”Traditionell vigsel” i Ghana
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I GHANA
ÄKTENSKAP — hundratusentals ingår det här förhållandet varje år världen över. Oftast gör de det enligt den sed för vigslar som är vanlig där de bor.
I Ghana är det man kallar traditionell vigsel det vanligaste slaget av vigsel. I den ingår att brudgummens familj betalar ett brudpris till brudens familj. Traditionella vigslar förekommer bland annat i stora delar av Afrika, i Hongkong och Papua Nya Guinea och på Salomonöarna och även bland goajiroindianerna i nordöstra Colombia och nordvästra Venezuela.
På Bibelns tid var det sed att betala brudpris. (1 Moseboken 34:11, 12; 1 Samuelsboken 18:25) I vår tid, precis som i forna tider, ser man brudpriset som en kompensation till flickans föräldrar för att de förlorar hennes tjänster och för den tid, den kraft och de tillgångar som har lagts ner på att utbilda och försörja henne före äktenskapet.
Föräldrarnas ansvar
I Ghana förekom det aldrig förr i tiden att ungdomar sällskapade med varandra eller uppvaktade varandra. Föräldrarna avtalade om äktenskap för sina vuxna barns räkning, sedan de noggrant hade granskat giftasvuxna unga män och kvinnor i området. En del föräldrar i Ghana gör fortfarande så.
Pojkens föräldrar beaktar sådant som flickans personlighet, hennes och hennes familjs rykte, ärftliga sjukdomar som kanske ligger i släkten och, om det rör sig om Jehovas vittnen, hennes andlighet. Om föräldrarna är nöjda, kontaktar de formenligt flickans föräldrar och föreslår ett giftermål.
Flickans föräldrar undersöker nu pojkens och hans familjs bakgrund. Förutom det som har nämnts här ovan beaktar de pojkens förmåga att försörja en hustru — arbetar han eller är han arbetslös? Om flickans föräldrar är nöjda, informerar de pojkens föräldrar om det, och när både pojken och flickan har gett sitt samtycke, planerar föräldrarna tillsammans själva bröllopet.
Varför åtar sig fortfarande en del föräldrar att hitta en make eller maka åt sina vuxna barn? En kvinna i Indien vars föräldrar valde hennes äktenskapspartner sade: ”Hur skulle en ung människa kunna vara kvalificerad att fatta ett så viktigt beslut? Det är mycket bättre att lämna det åt dem vilkas ålder och erfarenhet gör dem kvalificerade att veta vilket som är det förståndigaste valet.” Hennes uttalande återspeglar också många afrikaners syn.
Men tiderna förändras i Ghana. Det blir allt populärare att sällskapa och uppvakta. Vid en lämplig tidpunkt i sällskapandet berättar paret för föräldrarna om sina avsikter. Efter ett samspel mellan föräldrarna och efter att föräldrarna har förvissat sig om att paret passar bra ihop går familjerna vidare med den formella ceremonin, som på olika språk i Ghana vanligtvis är känd som att knacka på dörren, äktenskapsdörren.
Dörrknackningsceremonin
Parets föräldrar underrättar familjemedlemmar om när man skall samlas och avsikten med mötet. Uttrycket ”familjemedlemmar” avser den afrikanska storfamiljen, som inbegriper parets farbröder och fastrar, morbröder och mostrar, kusiner och far- och morföräldrar. På den bestämda dagen samlas representanter för båda familjerna till ceremonin. Om brudgummen skall vara närvarande eller inte är valfritt. Det som här följer är en mycket kort sammanfattning av vad som hände vid en sådan dörrknackningsceremoni.
Flickans representant (FR): [Talar till brudgummens representanter] Vi vet varför ni har kommit, men seden kräver att vi ändå frågar: Hur kommer det sig att ni är här?
Pojkens representant (PR): Vår son Kwasi gick förbi ert hus och såg en vacker blomma, och han vill ha er tillåtelse att plocka den.
FR: [Låtsas vara ovetande] Det finns ingen blomma i det här huset. Ni kan själva förvissa er om det.
PR: Vår son har inte tagit fel. Vi vidhåller att det finns en sådan vacker blomma i det här huset. Blomman heter Afi.
FR: Blomman är alltså en människa. Ja, Afi bor här.
PR: Vi vill knacka på dörren och anhålla om att vår son Kwasi får gifta sig med Afi.
Pojkens familj ställer nu fram några gåvor, exempelvis olika drycker och en summa pengar. Hur mycket och vad som ställs fram varierar, beroende på vilken stam man tillhör. Den här ceremonin motsvarar ungefär en västerländsk förlovning, och i en del fall har man kommit överens om en förlovningsring.
Brudens representanter frågar nu bruden inför alla åskådare om man skall godta de gåvor som har lagts fram. Genom att hon svarar ja är alla närvarande ögonvittnen till att hon är villig att gifta sig. Båda familjerna enas om ett lämpligt datum då vigseln skall äga rum. Ceremonin avslutas med något att äta och dricka.
Vigselceremonin
De som samlas i flickans hem eller i en utvald representants hem då brudpriset skall betalas, den händelse som utgör vigseln, är oftast fler än de som är med vid dörrknackningsceremonin. Det beror på att många vänner och bekanta nu är med.
En glad stämning råder. Unga ogifta män och kvinnor är ivriga att se vad som har getts för bruden. Men spänningen stiger då brudens familj påtalar att det som ingår i brudpriset är ofullständigt. Några bland åskådarna håller andan när brudens familj tycks vara orubblig. Brudgummens talesman resonerar då skickligt med brudens familjemedlemmar tills de förstående tar saken under övervägande. De närvarande andas ut när flickans familj mjuknar och ger efter. Stämningen blir en annan igen. Nu är det feststämning, och man serverar något lätt att äta och dricka.
För att börja vigselceremonin ber brudens talesman de församlade att stilla sig, och han hälsar alla välkomna. Han frågar brudgummens representanter i vilket uppdrag de är här. Brudgummens talesman förklarar då anledningen till att de har kommit och påminner de församlade om att man redan har knackat på dörren och att man har fått tillåtelse att stiga in.
Familjernas talesmän presenterar sedan nära familjemedlemmar för de församlade, bland andra den som överlämnar flickan och den som hjälper pojken under bröllopet. Ceremonin fortsätter.
FR: [Talar till brudgummens representanter] Vi vill be er visa upp de vigselgåvor som vi bad om.
Brudens talesman räknar upp det som ingår i brudpriset, så att alla kan bekräfta att allt finns där. Om brudgummens representanter anser att brudens familj har drivit upp kraven, löser man problemet på tumanhand före bröllopsdagen. Men brudgummens familj kommer till ceremonin beredd på att förhandla för att minska eventuella krav på fler saker, om några av brudens familjemedlemmar visar sig svåra att göra till lags. Oavsett var man bor måste brudpriset — högt eller lågt — betalas till fullo.
En del familjer kommer överens om att betala med sådant som dryckesvaror, kläder, halsband, örhängen och annat som kvinnor använder. I norra delen av Ghana kan brudpriset inbegripa salt, kolanötter, pärlhöns, får och även boskap. Det ingår alltid en summa pengar i brudpriset.
Bruden är inte med så länge förhandlingarna pågår, men hon finns i närheten och tittar på. Om brudgummen skall vara närvarande eller inte är valfritt. Om han bor långt bort, kan han därför ge fullmakt åt sina föräldrar att ingå äktenskapet för hans räkning. Men vid det tillfälle som beskrivs här är brudgummen närvarande. Det är nu hans familjs tur att framföra en begäran.
PR: Vi har uppfyllt allt som ni har begärt av oss, men vi har inte sett vår sonhustru.
Vigselceremonin är inte bara allvar; den är också ett tillfälle att ha roligt. Flickans familj svarar nu på pojkens familjs begäran att få se bruden.
FR: Vi önskar att bruden var här. Tyvärr har hon rest utomlands, och vi har inga pass eller visumhandlingar så att vi kan resa i väg för att föra henne tillbaka.
Alla vet vad det här innebär. Genast erbjuder brudgummens familj en summa pengar — så mycket som brudgummen har råd med — och vips är de fingerade passen och visumhandlingarna klara. Bruden har nu återvänt från sin resa!
För att göra det lite roligare ordnar man i vissa stammar med att några av brudens väninnor föreställer bruden. Åskådarna avvisar tydligt varje sådan väninna tills den rätta bruden presenteras under kraftiga applåder. Hennes talesman uppmanar nu henne att ta sig en titt på de olika saker som ingår i brudpriset. Man frågar henne om man skall godkänna det som brudgummen har tagit med sig. Alla tystnar medan de ivrigt avvaktar svaret. En del flickor är blyga och andra är orädda, men svaret är alltid ja, och det följs av rungande applåder.
Om brudgummen är närvarande, begär brudens familj att få bekanta sig med honom. Det roliga fortsätter om man har ordnat med att en av brudgummens vänner föreställer honom. Hans vän reser sig med en viktig min, men han buas ut i samma ögonblick.
Brudens föräldrar begär att få se sin svärson. Den verklige brudgummen reser sig nu, och ett lyckligt leende sprider sig. Brudens familj ger bruden tillåtelse att gå till sin man, och om man har kommit överens om att en ring skall ingå i brudpriset, sätter han en ring på hennes finger. Ringen är ett nytt inslag som man har fört in från västvärlden. Bruden i sin tur sätter en ring på brudgummens finger. Nu gratuleras de, och glädjen är stor. Numera har vissa familjer dörrknackningsceremonin och vigseln på samma dag för bekvämlighetens och ekonomins skull.
Erfarna medlemmar av båda familjerna och andra erbjuder nu de nygifta råd om hur de kan få äktenskapet att fungera tills döden skiljer dem åt. Som en avrundning på dagen serverar man något att äta och dricka.
Vigselceremonin är över! I Ghana betraktas de båda som lagligt gifta av samhället från och med den dagen. Om en betydelsefull medlem av flickans familj av någon anledning inte kunde vara med vid ceremonin, sänder man honom eller henne några av de drycker som ställdes fram. Man gör det för att bekräfta att vigseln är fullbordad. Om bruden och brudgummen är Jehovas vittnen, har man i somliga fall ordnat med ett bibliskt tal. Därefter serveras något enklare att äta.
En del par i Ghana har en vigselceremoni i västerländsk stil, och här kallas det borgerlig vigsel eller vigsel enligt förordningen. Ett äktenskap kan ingås på det här sättet oavsett om föräldrarna samtycker till det eller inte, under förutsättning att båda är myndiga. När det gäller traditionell vigsel är föräldrarnas samtycke ett måste.
Vid borgerlig vigsel avger paret äktenskapslöften. Men löften förekommer inte vid traditionella vigslar. Staten kräver att alla traditionella vigslar registreras, och Jehovas vittnen rättar sig efter det. (Romarna 13:1) Ett bevis på registreringen utfärdas då.
I gamla tider och fram till dess Guldkusten, som nu heter Ghana, blev en brittisk koloni var traditionell vigsel det enda slaget av vigsel som förekom i landet. Britterna introducerade då den västerländska vigseln för sina medborgare som bodde här. De infödda invånarna i landet tilläts också att ingå äktenskap på det här sättet, och västerländsk vigsel och traditionell vigsel har nu i många år funnits sida vid sida. I Ghana är båda formerna lagligt erkända och godkänns därför av Jehovas vittnen. Det är upp till var och en att välja vilken form de önskar.
I en del afrikanska länder måste traditionella vigslar registreras innan paren kan anses vara lagligt gifta. Men i Ghana är traditionella vigslar enligt beskrivningen här ovan giltiga enligt lagen utan registrering, och paren betraktas som lagligt gifta när den traditionella vigseln är avslutad. Senare registreras den traditionella vigseln enbart av folkbokföringsskäl.
Äktenskapet är verkligen en kärleksfull gåva av Gud till människan, en unik gåva som inte ens änglarna fick. (Lukas 20:34–36) Det är ett dyrbart förhållande som är värt att vårda till ära för dess upphovsman, Jehova Gud.
[Bild på sidan 23]
Här växlar man ringar