När elden är lös

Från Vakna!:s korrespondent i Ghana

ELD. När vi behärskar elden, är den vår nyttige tjänare. Men när den rasar vilt, kan den bli en förgörande jätte som slukar allt i sin väg — människor, djur, träd och annan växtlighet.

År 1983 ödelade en bushbrand i Australien stora delar av staterna South Australia och Victoria. I branden omkom över 70 människor, 36.000 boskapsdjur och 320.000 får, och över 2.000 hus brann ner.

Samma år ledde eldsvådor i Ghana till att 72 procent av landets yta på totalt 238.000 kvadratkilometer ödelades. Minst 29 människor dog, och ytterligare 34 skadades.

Ett fåtal av bränderna i bushterräng har naturliga orsaker — exempelvis blixtnedslag. De flesta har vållats av människor. I Ghana är den främsta orsaken till bränder tappningen av palmvin. Arbetarna placerar brinnande risknippen runt palmyrapalmerna för att saven skall bli mera lättflytande, och ofta sprider sig elden så att det blir en skogsbrand.

I vissa afrikanska länder är det vanligt att en grupp jägare omringar ett busksnår och tänder eld på det för att driva ut villebrådet. De som letar vildhonung driver bort bina från boet med hjälp av eld. Ibland gör man inga ansträngningar alls att släcka de eldar man har anlagt.

I det tropiska Afrika använder sig många jordbrukare av svedjebruk. Man hugger ner träd- och buskvegetation i det område som man vill utnyttja för odling och bränner upp resterna. Om elden inte hålls under kontroll sprider den sig snabbt.

På andra platser bränner herdar det torra gräset därför att man tror att marken när regntiden kommer föryngras och att betet då blir bättre för djuren. Om sådana eldar lämnas att brinna tills de slocknar av sig själva — och så gör man ofta — kan de lätt sprida sig. Campare och arbetare ute i markerna vållar ibland också stora bränder genom att de inte bryr sig om att släcka lägereldar innan de drar vidare.

Det är tydligt att de flesta bränderna uppstår på grund av slarv och oförstånd. Men finns det då inte något sätt att effektivt förhindra att sådana eldsvådor uppstår? Rimliga försiktighetsåtgärder kan betyda mycket i sammanhanget. Genom att röja en fem till tio meter bred brandgata runt det fält man gör upp eld på kan man hindra att elden sprids till angränsande fält. Man måste också fullständigt släcka varje eld som man har gjort upp. Kom alltid ihåg att det är lättare att förhindra att en brand uppstår än att sedan släcka den!

Somliga tror att strängare straff för missdådarna skulle kunna stävja vårdslöshet och mordbrand. Andra menar att det bästa sättet att förhindra sådana här bränder är upplysningsverksamhet och samarbetsvilja från alla parter.

Man bör handskas med elden med sund respekt. Genom att vara rimligt omsorgsfulla kan vi undvika att provocera denne vår nyttige tjänare till att bli en förgörande jätte.

[Bildkälla på sidan 31]

P. Riviere/Gamma Liaison