning i vilken föräldrar ombads göra en bedömning av sina barns känslomässiga tillstånd. Nästan samtliga föräldrar ansåg att deras barn var ”mycket lyckliga”. När barnen intervjuades separat, beskrev emellertid de flesta av dem sig själva som ”olyckliga” eller rentav ”förtvivlade”. Barn har bekymmer som föräldrarna i hög grad underskattar.
I en annan undersökning, som leddes av dr Kaoru Yamamoto, ombads en grupp barn gradera 20 händelser i det dagliga livet efter en sjugradig stresskala. Därefter fick en grupp vuxna gradera samma händelser på det sätt som de trodde att ett barn skulle göra. De vuxna missbedömde 16 av de 20 stressfaktorerna! ”Vi tror alla att vi känner våra barn”, förklarar dr Yamamoto, ”men alltför ofta är det så att vi varken ser, hör eller förstår vad som egentligen oroar dem.”
Föräldrar måste lära sig att betrakta det som händer i livet ur ett nytt perspektiv: med ett barns ögon. (Se rutan.) Detta är särskilt viktigt i våra dagar. Bibeln har förutsagt att ”i de sista dagarna skall kritiska tider [”tider av stor stress”, The Amplified Bible] som är svåra att komma till rätta med vara här”. (2 Timoteus 3:1) Barn är inte immuna mot sådan stress; ofta är de i stället dess främsta offer. Medan somliga av de påfrestningar som barn möter helt enkelt är sådana problem ”som hör ungdomen till”, finns det andra som är mindre vanliga och som förtjänar särskild uppmärksamhet. — 2 Timoteus 2:22.
[Ruta på sidan 5]
Med ett barns ögon
En förälders död = Skuld. Ett barn kan erinra sig tillfällen då det tänkt ovänliga tankar om föräldern och kan i hemlighet känna skuld för dödsfallet.
Skilsmässa = Övergivenhet. Barnets logik säger det att om föräldrarna kan sluta upp att älska varandra, kan de också sluta upp att älska barnet.
Alkoholism = Spänningar. Claudia Black skriver: ”Den dagliga atmosfär av fruktan, övergivenhet, förnekelse, inkonsekvens och våld eller hot om våld som uppammas i ett alkoholpräglat hem är knappast en nyttig och sund miljö.”
Bråk mellan föräldrarna = Fruktan. En undersökning som omfattade 24 skolelever visade att bråk mellan föräldrarna upplevdes så stressande att det ledde till kräkningar, nervösa ansiktsryckningar, håravfall, viktminskning eller viktökning samt i ett fall till och med till magsår.
Höga prestationskrav = Frustration. ”Var barn än hamnar tycks de springa för livet i tävlingar som anordnats för dem av vuxna”, skriver Mary Susan Miller. De är pressade att vara bäst i skolan, i hemmet och till och med i sina lekar, och barnet står aldrig som vinnare, och tävlingen tar aldrig slut.
Ett nytt syskon = Förlust. Eftersom barnet nu måste dela med sig av föräldrarnas uppmärksamhet och tillgivenhet, kan det uppleva det nya syskonet som en förlust snarare än som en vinst.
Skolan = Separationsångest. Att lämna sin mamma och gå till skolan var för Amy som att möta döden lite grand varje dag.
Misstag = Förödmjukelse. På grund av sin vacklande självkänsla har barn ”en tendens att förstora upp vissa saker så att de mister alla proportioner”, förklarar dr Ann Epstein. Förödmjukelse har visat sig vara en av de vanligaste orsakerna till självmord bland barn, konstaterar hon.
Handikapp = Vanmakt. Förutom hån och löje från oförstående kamrater måste barn med fysiska eller psykiska handikapp ofta stå ut med otåliga lärare och familjemedlemmar, som uttrycker besvikelse över sådant som helt enkelt överstiger barnets förmåga.
[Bild på sidan 4]
Gammaldags hög hatt