Det fascinerande sökandet efter nya mediciner

Från Vakna!:s korrespondent i Storbritannien

Vad har gummi, kakao, bomull och smärtstillande medel gemensamt? De kan alla erhållas från växter. Förutom det socker och syre som alstras genom fotosyntesen framställer gröna växter också en förbluffande mängd ämnen av andra grundläggande kemiska föreningar. Det är dessa sekundära kemiska föreningar som ger de olika växterna deras karakteristiska egenskaper.

DEN brännande smärtan från en nässla, den syrliga smaken hos ett äpple och den utsökta doften från en ros orsakas alla av olika kombinationer av kemiska substanser som växterna själva tillverkar. Vad som kan se ut att vara ett enda ämne är således ofta mycket komplexa föreningar.

Naturens kemiska fabriker

Tänk till exempel på den karakteristiska lukten av kakao. Visste du att forskare hittills lyckats identifiera 84 olika flyktiga ämnen som tillsammans frambringar denna unika arom? Kakaobönan har en oerhört komplicerad sammansättning, och stora ansträngningar har på senare år gjorts för att identifiera dess beståndsdelar. Och den är bara en av naturens många produkter.

Kolesterol är ett fetthaltigt ämne som kanske är mest känt för sitt eventuella samband med hjärtsjukdomar. Men hos somliga växter utgör kolesterol grunden för framställning av en viktig grupp kemiska ämnen som kallas steroider. Steroider omfattar bland annat vitamin D, olika typer av hormoner (t.ex. kortison) och vissa läkemedel, till exempel det antiinflammatoriska medlet betametason. Diosgenin, en steroid som används vid framställning av p-piller, utvinns exempelvis ur vissa arter av jams. Kortison, å andra sidan, framställs av hecogenin, en naturlig steroid som utvinns ur bladmassan från sisalagaven efter fibertillverkningen. Många moderna läkemedel har först utvunnits från växtvävnad.

Växterna och människan

Även om bruket av syntetiska läkemedel är en modern medicinsk utveckling, har människor i tusentals år använt växtextrakt som botemedel mot vanliga sjukdomar. Urkunder från det forntida Assyrien beskriver hur bukettanemonen användes som smärtstillande medel, och egyptiska medicinska papyrer från faraonernas tid visar att medicinalväxter av olika slag var i flitigt bruk.

Världshälsoorganisationen har registrerat cirka 20.000 medicinalväxter som används runt om i världen. Enbart i Storbritannien beräknas mellan 6.000 och 7.000 ton örter årligen användas som ingredienser i omkring 5.500 olika örtprodukter, och i Förenta staterna är, enligt vissa beräkningar, över hälften av alla läkarordinerade mediciner framställda av växter.

Jakten på nya mediciner

Med tanke på att det finns så många som 250.000 kända växtarter i världen, vilka alla har sin unika kemi, är det inte förvånande att forskarna ständigt är på jakt efter ledtrådar som kan hjälpa dem att hitta nya och effektiva mediciner. En av de mest närliggande metoderna är att studera hur människor på olika platser behandlar sjukdomar med hjälp av växter som finns i deras omgivning.

Upptäckten av kokain började med iakttagelsen att tuggning av blad från kokabusken dämpade hungerkänslor och minskade trötthet. Genom att isolera och modifiera kokainmolekylen lyckades kemisterna framställa ett syntetiskt derivat av kokain som kunde användas som lokalbedövningsmedel. Om din tandläkare någon gång har gett dig en bedövningsspruta i käken för att bespara dig en smärtsam erfarenhet, kan det mycket väl hända att du har haft nytta av detta forskningsarbete.

Många värdefulla upplysningar om växternas användning finns fortfarande förborgade i botaniska samlingar. Forskare som ägnade över fyra år åt att gå igenom 2,5 miljoner olika växter i Gray Herbarium och Arnold Arboretum vid Harvarduniversitetet i USA hittade över 5.000 arter som tidigare förbisetts som potentiella källor till medicin.

Ett annat tillvägagångssätt är att jämföra olika växters kemiska beståndsdelar. Om en viss art innehåller nyttiga ämnen, kan besläktade arter också vara värdefulla. När man vid studier av det australiska kastanjeträdet lyckades isolera castanospermin, ett giftigt ämne som visade sig ha virushämmande verkan, föreslog botanister som letade efter besläktade träd att man skulle se lite närmare på den sydamerikanska arten Alexa canaracunensis.

Medel mot cancer

Ibland kan en ledtråd vara vilseledande men ändå ge oväntade resultat. Det påstods till exempel att extrakt av rosensköna var ett verksamt medel mot diabetes. Kanadensiska forskare började undersöka saken men fann till sin förvåning att extraktet hämmade immunförsvaret genom att minska produktionen av vita blodkroppar. Detta gav läkare impulsen att testa medlet mot leukemi, en cancersjukdom som kännetecknas av abnormt ökad nybildning av vita blodkroppar.

Så småningom lyckades man isolera omkring 90 olika substanser, av vilka två, som nu går under namnen vinkristin och vinblastin, visade sig vara användbara för medicinskt bruk. Växten innehåller dessa substanser i så små mängder att det går åt omkring ett ton växtmaterial för att framställa 2 gram vinkristin. I dag används dessa kemiska ämnen och deras derivat över hela världen som ett kemoterapeutiskt medel mot leukemi hos barn.

I slutet av 1950-talet påbörjade National Cancer Institute i USA ett 25-årigt forskningsprojekt, under vilket extrakt av 114.000 växter av 40.000 arter testades på cancerkulturer för att man ville se om de verkade mot tumörer. Omkring 4.500 av dessa växter visade sig ha en påtaglig effekt som var värd att undersöka närmare. Men farmakognosten dr W. C. Evans framhåller: ”Det är mycket osannolikt att bredspektrummedel mot cancer verkligen skall påträffas” som ett direkt resultat av sådan forskning, hur viktig den än är. Det finns många olika typer av cancer, och endast några få snabbväxande cancercellkulturer användes vid dessa försök.

Nya mediciner av gamla växter

Välkända växter kan också vara värda att undersöka lite närmare. Ingefära, till exempel, används nu som ett antiemetiskt medel och är särskilt effektivt mot åksjuka.a Något som är ännu mer anmärkningsvärt är att ingefära kan visa sig vara ett värdefullt medel när det gäller att lindra symptomen hos dem som har den tropiska parasitsjukdomen bilharzios (schistosomiasis). Vid försök som utfördes på smittade skolbarn i Nigeria tog ingefärstabletterna bort alla spår av blod i urinen och minskade förekomsten av parasitens ägg.

Forskarna har nätt och jämnt påbörjat den gigantiska uppgiften att utforska växtriket för att hitta nya mediciner. Även de växter som är relativt välkända ruvar fortfarande på många hemligheter. Lakritsroten har blivit mycket populär på senare tid, eftersom vissa kemiska ämnen som upptäckts i den har visat sig vara effektiva antiinflammatoriska medel, och deras derivat kan ge lindring till dem som lider av ledgångsinflammation. Vetenskapsmän studerar också den vanliga trädgårdsärten för att utröna om den innehåller substanser som är verksamma mot mikroorganismer och svampinfektioner.

Den meningslösa förstöring av många olika växtarter som sker i vissa delar av världen, innan dessa växter ens har hunnit katalogiseras, gör att sökandet efter nya mediciner måste fortsätta med oförminskad intensitet. Noggranna kemiska analyser av växter och kartläggning av deras genetiska kod måste få högsta prioritet, även när det gäller välkända växter. Men det finns ett problem som återstår att lösa: Till vilken nytta är många av dessa fantastiska kemiska ämnen för växterna själva? Varför producerar till exempel portlaken så stora mängder noradrenalin, ett hormon som har visat sig vara nödvändigt för människans välbefinnande?

Ja, vår kunskap om växtlivets komplicerade beskaffenhet är fortfarande oerhört begränsad. Men det vi vet vittnar om en övergripande konstruktion vilken bör tillskrivas en mästerlig Konstruktör.

[Fotnot]

[Bild på sidan 24]

Ingefära används nu som ett medel mot åksjuka