Katolska kyrkan — förändringar och förvirring

”Många troende är oroade över de förändringar som påtvingats dem.” — L’Histoire, juli/augusti 1987.

”Om en enda länk brister ..., blir hela byggnaden osammanhängande. ... Placera oblaten i handen i stället för mellan läpparna, och du kommer att ’rasera många fransmäns tro’.” — Voyage à l’intérieur de l’Église Catholique.

”Genom förnyelsen av liturgin och införandet av folkets språk förlorade kyrkan det stora flertalet kyrkobesökare [som var] fästa vid vissa traditioner som ansågs vara oföränderliga. ... Plötsligt försvann känslan av förpliktelse, och tron fick sig en knäck.” — Nord Eclair, 24, 25 april 1983.

OVANSTÅENDE citat visar tydligt vilken förvirring som råder bland många katoliker. En fråga som ständigt återkommer är: ”Våra föräldrar och deras föräldrar hörde mässan på latin och bad på ett speciellt sätt. Hur kunde detta tillvägagångssätt bli orätt över en natt?”

Kyrkans nya syn på andra religioner är också en källa till problem. Den franska dagstidningen Le Monde skriver: ”Många troende känner sig lurade. De hade alltför många gånger fått höra att deras religion var den enda rätta, eller åtminstone den bästa.” Det är sant att en hel del katoliker är positiva till en dialog med ”de separerade bröderna”, såväl ortodoxa som protestanter. Men kyrkans attitydförändring är svår att förstå för alla dem som tidigare fått lära sig att ”utanför kyrkan finns ingen frälsning”. Kyrkans förändrade hållning bär till stor del ansvaret för schismen mellan Vatikanen och traditionalisterna, vars andlige ledare, den framlidne ärkebiskopen Marcel Lefebvre, exkommunicerades av påven Johannes Paulus II år 1988.

Kyrkans myndighet ifrågasätts

Katoliker visar ofta sin villrådighet genom att ifrågasätta kyrkans myndighet. Även om Johannes Paulus II uppskattas för sin kamp för en rättvisare värld, är det många katoliker som vägrar att följa de moraliska föreskrifter som han ger i sina offentliga tal. Många katolska par använder preventivmetoder som fördöms av kyrkan. Andra tillgriper abort.

Kyrkans myndighet ifrågasätts på alla nivåer. Att påven och andra kyrkliga dignitärer har intagit en bestämd ståndpunkt i en viss fråga har inte hindrat lekmännen, prästerna eller ens biskoparna från att göra uttalanden i motsatt riktning. Boken La Réception de Vatican II förklarar: ”Ur denna synvinkel sett har den situation som konsiliet gett upphov till också spritt sig till kyrkolivet. Romersk-katolska kyrkan är nu en arena för ständiga, hetsiga dispyter. Till och med påvens rekommendationer är föremål för debatt och kritiseras mycket ofta. Antalet romerska katoliker som säger att de inte kan godta vissa påvliga uttalanden — antingen helt eller delvis — ökar.”

Somliga katoliker har på grund av trohet mot kyrkan accepterat de förändringar som skett och fortsätter att följa dess ritualer. Andra är oroade över situationen och nöjer sig med att vara passiva kyrkomedlemmar. Enligt färska statistiska uppgifter finns det också en stor grupp nominella katoliker som har slutat upp att stödja kyrkan helt och hållet.

Den religiösa förvirringen är inte begränsad till katolska kyrkan i Frankrike. Även i Nederländerna har kriser uppstått för såväl katoliker som protestanter, som framgår av nästa artikel.

[Ruta/Bild på sidan 9]

Inbördeskrig i engelska kyrkan?

Från Vakna!:s korrespondent i Storbritannien

EN OSANNOLIK händelse? Inte enligt londontidningen The Sunday Times. ”Engelska kyrkan är söndrad”, konstaterade man. ”Splittrad kyrka på marsch mot inbördeskrig.” Vad har försatt engelska kyrkan i en så bedrövlig situation? Förslaget att viga kvinnor till präster.

I ett historiskt beslut i november förra året beslöt engelska kyrkans synod med två tredjedels majoritet att viga kvinnor till präster. Omkring 3.500 präster, en tredjedel av det totala antalet, sägs motsätta sig beslutet, och somliga har redan chockerade lämnat kyrkan. Andra, med förre biskopen av London i spetsen, önskar bevara sin anglikanska särart, samtidigt som de söker upprätta ”relationer med påvestolen” i Rom.

Kvinnoprästkampanjen leddes av ärkebiskopen av Canterbury. ”Prästvigning av kvinnor förändrar ingenting i trosartiklarna, Skrifterna eller vår kyrkas bekännelse”, förklarade han och tillade: ”Det kan i själva verket öka kyrkans trovärdighet i den övriga världens ögon. Nu lever den faktiskt som den lär när den talar om jämlikhet.”

Alla är emellertid inte av samma uppfattning. En lekman, som betecknade synodens utslag som ett ”avfall”, lämnade omedelbart kyrkan och konverterade till katolicismen, när beslutet blev känt. ”Beslutet att prästviga kvinnor har kommit som en chock. Den andliga förvirringen är total. De flesta människor vet inte vad de skall göra”, klagade en präst i London. Vatikanen hälsar naturligtvis avhoppare välkomna, om än med en viss försiktighet, men förklarar samtidigt att man ser beslutet som ”ett nytt och allvarligt hinder för en fullständig förlikning”.

För närvarande finns det omkring 1.400 kvinnor som väntar på att prästvigas, men först måste lagförslaget föreläggas det brittiska parlamentet, och sedan måste drottningen ge sitt godkännande. Allt detta kan ta uppemot två år. Det skall bli intressant att se vilket tillstånd engelska kyrkan befinner sig i då.

[Bildkälla på sidan 7]

Camerique/H. Armstrong Roberts