Bambuorgeln — ett sällsamt Filippinskt instrument
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I FILIPPINERNA
ORGLAR har funnits i en eller annan form i mer än 2.000 år. Tekniken att bygga orglar har varierat, men gemensamt för dem alla är raderna av pipor som ingår i det pipverk som alstrar tonerna. Piporna är för det mesta gjorda av trä eller metall. Men piporna på den orgel som vi nu skall stifta närmare bekantskap med är i huvudsak gjorda av bambu. Sammanlagt är 832 av de 953 tonalstrande piporna gjorda av bambu. De övriga är metallpipor. Dessutom finns det ett antal pipor som bara fyller en dekorativ funktion.
Hur fungerar bambuorgeln? Principen är densamma som för andra orglar med pipverk. Två slags pipor används i vilka luft pumpas in för att frambringa toner. Labialpiporna (läppiporna), som har ett halvcirkelformat hål nära anslutningen till spelbordet, alstrar toner på samma sätt som när man blåser i en flöjt. Tung- eller rörpiporna, som har en vibrerande tunga inne i pipan, alstrar toner på samma sätt som när man blåser i en klarinett eller saxofon. Eftersom de flesta piporna i den här orgeln är gjorda av bambu, får den speciella akustiska egenskaper.
Orgelbygget
Bambuorgeln började byggas år 1816 av en spansk missionär vid namn Diego Cera. Varför använde han bambu? En orsak kan vara att han behövde använda billiga material därför att människorna i området var ganska fattiga. Dessutom önskade orgelbyggaren nog också använda sig av lämpliga material från trakten.
År 1816 högg man ner bamburör och begravde dem i sanden på stranden i omkring ett år. De som motstod angrepp från insekter och väder och vind ansågs vara av hållbar kvalitet och användes till att bygga orgeln. Under de följande åren satte man samman orgelns olika delar. År 1821 var den i stort sett färdig och sades då vara ”landets finaste och första i sitt slag”.
Svårigheter som har tillstött
Bambuorgelns tillvaro har inte varit lätt. År 1829 drabbades staden Las Piñas, där orgeln finns, av jordbävningar. Taket på byggnaden som inhyste orgeln förstördes, och troligen utsattes den för väder och vind under en tid. År 1863 förorsakade en ovanligt kraftig jordbävning ytterligare skador på orgeln. En del pipor byttes ut, men insektsangrepp förstörde dessa ganska snart. Ännu en kraftig jordbävning år 1880 åstadkom stora skador på byggnaden, och innan den hade blivit helt reparerad drog en tyfon fram. Det gjorde att flera orgeldelar blev kringspridda.
Under årens lopp gjorde man flera försök att reparera orgeln, men ett sådant försök resulterade i att den fick bestående skador. En reparatör sågade av bambupiporna en bit för att installera stämventiler. Detta gjorde att instrumentets tonhöjd ändrades för gott. Trots ansträngningarna att reparera orgeln fortsatte den att förfalla.
Orgeln har också fått utstå krig. Las Piñas var scenen för sammandrabbningar mellan filippinare och spanjorer i slutet av 1890- talet och mellan filippinare och amerikaner i det filippinsk-amerikanska kriget. Trots att orgeln hade förfallit visar uppgifter från åren 1911—1913 att besökare kom för att se den.
Åren 1941—1945 var Filippinerna indraget i andra världskriget. Under den japanska ockupationen intresserade sig markisen Y. Tokugawa, en släkting till kejsar Hirohito, för orgeln. Han ordnade med vissa reparationer, men sedan dess gjordes inte mycket åt instrumentet under många års tid.
Men på 1970-talet bildades en opinion för att den skulle restaureras. Av de hundratals bambupiporna saknades 45, och 304 fungerade inte. Inuti en pipa fann man ett fågelbo. Kunde något göras för att återigen få orgeln i brukbart skick?
Restaureringen
Projektet med att restaurera började i mars 1973. En utländsk välrenommerad firma betroddes med arbetet. Piporna sändes till Japan och resten av orgeln till Tyskland. Där byggde man ett särskilt rum för att simulera det filippinska klimatet. I detta rum fortskred restaureringsarbetet.
Målsättningen var att hålla sig så nära den ursprungliga konstruktionen som möjligt. Slutligen var reparationerna klara. Piporna som hade reparerats i Japan flögs till Tyskland. Hela orgeln sattes ihop igen och testades. Den 18 februari 1975 kunde ett tyskt auditorium njuta av en konsert som varade i en timme.
Strax därefter packades orgeln i ett dussintal packlårar, och lasten som vägde omkring 5.600 kilo sändes tillbaka till Filippinerna genom vänligt tillmötesgående från ett belgiskt flygbolag. Den fick ett storslaget mottagande i Las Piñas, där den skulle placeras. Trettio tusen människor såg kortegen med vagnar som skildrade olika episoder i instrumentets historia.
Den 9 maj 1975 var bambuorgeln klar för sin invigningskonsert. Bambuorgeln ljöd återigen för filippinska åhörare då en tysk organist framträdde tillsammans med filippinska musiker.
Uppskattar du musikens gåva som vi har fått av vår Skapare? Skulle du vilja lyssna till något som är lite annorlunda? Om du någon gång har möjlighet att lyssna till bambuorgeln i Las Piñas, kommer du utan tvivel att njuta av detta sällsamma filippinska instrument.