Vilka bebor andevärlden?
VÄRLDEN har blivit en jättelik ”snabbköpsbutik”, som bjuder ut religiösa uppfattningar och läror. Enbart i Afrika finns det tusentals religiösa grupper, som alla har sina egna uppfattningar om vad som försiggår i andevärlden. Men för att få reda på hur det verkligen förhåller sig måste vi gå till Bibeln. Den identifierar de andevarelser — både goda och onda — som bebor andevärlden. Den visar också vem vi med framgång kan vända oss till för att få hjälp och beskydd.
Jehova, den allsmäktige Guden
Afrikanska stamreligioner lär att det finns en allsmäktig Gud som råder över förfäderna och gudomligheterna. Som det sägs i boken African Mythology: ”Det råder inget tvivel om att de flesta, om inte rentav alla, afrikanska folk tror på ett högsta väsende, som har skapat allting.” Boken African Religion in African Scholarship förklarar: ”Eftersom Gud är universums absolute härskare, finns alla andra varelser och krafter till på grund av honom. Han äger absolut myndighet och makt.”
Bibeln bekräftar att det finns ett Högsta väsende med obegränsad makt i andevärlden. Den beskriver honom som ”gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor, väldig och inger fruktan, som inte behandlar någon partiskt eller tar mutor”. — 5 Moseboken 10:17.
I Afrika finns det hundratals namn och titlar som används om den som man menar vara den Högste. Vad säger då Bibeln om Guds namn? Psalmisten skrev: ”Du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” (Psalm 83:18) Detta heliga namn förekommer mer än 7.000 gånger i Bibeln, även om en del bibelöversättare har ersatt det med titlar som ”Gud” eller ”Herren”.
Eftersom Jehova är allsmäktig, kan han göra oss gott. Han beskriver sig själv som ”en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke om tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd, men på inga villkor kommer han att frita från straff”. — 2 Moseboken 34:6, 7; 1 Samuelsboken 2:6, 7.
Änglar — Guds mäktiga tjänare
Långt innan Jehova skapade människan och till och med själva jorden skapade han andevarelser i himlen. Bibeln förklarar att när Gud ”grundade jorden ... [började] alla Guds [ängla]söner jublande ... ropa sitt bifall”. (Job 38:4–7) Det finns miljoner änglar. Jehovas tjänare Daniel fick i en syn av himmelska ting se ”tusen tusenden som ständigt betjänade honom [Gud] och tio tusen gånger tio tusen som ständigt stod direkt inför honom”. — Daniel 7:10.
Den första andevarelse som Jehova skapade var den som senare kom att bli känd som Jesus Kristus. (Johannes 17:5; Kolosserna 1:15) Innan Jesus levde som människa här på jorden, hade han levt i himlen som en mäktig andevarelse. Efter sin död som människa uppväcktes Jesus till himmelskt liv och blev återigen en mäktig andevarelse. — Apostlagärningarna 2:32, 33.
Jesus har stor makt i himlen. I Judas, vers 9, kallas Jesus, som också bär namnet Mikael, ”ärkeängeln”, vilket innebär att han är den högste eller främste av alla änglar. (1 Thessalonikerna 4:16) Han har också myndighet över jorden. Jehova har gett honom ”herravälde och värdighet och kungarike, för att alla folk, folkgrupper och språk skulle tjäna just honom”. (Daniel 7:13, 14) Men trots att han har så stor makt, är han fortfarande underordnad sin Fader, Jehova. — 1 Korinthierna 11:3.
Även om de trogna änglarna tjänar Jehova, betjänar de också Guds folk på jorden. Aposteln Paulus skrev: ”Är de [änglarna] inte alla andar till offentlig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall komma att ärva räddning?” (Hebréerna 1:14) De är särskilt angelägna om att människor får lära känna sanningen om Jehova. Aposteln Johannes fick i en syn se en ”ängel flyga i midhimlen, och han hade eviga goda nyheter att förkunna såsom ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk, och han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom ära.’” — Uppenbarelseboken 14:6, 7.
Satan och demonerna, Guds och människans fiender
Tyvärr har inte alla änglar förblivit trogna mot Gud. Somliga har gjort uppror mot honom och blivit fiender till både Gud och mänskligheten. Den främste av dessa rebeller är Satan, Djävulen.
Även om många människor i våra dagar förnekar att Satan existerar, är det ingen som förnekar att det onda existerar. Att tro på det onda och samtidigt tvivla på att det har en orsak skapar ”ett ofrånkomligt problem”, förklarar boken The Death of Satan och fortsätter: ”Vi upplever något som vår kultur inte längre har ord för.”
Bibeln har emellertid ”ord” för det ondas existens och säger oss sanningen beträffande dess upphov. Den förklarar att alla de änglavarelser som Jehova skapade var rättfärdiga och goda; han skapade inte några onda änglar. (5 Moseboken 32:4; Psalm 5:4) Men i likhet med människan hade änglarna handlingsfrihet — de kunde välja att handla rätt eller orätt. En av dessa fullkomliga andesöner utvecklade en självisk önskan att få del av den tillbedjan som rätteligen tillhör Jehova. Detta förskaffade honom namnet Satan, som betyder ”motståndare”. (Jämför Jakob 1:14, 15.) Satan är inte blott och bart en bluffmakare, som vissa afrikanska religioner lär, och inte heller är han en ”livvakt”, som skyddar dem som regelbundet frambär offer till honom. Bibeln visar att han är alltigenom ond och illasinnad.
Längre fram slöt sig andra änglar till Satan i hans uppror mot Gud. Dessa demonänglar är också fiender till människor på jorden. Även de är elaka och ondskefulla. På Bibelns tid gjorde de somliga människor stumma och blinda. (Matteus 9:32, 33; 12:22) Andra, däribland barn, slog de med sjukdomar eller vansinne. (Matteus 17:15, 18; Markus 5:2–5) Det är uppenbart att ingen förnuftig person skulle vilja ha något med Satan eller demonerna att göra.
Var befinner sig våra förfäder?
Miljontals människor i Afrika och andra delar av världen tror att döden inte är något slut, utan bara en övergång till fortsatt liv i andevärlden, gudarnas och förfädernas vistelseort. En expert på afrikanska religioner, John Mbiti, skriver beträffande tron på förfäderna, som han kallar de ”levande-döda”: ”Dessa är de ’andar’ som de afrikanska folken ägnar mest uppmärksamhet. ... De känner till och intresserar sig för det som händer familjen [på jorden]. ... De vakar över familjens affärer, traditioner, moral och verksamhet. En försyndelse i sådana angelägenheter är i grund och botten en försyndelse mot förfäderna, som är bemyndigade att fungera som familjens och samhällets osynliga poliser. Eftersom de levande-döda fortfarande är ’människor’, är det de som är bäst lämpade att tjäna som medlare mellan människor och Gud: de känner till människornas behov, de har ’nyligen’ varit här hos människorna, och samtidigt har de full tillgång till de kanaler som ger tillträde till Gud.”
Vad säger då Bibeln om de dödas tillstånd? Den visar att något sådant som ”levande-döda” helt enkelt inte existerar. Människor är antingen levande eller döda — aldrig bådadera. Guds ord lär att de döda är oförmögna att höra, se, tala och tänka. De kan inte övervaka de levande. Bibeln förklarar: ”Vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls. ... Deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts. ... Det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol [graven], den plats dit du går.” (Predikaren 9:5, 6, 10) ”[Människan] vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” — Psalm 146:4.
Människan återvänder till stoft
Om du har svårt att acceptera det som sagts här ovan, tänk då på vad som hände den första människan, Adam. Jehova formade Adam ”av stoft från marken”. (1 Moseboken 2:7) När Adam överträdde Jehovas befallning, blev straffet döden. Gud sade till honom: ”Du vänder åter till marken, för av den blev du tagen. För stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” — 1 Moseboken 3:19.
Innan Jehova skapade Adam av stoft, existerade Adam helt enkelt inte. Att han återvände ”till marken” betydde följaktligen att han återigen blev livlös, som markens stoft. Han levde inte vidare i någon andevärld. Han kom inte till himlen eller till helvetet. När han dog, upphörde han att existera.
Händer samma sak med andra människor när de dör? Ja, det gör det. Bibeln förklarar: ”Alla [både människor och djur] går till en plats. De har alla blivit till av stoftet, och de vänder alla åter till stoftet.” (Predikaren 3:20) Bibeln lovar emellertid att Gud skall väcka döda människor till liv igen på en paradisisk jord, men den händelsen hör ännu framtiden till. (Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15) Vi behöver därför inte vara rädda för de döda eller frambära offer för att blidka dem, eftersom de varken kan hjälpa oss eller skada oss.
Satan och hans demoner vill inte att människor skall få veta hur det förhåller sig med deras döda anförvanter, och därför fortsätter de att sprida lögnen att människor lever vidare efter döden. Ett sätt varpå de gör detta är genom osanna historier. (1 Timoteus 4:1) De använder sig också av syner, drömmar och andemedier för att lura människor att tro att de får kontakt med de döda. Men det är inte de döda som de får kontakt med. Det är i stället demoner, som ger sig ut för att vara döda människor. Det är därför Jehova i uttryckliga ordalag fördömer dem som rådfrågar de döda, antingen de gör det direkt eller de gör det indirekt genom exempelvis spådom. — 5 Moseboken 18:10–12.
[Bild på sidan 6]
Demonerna bedrar och skrämmer människor genom syner, drömmar och andemedier
[Bilder på sidan 7]
För att vilseleda människor ger sig demonerna ut för att vara personer som dött