Ungdomar frågar:

Äventyrssporter — Skall jag ta risken?

”DET här kommer att bli det värsta ögonblicket i ditt liv”, får du höra när du står och darrar på plattformen. Nedräkningen börjar: ”Fem, fyra, tre, två, ett — HOPPA!” Fallet får dig att tappa andan. Du störtar mot en till synes säker död, men plötsligt känner du det häftiga rycket från den elastiska linan. En stark känsla av lättnad och upprymdhet far genom dig. Du har överlevt!

Bungyjumping är en sport som har dragit till sig uppskattningsvis en till två miljoner utövare enbart i Förenta staterna.a Den här sporten är bara en av många som på senare tid har ökat rekordsnabbt i popularitet — bergsbestigning, skärmflygning, forsränning och sky surfing, för att bara nämna några. ”Nittiotalet är äventyrssporternas årtionde”, säger en förespråkare för bungyjumping.

Det är inte bara rika människor som ägnar sig åt riskabla aktiviteter. I städerna ägnar sig äventyrslystna människor åt sådana vådliga (och olagliga) vågstycken som hissurfing (att åka ovanpå hissar i rörelse), tunnelkrypning (att krypa omkring i kanalsystemen i större byggnader), tunnelbanesurfing (att åka tunnelbana sittande på tunnelbanevagnarnas tak) och trappdykning (att glida nerför inoljade trappor).

Vad är det som lockar?

”Jag provar allt som gör mig rädd”, säger unge Norbert. ”Jag gillar alla slags idrotter, sådana som baseboll och basket. Men bungyjumping från höga broar får mig att rysa av spänning! Det är något helt unikt.” Unge Douglas instämmer. Han säger: ”Visst är vanliga sporter häftiga, men de är så förutsägbara. Man är hela tiden så inskränkt. Jag tycker om känslan av att falla. Den fartkänslan får man aldrig i andra sporter.”

Äventyrssporter gör mer än att bara utmana dina idrottsliga förmågor; de ställer dig ansikte mot ansikte med döden! Deltagarna tycks njuta av den adrenalinkick de ger. Vissa experter hävdar att somliga människor är genetiskt programmerade att vara en viss personlighetstyp som hela tiden söker spänning. Men de flesta ungdomar tar ibland risker; det är deras sätt att pröva var gränserna går och att utveckla självförtroende.

Olyckligtvis gör ungdomar inte alltid detta med gott omdöme. ”Unga mäns skönhet är deras kraft”, säger Ordspråken 20:29. Men somliga tycks tro att deras kraft är obegränsad. Doktor David Elkind säger att ungdomar ofta tror att ”de är speciella och unika — fria från de sannolikhetslagar som gäller för andra. Det är denna tro att man är speciell, insvept i en mantel av osårbarhet, som bidrar mest till tonåringars beslut att ta risker.” Doktor Robert Butterworth säger något liknande: ”När man ägnar sig åt till exempel fallskärmshoppning, får man en känsla av att man kan trotsa oddsen och behärska sitt eget öde.”

Men bakom risktagandet kan det också finnas mörkare motiv. I boken Stressade barn visar författaren Mary Susan Miller att många unga våghalsar tar dåraktiga risker på grund av att de helt enkelt inte klarar av stressen i sitt liv. Äventyrssporter kan därför avslöja självdestruktiva tendenser eller till och med självmordstendenser. ”De försätter sig avsiktligt i farliga situationer”, säger Miller, ”som om de utmanade ödet att göra jobbet åt dem.”

Är det verkligen ett risktagande?

Hur lockande äventyrssporter än må vara, kan de vara farliga. ”Det kan också vara farligt att gå över gatan”, argumenterar somliga. Men en människa som går över gatan söker inte medvetet efter fara eller spänning. Och även om många sporter, till exempel bungyjumping, har haft rätt få olyckor, kan saker och ting slå fel. En läkare som heter Mark Bracker uttryckte det på följande sätt: ”I många sådana här högrisksporter kan det bli en katastrof när något händer. Ju större spänningen är, desto högre brukar riskerna vara, vare sig det handlar om fallskärmshoppning, häng- eller drakflygning eller att köra motorcykel.” En 20-åring utförde bungyjumping från en varmluftsballong som svävade 58 meter över marken. Vad var det för konstigt med det? Jo, linan var 79 meter lång! Han störtade mot en fruktansvärd död.

Det är sant att en del aktiviteter, till exempel att köra motorcykel, kan utövas på ett relativt säkert och sansat sätt. Men en expert på idrottsmedicin säger om äventyrssökande människor: ”Allteftersom de blir skickligare och skickligare, söker de efter svårare och svårare saker att göra, och till slut skadar de sig.” En ung man erkände: ”Jag är fast i det här. Det är svårare nu att uppleva samma kick och skrämseleffekt.”

Är det något för de kristna?

Finns det något kategoriskt förbud mot idrott i Bibeln? Nej. Det är de dåraktiga ytterligheterna som fördöms. I Predikaren 7:17 ställde Salomo följande fråga: ”Varför skulle du dö när det inte är din tid?”

”Kör hårt. Livet är kort”, är uppmaningen i en reklamkampanj för sportskor. Men vi har ett ansvar mot oss själva, mot dem som älskar oss och mot vår Skapare att vårda oss om vårt liv. Livet är en gåva från Gud. (Psalm 36:9) På Bibelns tid kunde stränga straff ådömas om man tog någons liv av misstag. (2 Moseboken 21:29; 4 Moseboken 35:22—25) Det här sporrade Guds folk till att inte ta onödiga risker. — Jämför 5 Moseboken 22:8.

Kristna i dag är också förpliktade att visa respekt för livet. Skulle det vara tillbörligt att ägna sig åt en sportslig aktivitet som kanske utsätter en för onödiga risker? När Satan, Djävulen, försökte fresta Jesus, påstod han att änglarna skulle fånga Jesus om han störtade sig ner från templets bröstvärn. Jesus svarade: ”Du skall inte sätta Jehova, din Gud, på prov.” — Matteus 4:5—7.

Dessutom är det helt enkelt så att du inte är osårbar, hur stark och frisk du än känner dig. Det är orealistiskt att tänka: ”Det kan inte hända mig.” Bibeln påminner oss om att ”tid och oförutsedd händelse drabbar ... [oss] alla”. — Predikaren 9:11.

Tänk först och handla sedan

Det vore förståndigt att grundligt tänka igenom vad som skulle kunna hända om man utövar bungyjumping eller fallskärmshoppning eller gör vad det vara må som kan tyckas vara riskabelt i överkant. Lita inte bara på hörsägen eller entusiastiska berättelser från andra ungdomar. (Ordspråken 14:15) Ta reda på fakta.

Hur hög är egentligen olycksfrekvensen för en viss sport? Vilka försiktighetsåtgärder brukar man vidta? En expert säger angående lätt dykning: ”[Människor tror att] det är farligt att lämna luften för vattnet. ... Men det är bara farligt om man gör det utan lämplig handledning.” Du bör alltså fråga dig: Vilken utbildning och utrustning krävs det för den här sporten? Är den nyttig på något sätt, till exempel att man får motion? Är eventuella risker endast sådana som är oförutsedda, eller är den här sportens främsta syfte att utmana döden?

Om det senare är fallet, kan du fråga dig själv varför risktagandet lockar dig så. Är det helt enkelt en reaktion på leda eller stress? Varför inte då försöka hitta ett säkrare och sundare sätt att handskas med sådana känslor?b Boken Teenage Stress påminner oss om att risktagande är en ”farlig och i slutändan ineffektiv metod att handskas med de negativa sidorna av stress”. — Jämför Ordspråken 21:17.

Sedan du noggrant har utforskat saken — och resonerat om det med dina föräldrar — kanske du mycket väl kommer fram till att du gör bäst i att undvika de mer extrema äventyrssporterna. Dina föräldrar kanske föredrar att du ägnar dig åt aktiviteter som inte verkar fullt så livsfarliga, till exempel att cykla, åka skridskor eller skidor och att snorkla, för att nämna några. Naturligtvis kan även förhållandevis säkra aktiviteter bli farliga om man inte vidtar lämpliga försiktighetsåtgärder.

Det här var vad som hände en liten grupp kristna ungdomar som beslutade sig för att fotvandra. De vek av från stigen och började klättra uppför en smal och brant bergskam. Det hade inte gått lång stund förrän de upptäckte att de var fångade i en fälla, oförmögna att gå vare sig framåt eller bakåt. Då hörde den unge man som ledde gruppen plötsligt ett fruktansvärt ljud. Två av hans kamrater hade störtat ner och dött. Så tragiskt!

Var därför försiktig! ”Gläd dig ... i din ungdom”, och njut av den styrka och kraft som du har välsignats med. (Predikaren 11:9) Men innan du går med på att delta i någon riskabel aktivitet, gör som unge Brian brukar göra. Han säger: ”Jag frågar mig själv: ’Vad skulle Jehova tycka om det här? Vilken inställning skulle det avspegla till det liv som jag har fått som gåva av honom?’” Ja, tänk över riskerna och rannsaka dina motiv. Livet är alldeles för dyrbart för att du skulle handla annorlunda.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 10]

Bör kristna ungdomar gå in för sådana äventyrssporter som bungyjumping?