Kassavablad — daglig föda för miljoner

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKEN

DET hela började omkring år 1600, när portugiserna förde med sig kassava (eller maniok) från Sydamerika till Afrika. Man tror att kassavan hör hemma i Brasilien, därför att ordet ”maniok” kommer från ett språk som talas av brasilianska tupístammar i Amazondalen.

Kassavans rötter uppskattas mycket av Afrikas folk, men hur är det med de mörkgröna bladen? En del använder dem på öppna sår eller för att behandla vattkoppor. Men för miljoner i Centralafrikanska republiken och flera andra afrikanska länder är bladen den dagliga födan, eftersom de kan lagas till en läcker måltid. Ja, ett av de första orden som Sällskapet Vakttornets nya missionärer lär sig här är ngunza. Det är en välsmakande gryta gjord på kassavablad och är nationalrätten i Centralafrikanska republiken — en rätt som en besökare i Centralafrika absolut måste provsmaka.

De flesta européer som bor i Afrika äter aldrig en måltid som lagats av de här bladen, eftersom de menar att det är mat för de infödda, inte för utlänningar. Men faktum är att i länder som Centralafrikanska republiken, Sierra Leone och Zaire är dessa blad den huvudsakliga dagliga födan för många familjer.

När man flyger över eller reser genom Centralafrikanska republiken, ser man ett vackert grönt landskap med träd, buskar, gräsmarker och däremellan små fält med kassava som har speciella mörkgröna blad. Varje liten by är omgiven av åkerlappar med kassava. Man odlar den intill sina hem, och även i huvudstaden, Bangui, kan man finna kassava på mycket små jordstycken intill en villa eller vid huvudvägen. Ja, den är verkligen ett viktigt födoämne i den här delen av världen.

Prova på lite ngunza

När nya missionärer anländer, blir de snart inbjudna till sina vänner för att komma och prova på lite ngunza. Det är en måltid som innehåller den berömda rätten lagad på maniokblad. De infödda kvinnorna vet hur man lagar rätten på ett välsmakande sätt. Varje kvinna tycks ha sitt eget recept. Bland det första som små flickor får lära sig av sina mödrar om matlagning är hur man lagar till ngunza.

De är stolta över att få förklara vad ngunza är och hur de lagar till den. Kvinnorna blir glada om du visar intresse för den här inhemska rätten. Först av allt kommer de att tala om för dig att kassavabladen är billiga, att det finns gott om dem och att du kan plocka dem både under regntiden och under torrperioden. I tider av ekonomisk kris och inflation spelar kassavablad en viktig roll för att livnära en familj. Och man måste komma ihåg att afrikanska familjer ofta är stora. Det finns många munnar att mätta och många magar att fylla. Att laga till ngunza tar flera timmar. Man måste få bort den bittra smaken från bladen innan de kan ätas. Det traditionella tillagningssättet, som innebär att man mal bladen och kokar dem länge, urlakar det giftiga ämnet.

Den olja som de afrikanska kvinnorna föredrar att använda när de lagar till ngunza är palmolja. Den inhemska mörkröda oljan är ett måste. Ngunza med lite jordnötssmör och kanske lite lök och vitlök utgör en daglig rätt för en familj. Men hur är det om man väntar gäster? Då måste familjens ngunza vara något alldeles speciellt, något som gästerna kommer att minnas. Så värdinnan sätter till sin favoritingrediens — rökt fisk eller bitar av rökt nötkött — och dessutom massor av vitlök och lök och rikligt med färskt, hemgjort jordnötssmör. Allt läggs i en stor gryta. Resten av tillagningen består av tålamod och en hel del kokande.

I dag skall vår värdinna servera ngunza med ris. En hög ris med en eller två slevar het ngunza över är en läckerhet för afrikanerna och för många utlänningar också. Sätt till lite chilipeppar — nu vet du vad ngunza är. Ett glas rött vin till måltiden och smaken kommer till sin fulla rätt.

Varför inte prova på lite ngukassa eller kanda?

När man reser från öst till väst i landet, finner man att ngunza tillagas på många olika sätt. Vad sägs om ngukassa? En kall regnig dag kan ngukassa, en soppa eller gryta lagad på vad du kan hitta i trädgården eller på åkern, vara det rätta för dig. Palmolja, mjölbananer, jordnötter, sötpotatis, majs och, naturligtvis, några kassavablad som allt kokats tillsammans — men utan salt, ja, utan att ett enda saltkorn satts till. Det är hemligheten! Resultatet blir en läcker och näringsrik rätt. Och om du skall ut på en lång resa, ta då med dig lite kanda. Den är gjord av kassavablad som stötts tillsammans med rökt fisk eller kött. Kanda lagas genom att man virar in denna blandning i kassavablad och röker det hela över en eld i flera timmar tills det är hårt och torrt. Denna rätt håller sig i dagar och smakar gott med en bit bröd. Den är den perfekta reskosten.

Om du någon gång besöker Afrika, varför då inte be om kassava? Prova den, och bli en av de miljoner som uppskattar den!