Imponerande jättar i norra Canada

Från Vakna!:s korrespondent i Canada

”KUNGEN i norr” och ”Arktis’ herre” är passande titlar på de omkring 30.000 isbjörnar som strövar omkring i nästan hela området kring Norra Ishavet.

Det finns ett flertal distinkta underpopulationer av isbjörnar. En av dem har valt Hudson Bays sydvästkust i Canada, från ön Akimski i James Bay till Chesterfieldviken i norr, som sitt revir. Därför har staden Churchill i Manitoba, som ligger mellan de två platserna, kallats ”isbjörnarnas huvudstad”.

Isbjörnshanen strövar nyfiket och outtröttligt omkring i sitt revir. Detta har gett honom det poetiska inuitnamnet pihoqahiak, vilket betyder ”den ständigt kringflackande”.

De första forskningsresandena som gjorde expeditioner i norr fängslades alla av isbjörnen. John Muir, en amerikansk naturforskare, beskrev den som ”ett ståtligt djur med enorm styrka, som tappert lever ett besvärligt liv mitt ibland de eviga ismassorna”.

Även om isbjörnar väger från 450 till 650 kilo är de nästan lika rörliga som katter. En biolog sade: ”De är som stora katter. Det är helt ofattbart hur snabba de är — något helt otroligt.”

Parningen och tiden i idet

Isbjörnshanen är ingen ”familjefar”. Efter parningen lämnar han honan ensam med hela ansvaret att ta hand om ungarna. Det befruktade ägget inuti modern delas ett antal gånger innan det förblir vilande under de följande fyra eller fem månaderna.

När implantationen sker och fostret börjar växa gräver honan ett ide i den djupaste snödriva som hon kan hitta eller i marken längs strandkanten. Där stannar hon utan mat och utan att vare sig urinera eller tömma tarmen fram till slutet av mars.

Idet är sinnrikt utformat. Från ingången går det en två meter lång tunnel upp till det stora boet. Här stannar hennes kroppsvärme kvar, så att det i idet ofta är 20 grader varmare än utanför. En liten öppning i taket gör att unken luft kan försvinna. Honan gör ett nytt golv när det behövs genom att trampa till snö som hon skrapar ner från taket.

Du förväntar dig säkert att en så stor björn föder stora kopior av sig själv. Men de nyfödda ungarna väger bara omkring ett halvt kilo! Normalt föds de någon gång i december eller tidigt i januari.

Ungarna är både blinda och döva vid födelsen och är täckta med lurvig ull över hela kroppen förutom trampdynorna och nosspegeln. Med sina små böjda klor tar de sig fram i moderns päls och suger i sig hennes näringsrika och gräddliknande mjölk som smakar som fiskleverolja.

Honorna föder oftast tvillingar vart tredje år i de flesta områdena i norr. Men de som lever i Hudson Bay-området får ibland trillingar och vid enstaka tillfällen fyrlingar vartannat år. Ungarna växer snabbt. Efter cirka 26 dagar hör de ljud för första gången. Sju dagar senare öppnas ögonen. Pälsen som de hade vid födelsen byts ut mot riktig päls som är mycket tätare.

I slutet av mars kommer familjen ut ur idet för att möta den arktiska vårsolen. Ungarna tumlar omkring i snön som finns i massor kring dem. När de har funnit en brant bergssida, åker de kana utför på den runda lilla magen med fram- och bakfötter utsträckta, ner till mammans väntande famn.

Ungarna finner det ibland svårt att följa efter i mammans fotspår i den djupa snön. Vad är lösningen? En ridtur på ryggen! En fotograf såg vid ett tillfälle isbjörnshonor som hade blivit uppskrämda av en helikopter fly med sina ungar ridande på ryggen ”likt små rädda ryttare”.

Mamman fostrar och övar dem omsorgsfullt i omkring två och ett halvt år. Sedan överger hon dem. De unga björnarna klarar sig nu på egen hand.

Andra utmärkande drag

Enligt en artikel i tidskriften Life är ”isbjörnar de bästa simmarna i världen bland fyrfotadjuren”. De kan simma bland isflaken över stora vikar. Eftersom varken vatten eller iskristaller fastnar i deras oljiga päls, flyger vattendropparna i kaskader runt om dem när de skakar sig efter ett dopp. Ett varv i den torra snön suger upp all återstående fukt, och på några minuter är pälsen torr.

Forskare har helt nyligen lärt sig stora hemligheter om isbjörnens päls. Det sätt varpå ljus absorberas i pälsen och reflekteras från den hjälper inte bara till med att hålla kroppen varm, utan ger den också dess skimrande vita utseende.a

Men hur hittar de i det ständigt föränderliga arktiska havslandskapet som innehåller få, om alls några, fasta kännetecken som kan hjälpa dem att hitta rätt? Enligt boken Arctic Dreams måste isbjörnen ”ha en karta i huvudet. ... Minnet är inte till någon hjälp. Hur isbjörnar skapar och använder sådana kartor är en av de mest förbryllande frågorna kring dem.” De kan ströva omkring i veckor utan att komma vilse.

Även om isbjörnar sällan attackerar människor, behöver besökare ha respekt för deras styrka och smidighet. Det sägs i samma bok: ”Isbjörnar är ganska skygga och föga aggressiva, speciellt om man jämför med grizzlybjörnar.” Men de kan plötsligt överraska en, eftersom de går ljudlöst på grund av att fötterna är klädda med tjock päls.

Besök hos isbjörnarna

Hur kan man besöka de här intressanta skapelserna? Forskare har längs Hudson Bays kust rest 14 meter höga ståltorn från vilka man kan betrakta dem.

Tundra Buggies (ett slags motorfordon) finns tillgängliga för turister i staden Churchill. Det här är stora, täckta fordon som rymmer ett antal passagerare och används vid utfärder för att se isbjörnar. Ibland kan man få se en isbjörn på nära håll då en björn lutar sig mot fordonet eller dunkar i det med en tass för att dra uppmärksamheten till sig eller få något att äta.

Vi hoppas att du har uppskattat det här besöket hos de stora björnarna i norr, vilka anses vara bland de tio ”populäraste” djuren i världen. De är sannerligen vackra skapelser, verk av en allvis Skapare som gav dem förmågan att anpassa sig till isvidderna i jordens norra polcirkelområde.

[Fotnot]

[Bild på sidan 24]

En mor fostrar och övar sina ungar i omkring två och ett halvt år

[Bilder på sidan 25]

Unga hanar tycker om att slåss på skoj och att sedan svalka sig i snön

[Bildkälla]

Alla foton: Mike Beedell/Adventure Canada