Cuzco — Inkafolkets gamla huvudstad

Från Vakna!:s korrespondent i Peru

VI KIPPADE efter andan när vårt flygplan svängde och dök ner i den trånga dalgången. Vi skulle landa i den historiska staden Cuzco i Peru. Staden ligger på över 3.400 meters höjd, men de taggiga bergen reser sig ännu högre och fick vår inflygning till landningsbanan att verka mycket riskabel. Lyckligtvis gjorde vi en säker landning. Det skulle bli ett nöje att få se den här ryktbara staden med 275.000 invånare, vilken en gång i tiden var huvudstad i det väldiga inkariket.

Den gamla inkakulturen lever fortfarande i Cuzco, och många av stadens invånare talar än i dag quechua. Ja, omkring åtta miljoner människor i Andernas bergskedja talar fortfarande detta gamla språk. För en tid sedan övertalade den quechuatalande folkgruppen myndigheterna att ändra namnet Cuzco till Qosqo, eftersom uttalet av Qosqo ligger närmare det ursprungliga quechuanamnet.

En gammal stad

Historiker säger att den här staden hade sin början omkring 1.500 år före Kristi födelse, vid den tid då Mose ledde israeliterna ut ur Egypten. För omkring 600 år sedan tog Pachacuti, den nionde inkahärskaren, en handfull lera och formade den till en modell av ett nytt Cuzco. Pachacuti började härska 89 år innan de spanska conquistadorerna anlände omkring år 1527. Under hans ledning förvandlades staden till en välplanerad metropol med tusentals hus, grunden till det moderna Cuzco.

Staden var enligt vissa infödda uppdelad i fyra delar, grupperade kring ett centrum där stadens torg låg. På quechua kallades torget Huacaypata, och det var en plats där man firade högtider, kopplade av och drack alkohol. En del experter på quechuaspråket menar att ”Cuzco”, eller ”Qosqo”, betyder ”jordens navel”. Cuzcos centrala torg blev således chawpi, dvs. ”centrum i inkarikets centrum”.

Från Cuzco härskade inkan över delar av nuvarande Argentina, Bolivia, Chile, Colombia, Ecuador och Peru — till stor del rikt och fruktbart land. Folket lyckades väl med jordbruket genom att bygga terrasser i olika nivåer. På dessa bördiga terrasser odlade de några av de grödor som än i dag svarar för en stor del av världens mat, till exempel potatis och limabönor.

Det skulle ha varit praktiskt taget omöjligt att färdas genom inkaområdet utan det förträffliga vägsystem som sträckte sig över hela riket. När man är i det pittoreska Cuzco, är det lätt att föreställa sig hur de gamla inkaindianerna anlände med sina lamakaravaner. Laman är det andinska lastdjuret, och de värdefulla lasterna innehöll bland annat ädelstenar, koppar, silver och guld.

Det fanns guld i överflöd, men det användes inte som pengar av inkafolket. På grund av guldets gula metallglans förknippades det med inkafolkets gud, solen. Deras tempel och praktfulla byggnader var ofta prydda med guldplattor. De gjorde till och med en guldträdgård med växter och djur skulpterade i massivt guld. Föreställ dig den imponerande synen av det gamla Cuzco och dess guldöverdragna byggnader som glittrade i solen! Det är klart att ett sådant överflöd av guld lockade de giriga spanska inkräktarna, som erövrade och plundrade staden år 1533.

Cuzcos unika arkitektur

Inkafolket lämnade en vacker och unikt utformad stenarkitektur i arv åt det moderna Cuzco. Många av de nutida byggnadsverken har byggts på stenmurar som stått orubbade i hundratals år. En del stenar höggs ut för att exakt passa in på särskilda platser i murarna. En sådan sten med tolv olika hörn finns i en mur som har blivit en populär turistattraktion. Dessa flerhörnade stenar är som nycklar som bara passar in i sina motsvarande nyckelhål.

Inkafolkets stenhuggare var mästerbyggare. Utan hjälp av modern teknik kunde de hugga stenarna så exakt att det, när de en gång lagts på plats, inte ens gick att få in ett knivblad mellan dem! En del av dessa stenblock väger flera ton. Hur detta forntida folk kunde uppnå sådan skicklighet förblir ett mysterium.

Religionen i Cuzco

De flesta quechuaindianerna har accepterat katolicismen och anses inte längre vara soldyrkare. Men de håller fast vid animistiska trosuppfattningar som är ännu äldre än inkafolkets soldyrkan. De firar fortfarande skörden genom att frambära offergåvor åt vad de kallar Pachamama, ett ord på quechua som betyder ”moder jord”.

Jehovas vittnen genomför med stor framgång sitt program för biblisk undervisning i Peru. Sällskapet Vakttornet har nu under en tid tillhandahållit biblisk litteratur på quechua, så att den quechuatalande befolkningen kan få budskapet om Guds kungarike på sitt eget språk. På sex platser hålls det också kristna möten på detta språk.

Man tänker inte längre på Cuzco som jordens navel, men turisterna strömmar till denna unika stad. Kanske kommer du också en dag att besöka det fascinerande Peru!

[Bilder på sidan 19]

1. Flygbild av Cuzco med stadens torg

2. Inkaindianerna högg stenarna så exakt att det inte går att få in ett knivblad mellan dem

3. Typisk peruansk klädsel

4. Laman är det andinska lastdjuret