Kaliforniens jordbävningar — När kommer ”den stora”?

MARKEN gungade. Gasledningar slets av. Byggnader störtade samman. Eldsvådor rasade. Är det jordbävningen i Los Angeles nyligen som beskrivs? Nej. Beskrivningen gäller den jordbävning som drabbade San Francisco den 18 april 1906. Tillsammans med de tre dagar långa bränder som utbröt i samband med skalvet ödelade den 512 kvarter i de centrala delarna av staden och krävde omkring 700 människoliv.

Vad är orsaken till sådana katastrofer?

Vetenskapsmän försöker förklara det med hjälp av en teori som kallas platt-tektonik. De menar att jordskorpan består av omkring 20 stela plattor, som rör sig sakta och glider förbi och i vissa fall under varandra. Stillahavsplattan (den pacifiska plattan) glider sakta norrut, förbi den nordamerikanska plattan. Glidzonen mellan dessa båda plattor kallas San Andreas-förkastningen. Den sträcker sig cirka 1.100 kilometer norrut från övre änden av Californiaviken och försvinner ner i Stilla havet strax utanför San Francisco.

Plattorna rör sig mycket långsamt, ungefär lika fort som våra fingernaglar växer — några centimeter om året. Under årens lopp byggs spänningar upp, när plattorna försöker glida förbi men fastnar i varandra. När de sedan plötsligt lossnar, frigörs enorma mängder energi.

San Andreas-förkastningen löper 53 kilometer nordost om Los Angeles och försvinner ner i Stilla havet alldeles i närheten av San Francisco. Är det då så underligt att människor i Kalifornien är oroliga för att det skall inträffa ett verkligt stort skalv — ”The Big One”?

San Francisco

Efter jordbävningen år 1906 var det länge förhållandevis lugnt i norra delen av San Andreas-förkastningen. Klockan 17.04 den 17 oktober 1989 satt omkring 50 miljoner amerikaner som fastklistrade vid TV-apparaterna för att titta på en viktig basebollmatch som direktsändes från San Francisco. Plötsligt började TV-kamerorna svaja och hoppa. Omkring 10 mil söder om San Francisco hade de båda sidorna av San Andreas-förkastningen plötsligt förskjutits i förhållande till varandra och gett upphov till ett jordskalv som dödade 63 personer, raserade motorvägar, krossade bilar och gjorde tusentals människor hemlösa. Skalvet var emellertid långt svagare än det storskalv som man fruktar för — ”The Big One” — som förväntas uppnå magnituden 8.a

På våren 1985 förutsade U.S. Geological Survey (USA:s geologiska undersökning) att ett skalv med magnituden 6 skulle inträffa inom fem år från år 1988 i närheten av den lilla staden Parkfield, som ligger ungefär mitt emellan Los Angeles och San Francisco. Genom att studera jordskorpans rörelser före detta emotsedda skalv hoppades forskarna kunna lära sig att förutsäga jordbävningar och utfärda varningar kanske flera timmar eller rentav flera dagar innan ett jordskalv inträffar. Undersökningen kostade 15 miljoner dollar, men skalvet inträffade aldrig. Som William Ellsworth vid U.S. Geological Survey en gång uttryckte det: ”Tolkningen av seismiska mönster är en inexakt vetenskap.”

Landersskalvet

Den 28 juni 1992 var det följaktligen ingen som förväntade att ett skalv med magnituden 7,5 skulle drabba det glesbefolkade ökenområdet kring Landers i Mojaveöknen i södra Kalifornien. Tidskriften Time skrev beträffande detta skalv: ”På några få fasansfulla sekunder förflyttade det vägar, förstörde parkeringsplatser och formade om landskapet på ett otal nyckfulla sätt, men som genom ett under krävde det bara ett enda liv.” För en jordbävning av denna storleksordning var skadorna små.

Detta var således inte heller det väntade storskalvet. Det inträffade i själva verket inte ens utmed San Andreas-förkastningen, utan vid en av de mindre förkastningarna i anslutning till den.

Det är emellertid möjligt att Landersskalvet, tillsammans med ett mindre jordskalv som inträffade i närheten av Big Bear Lake, kan ha aktiverat närbelägna delar av San Andreas-förkastningen. Forskare har sagt att de fastkilade plattorna längs den sydligaste delen av San Andreas-förkastningen med 40-procentig sannolikhet kommer att lossna från varandra inom de närmaste 30 åren. Detta skulle kunna utlösa det fruktade storskalvet med magnituden 8 — omkring fem gånger så kraftigt som Landersskalvet.

Los Angeles

Klockan 4.31 den 17 januari i år väcktes Los Angeles-borna av ett kraftigt skalv. Cirka 18 kilometer under markytan i den tättbefolkade San Fernando-dalen i Los Angeles tros ett stort stycke berg ha förskjutits omkring 5,5 meter utmed en djupt liggande spricka. Skalvet, som uppmättes till magnituden 6,6, varade i 10 sekunder och krävde minst 57 människoliv. Tragiskt nog dog 16 personer när ett hyreshus rasade samman. En man som överlevde satt fastklämd i åtta timmar under 20 ton betong i ett raserat parkeringshus. En motorvägsbro kollapsade och skar av stadens viktigaste vägförbindelse norrut. Kyrkor, skolor, varuhus och ett stort sjukhus måste stängas. Som fallet ofta är i sådana situationer var det låginkomstfamiljer som drabbades hårdast, eftersom de ofta bor i äldre hus som uppfördes innan man införde moderna byggnormer med tanke på jordbävningar.

Detta skalv visade tydligt vilka problem som kan uppstå när även mindre, lokala sprickor är belägna direkt under en större stad. För människorna är en jordbävning alltid ”stor” om de råkar bo i dess epicentrum!

Förödelsen skulle ha varit mycket större om man inte hade haft så rigorösa byggnormer. Varje jordbävning ger lärdomar som kan göra det lättare att klara av nästa. En del vägbroar som hade förstärkts efter tidigare jordbävningar klarade av det här skalvet, medan andra inte gjorde det. Men det verkliga eldprovet kommer om en större jordbävning — ett verkligt storskalv — inträffar i närheten av en större stad. Kanske i Los Angeles igen?

Ett nytt storskalv?

”Å, nej! Inte ett till! Vi har redan fått nog!” säger säkert Los Angeles-borna. Men somliga geologer tror att ett nytt storskalv är i antågande. I tidskriften New Scientist för 22 januari 1994 kunde man läsa: ”Farliga förkastningslinjer som löper under Los Angeles skulle kunna förorsaka ett storskalv som är precis lika förödande som det som förväntas inträffa vid San Andreas-förkastningen, säger experter varnande. ... Los Angeles-bäckenet är särskilt rikt på förkastningssprickor, eftersom San Andreas-förkastningen — som på de flesta platser löper tvärs igenom staten från norr till söder — böjer av mot väster vid Los Angeles, vilket gör att påfrestningen blir särskilt stor just där. Stillahavsplattans framglidande landmassa måste på något sätt ta sig förbi den kurvan och fortsätta sin färd norrut.”

Geologerna tror att det var Stillahavsplattans rörelse som skapade nätverket av förkastningssprickor i Los Angeles-bäckenet och att det var en sådan spricka som bar ansvaret för det skalv som inträffade där tidigare i år. Beträffande det skalvet skrev tidskriften New Scientist i en uppföljande artikel en vecka senare: ”Forskarna tror fortfarande att det som förorsakat skalvet är en nästan horisontell förkastningsspricka — en där två plattor kolliderar och den ena skjuter upp över den andra. Vid det skalv som inträffade i förra veckan höjde sig Santa Susana-bergen norr om epicentrum minst 40 centimeter och förflyttades samtidigt 15 centimeter norrut.”

Kerry Sieh, geolog vid Caltech (California Institute of Technology), anser att de mindre sprickor som löper kors och tvärs över Los Angeles-bäckenet kan vara precis lika farliga som det förväntade storskalvet med magnituden 8 vid San Andreas-förkastningen. Med Los Angeles i tankarna ställer han sedan frågan: ”Kommer vi kanske att få uppleva ett verkligt stort skalv, ett med magnituden 8, mitt under stadens centrum?” En skrämmande fråga, med tanke på de miljontals människor som sitter på krutdurken!

Kalifornienborna måste tydligen leva med jordbävningar, liksom andra människor måste leva med orkaner, översvämningar och tornador.

[Fotnot]

[Karta på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

Förkastningssprickor i Los Angeles-bäckenet

San Andreas-förkastningen

Los Angeles

STILLA HAVET

[Bild på sidan 15]

Motorväg som skadades vid jordbävningen i Los Angeles tidigare i år

[Bildkälla]

Hans Gutknecht/Los Angeles Daily News

[Bild på sidan 17]

Lågor slår upp från en gasledning som slets av vid jordbävningen i Los Angeles

[Bildkälla]

Tina Gerson/Los Angeles Daily News

[Bild på sidan 18]

Denna motorvägskorsning i Los Angeles kollapsade i samband med jordbävningen, som varade i tio sekunder och uppnådde magnituden 6,6

[Bildkälla]

Gene Blevins/Los Angeles Daily News