På jakt efter orkidéer i Europa
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I NEDERLÄNDERNA
ORKIDÉER fascinerar människor överallt. De är en sinnebild för exotisk skönhet och färgprakt. De finns i de ogenomträngliga tropiska skogarna, vilket bidrar till den aura av mystik som omger dem. Få människor tänker på att orkidéer inte bara växer i tropiska områden, utan också påträffas i de mer tempererade zonerna på vår planet, till exempel i Europa.
Orkidéarter kan där påträffas i mycket varierande områden, från Islands arktiska trakter till Grekland med dess Medelhavsklimat. Sammanlagt finns det omkring 350 kända arter i Europa. I motsats till många tropiska arter är de europeiska arterna marklevande. I tropikerna är de flesta orkidéer epifyter, dvs. de har sitt rotfäste i träd. Många tropiska arter har stora, praktfulla blommor, medan de europeiska orkidéernas blommor är betydligt anspråkslösare till storleken.
Att ge sig ut och leta efter orkidéer i Europa är en trevlig fritidssysselsättning, eftersom många arter växer i mycket vackra omgivningar. Orkidéer är ofta indikatorer, därför att de vittnar om förekomsten av speciella miljöförhållanden. Många arter är mycket nogräknade i fråga om växtmiljö och förekommer bara på platser som uppfyller alla deras krav. Ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata) och andra fuktälskande orkidéer förekommer till exempel bara på platser där grundvattnet innehåller tillräckligt mycket kalk. Detta förklarar varför somliga arter är sällsyntare än andra. Orkidéarter som har mycket speciella krav på växtmiljö är mer begränsade till sin utbredning än de som trivs i skiftande miljöer.
Om vi i tankarna skulle göra en resa genom Europa, från Nederländerna ner till södra Italien, skulle vi finna orkidéer i de flesta områden utefter vägen. Låt oss börja vår resa i Nederländerna. I detta låglänta land i Västeuropa finns det fortfarande gott om våtmarker, dynsänkor och grässlätter. I maj och juni skiftar hela terrängen på somliga platser i rosa och violett av orkidéer av släktet Dactylorhiza. En vacker och mycket imponerande art är Dactylorhiza praetermissa. Den kan nå en meters höjd och ha ända upp till 60 blommor. På vissa platser kan även torvmossar och ljungmarker hysa orkidéer. I företrädesvis våta ljungmarker kan man ibland finna stora bestånd av Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata). I torvmossar kan man efter en hel del sökande få syn på myggblomstrets (Hammarbya paludosa) små gröna blommor. Denna lilla orkidé växer på ytterst otillgängliga platser.
Vi reser vidare och kommer till bergsområdena i centrala Tyskland. Här, i skogar med många olika sorters lövträd, påträffas flera representanter för släktet Epipactis. En del av dem trivs på skuggrika platser, medan andra, till exempel Epipactis muelleri, föredrar skogsbrynet. Epipactis-arterna blommar på sensommaren och hösten, och därmed avslutas orkidésäsongen i Europa. På sluttningarna av kalkhaltiga berg förekommer en speciell typ av torra, kalkrika gräsmarker som överflödar av orkidéer. I maj och juni kan man här få se dussintals arter, bland andra krutbrännare (Orchis ustulata) och ståtliga johannesnycklar (Orchis militaris).
Vi fortsätter vår resa och kommer till Sydtyskland och Alperna. Alpängarna är kända för sin blomrikedom. Orkidéer är ofta ett vackert inslag i denna miljö. Vissa alpängar, till exempel de som förekommer i Dolomiterna i Italien, är så översållade av mörklila orkidéer i juli månad att det ser ut som om de är klädda i purpurskrud. Här kan man också finna rika bestånd av brunkulla (Nigritella nigra) i många olika färger. Nigritella har en stark vaniljartad doft, vilket påminner oss om att vanilj framställs av frukten från en tropisk orkidé.
Orkidéer kan påträffas på mer än 3.000 meters höjd. Här kan man få syn på den orkidé som förmodligen är världens minsta, dvärgnycklar (Chamorchis alpina). Blommorna är mindre än en halv centimeter i diameter, och eftersom de är gröna till färgen, är de inte så lätta att upptäcka. Men ändå har den här arten sin egen speciella funktion i alpregionens ekosystem.
När vi har passerat Alperna kommer vi till Medelhavsområdet. Här finns fler orkidéarter än någon annanstans i Europa, och variationsrikedomen är häpnadsväckande. De värmeälskande arter som växer här blommar bara tidigt på våren. Under den torra sommaren förtorkar all vegetation, även orkidéerna, och det finns nästan inga blommande växter under denna årstid. Det är inte förrän de första höstregnen har kommit som gröna växter börjar spira upp igen.
Orkidéerna reagerar också på dessa höstregn. Vid den här tiden på året bildar många orkidéarter blad och övervintrar i form av en bladrosett. Det är först i början av våren som de ståtar med sina vackra blommor. De olika arterna av släktet Ophrys är typiska för medelhavsfloran. Många av dessa arter har blommor som påminner om insekter och är för sin pollinering beroende av insektshanar, som uppfattar blomman som en parningsberedd hona. Flera arter är uppkallade efter den insekt de liknar, till exempel humleofrys och flugblomster (Ophrys bombyliflora och insectifera). En annan art är spindellik och kallas därför spindelofrys (Ophrys sphegodes). Efter kopulationsförsöket för insekten oavsiktligt med sig pollen till en annan blomma av samma art. På det sättet pollineras blomman, och fröbildningen kan börja. Den här pollinationsmetoden är förvånansvärt tillförlitlig.
Inom vissa arter av släktet Ophrys finns tydligt avgränsade underarter. Var och en pollineras av ett speciellt slags insekt. Om insekten träffar på blommor av en annan underart med liknande utseende, vägrar den att pollinera dem. Ibland inträffar en ”olyckshändelse”, så att en annan art av misstag blir pollinerad, och resultatet blir en hybrid. Någon enstaka gång kan sådana hybrider frambringa grobara frön och få riklig avkomma.
Ett annat typiskt medelhavssläkte är Serapias. Arterna pollineras av insekter som tillbringar natten i en rörformig hålighet inuti blomman. När insekten vaknar och kravlar ut har pollenkorn fastnat på dess kropp, vilket gör att en annan blomma kan pollineras följande natt.
På vår resa genom Europa kunde vi se många natursköna områden fulla av orkidéer. Många lokaler har emellertid försvunnit. I dagens industrialiserade, tättbefolkade och i jordbrukshänseende avancerade Europa är nästan alla naturresurser utsatta för en mängd hotande omständigheter. Surt regn, torka, överexploatering av åkermark, turism och urbanisering är några av de faktorer som hotar orkidéerna. Många arter är i dag sällsynta. I många länder är flera arter fridlysta.
Men att bara förklara att en växtart är fridlyst hjälper inte särskilt mycket. Människan borde behandla allt i naturen med respekt. I den nuvarande, ofullkomliga tingens ordning, där respekten för Skaparen och hans skapelse är så gott som obefintlig, kan man inte förvänta att naturen skall vara ofördärvad. Inte förrän i Guds nya ordning kommer det att bli möjligt för rättfärdiga människor att leva helt i harmoni med naturen. (Jesaja 35:1) Då kommer de många olika orkidéarterna verkligen att kunna uppskattas efter förtjänst.
[Bilder på sidorna 8, 9]
På dessa båda sidor finner vi orkidéer från 1) Italien, 2) Nederländerna, 3) alpängar, 4) kalkmarker och 5) ljunghedar. 6) Fjärilsnycklar