Andra Vatikankonsiliet — välsignelse eller förbannelse?
ÅRET var 1962. Inför en biskops förvånade blickar öppnade påven Johannes XXIII ett fönster i Vatikanpalatset. På detta sätt ville han demonstrera vad han ville åstadkomma med andra Vatikankonsiliet (1962—1965) — att släppa in frisk luft i katolska kyrkan och åstadkomma en aggiornamento, en förnyelse.
Vilka förändringar medförde andra Vatikankonsiliet? Detta är fortfarande en aktuell fråga, eftersom konsiliet och dess konsekvenser är mycket omdebatterade än i dag.
”Ett mått av sanning i andra religioner”
Påven Johannes XXIII ville förändra kyrkan — det framgick med all önskvärd tydlighet. Teologer vars radikala idéer hade fördömts några år tidigare inbjöds nu till Vatikankonsiliet som experter. Höga ortodoxa och protestantiska dignitärer inbjöds också som observatörer.
Denna nya hållning resulterade i en helt förändrad syn på frågor som rörde religionsfrihet och samvetsfrihet. I hundratals år hade kyrkan uttryckligen fördömt sådana idéer; Gregorius XVI, en påve som levde på 1800-talet, betecknade dem till och med som ”dårskap”. År 1964 godkände emellertid Vatikankonsiliet, med stor majoritet, ett dekret som innebar att alla människor hade rätt att själva välja religion. Detta dekret medgav således inte bara samvetsfrihet. Som det uttrycks i tidskriften Notre Histoire: ”Från och med då medgav man att det finns ett mått av sanning i andra religioner.”
Efter andra Vatikankonsiliet fortsatte kyrkan att hysa en liberalare syn på andra religioner. För att visa detta besökte påven Johannes Paulus II kung Hassan II av Marocko, en andlig ledare inom islam. Han besökte också en protestantisk kyrka och en synagoga i Rom. Många katoliker minns säkert också bönedagen i Assisi i Italien år 1986, då påven Johannes Paulus II hade inbjudit ledarna för världens alla större religioner till gemensam bön om fred.
Andra Vatikankonsiliet — en förbannelse?
Somliga hävdar emellertid att de ”friska fläktar” som påven Johannes XXIII hoppades på snarare påminde om isande stormvindar. Som stöd för sin uppfattning åberopar de ett berömt tal, i vilket påven Paul VI, som efterträdde Johannes XXIII, deklarerade att ”Satans rök” hade trängt in i kyrkan. Boken La Réception de Vatican II förklarar att Paul VI genom sitt uttalande ”tycktes förknippa den utveckling som konsiliet igångsatt med en process som motverkar kyrkans intressen”.
Många kyrkobesökare är av samma uppfattning. Enligt en färsk undersökning anser över hälften av Frankrikes katoliker att ”kyrkan har gått för långt i fråga om att framtvinga reformer”. Andra Vatikankonsiliets kritiker anklagar kyrkan för att inte ha varit trogen sina traditioner, utan i stället ha besmittat sig med modernistiska idéer. De menar att kyrkan har gett sitt stöd åt förändringar som har skakat det västerländska samhället och förorsakat den nuvarande krisen inom kyrkan.
Andra Vatikankonsiliet — en välsignelse?
Andra anser emellertid att kritiken inte bör riktas mot konsiliet. De menar att de första tecknen på svaghet inom kyrkan var tydligt urskiljbara redan före andra Vatikankonsiliet. Den franska dagstidningen La Croix skriver: ”Bristen på tillströmning till prästkallet och icke-prästerliga kyrkliga befattningar i västvärlden bör sättas i relation till krisen i samhället i stort och dess konsekvenser för kristna samfund: Alltför många kristna har låtit sig genomsyras av moderna attityder och ideologier.”
Åter andra menar att de förändringar som andra Vatikankonsiliet rekommenderade var absolut nödvändiga. En annan journalist i tidskriften La Croix skriver: ”Man kan ... fråga sig vad som skulle ha hänt med kyrkan, om den hade haft kvar sin introverta inställning.” Slutligen finns det en hel del katolska kommentatorer som hävdar att kyrkan är en organisation som består av ofullkomliga människor, att den har genomgått kriser i det förflutna och att den kommer att klara sig igenom den här också. Gilles, som citerades i den första artikeln, förklarar: ”När vi riktade uppmärksamheten på olika problem inom kyrkan, sade man till oss att kyrkan var mitt uppe i en tonårskris och att den snart skulle gå över.”
Vare sig de förändringar som andra Vatikankonsiliet medförde betraktas som positiva eller negativa, har de fått allvarliga konsekvenser för världens katoliker, som vi kommer att se i nästa artikel.
[Bild på sidan 6]
Andra Vatikankonsiliet åstadkom förändringar och förvirring
[Bildkälla]
UPI/Bettmann Newsphotos