Från våra läsare

Föräldrar som är ett stöd  Jag vill tacka er speciellt för artikelserien ”Föräldrar — Var ett stöd för era barn!” (8 augusti 1994) Rektorn för den skola där min yngsta dotter går resonerade nyligen med en grupp föräldrar om ämnet gott kommunicerande mellan förälder och lärare. Jag tog med mig tidskriften till rektorn, och hon läste den omedelbart. Två veckor senare gav min dotter mig skolans månadsblad. Den del av artikeln som behandlade gott kommunicerande var citerad, så att hela samhället kunde få nytta av upplysningarna.

W. B., Förenta staterna

Valfiner  Jag tyckte om artikeln ”En val? En delfin? — Nej, det är en ’valfin’!” (22 februari 1994) om korsningen mellan delfin och val. I slutet av artikeln kallade ni den en ”glimt av de häpnadsväckande variationsmöjligheter som Gud har byggt in i sin skapelse”. Jag håller inte med om det, därför att denna parning skulle inte ha inträffat i deras normala miljö.

K. G., Förenta staterna

Vi menade inte att en sådan parning var normal eller att Gud var ansvarig för den. Likväl kan människan inte få äran för att en sådan fascinerande skapelse finns till. Hybrider kan endast finnas på grund av de ”variationsmöjligheter som Gud har byggt in i sin skapelse”. Vår artikel gav därför Gud tillbörlig ära. — RED.

Äventyrssporter  I artikeln ”Ungdomar frågar: Äventyrssporter — Skall jag ta risken?” var det bra att ni varnade ungdomar för de faror som finns med bungyjumping. (8 juli 1994) Mindre än en vecka efter det att jag läst detta rapporterade BBC att fyra ungdomar fått svåra ögonskador av bungyjumping. Tack för er fantastiska tidskrift.

D. F., England

Artikeln om sporter som vittnar om dödsförakt fick mig verkligen att vakna till. En gång besteg jag en brant bergvägg och upptäckte att jag inte kunde ta mig vare sig uppför eller nerför. Ännu i dag ryser jag när jag tänker på hur nära döden jag var. Vilket dåraktigt sätt det skulle ha varit att kasta bort sitt liv på!

L. T., Förenta staterna

Jag uppskattade artikeln väldigt mycket. Där jag bor tar ungdomarna del i många av dessa äventyrssporter. De försöker alltid få mig att vara med. Men nyheterna visar ofta reportage om människor som dött eller blivit allvarligt skadade av de sporter som de säger är så roliga. Efter att ha läst artikeln inser jag att det skulle vara oförståndigt av mig att äventyra mitt liv, som Jehova Gud har gett mig, bara för en kortvarig spänning.

J. S., Förenta staterna

Aids  I över tre år var jag heltidsförkunnare. Men nu kan jag inte vara det. Jag har aids. Tack för det öppna sätt som ni behandlade detta svåra ämne på i artikeln ”Hjälp åt personer som har aids”. (22 mars 1994) Jag förstår att ni verkligen ser till allas bästa. Men det verkar som om många har missat de delar av artikeln som gav uppmuntran till att visa medkänsla med dem som har det svårt och har koncentrerat sig på de ”rimliga försiktighetsåtgärder” som nämns. Det är som om artikeln gav några rätt att vara reserverade. Jag kan inte hjälpa att jag undrar vad som kommer att hända när jag blir mycket sämre och verkligen behöver mina bröders kärlek och stöd. Kommer några att vägra att besöka mig därför att de är rädda för att bli smittade av viruset?

M. N., Förenta staterna

Vi uppskattar dessa uppriktiga kommentarer. Det var inte vår avsikt att avskräcka från att ge stöd åt aidsdrabbade. Vi förklarade faktiskt: ”Det råder allmän enighet om att aids inte smittar genom vardagliga kontakter. ... Man [behöver] inte ... vara överdrivet orolig för att vara tillsammans med människor som har aids.” De föreslagna försiktighetsåtgärderna kan hjälpa andra att känna ett visst mått av skydd när de visar medkänsla med dem som drabbats av aids. — RED.