Hörseln — en gåva att värdera högt

EN TYST kväll på landet, borta från civilisationens buller, ger tillfälle till att njuta av nattens behagliga ljud. En svag bris får löven i träden att rassla lite lätt. Insekter, fåglar och andra djur tillfogar sina läten från långt håll. Vilken underbar känsla att kunna höra sådana svaga ljud! Kan du höra dem?

Kapaciteten hos människans hörsel är helt enkelt förbluffande. Om du vistas en halvtimme i ett ekofritt rum — ett ljudisolerat rum med tak och väggar som är konstruerade för att absorbera allt ljud — kommer din hörsel sakta att ”skruva upp volymen” så pass att du börjar höra obekanta ljud som kommer från din egen kropp. Ljudforskaren F. Alton Everest beskriver upplevelsen i boken The Master Handbook of Acoustics. Först blir ens egna hjärtslag tydligt hörbara. Efter omkring en timme i rummet hör man blodet pulsera genom ådrorna. Till slut, om man har god hörsel, ”belönas ens tålmodighet med ett ovanligt brusande ljud före varje hjärtslag och pulsvåg. Vad är det? Det är ljudet av luftpartiklar som hamrar mot trumhinnorna”, förklarar Everest. ”Trumhinnans rörelse, som resulterar i detta brusande, är otroligt liten — endast en hundradels miljondels centimeter!” Detta är ”hörtröskeln”, den nedre gränsen av ens förmåga att uppfatta ljud. Större känslighet skulle inte ha något värde, eftersom svagare ljud skulle drunkna i ljudet av luftpartiklarnas rörelser.

Att vi kan höra är möjligt tack vare samverkan mellan ytter-, mellan- och innerörat jämte nervsystemets och hjärnans bearbetningsförmågor och känslighet. Ljud rör sig genom luften i form av vågor — tryckvariationer. De här vågorna rör våra trumhinnor fram och tillbaka, och den här rörelsen överförs i sin tur av mellanörat till innerörat. Där omvandlas rörelserna till nervimpulser som hjärnan uppfattar som ljud.a

Det viktiga ytterörat

Den mjuka, bågformiga yttre delen av örat kallas öronmusslan. Öronmusslan fångar upp ljud, men den gör mer än så. Har du någon gång undrat över varför örat har så många små veck? Ljudvågor som återkastas från öronmusslans olika ytor är svagt modifierade beroende på vilken vinkel de har när de träffar örat. Hjärnan klarar av att tolka de här ytterst små variationerna och avgöra varifrån ljudet kommer. Förutom detta jämför hjärnan skillnader i tid och intensitet när ljudet tränger in i vart och ett av öronen.

För att få belägg för detta kan du knäppa med fingrarna samtidigt som du rör handen uppåt och neråt framför en person som blundar. Även om det hela tiden är lika långt från dina fingrar till hans öron, kommer han ändå att kunna säga om ljudet kommer uppifrån, nerifrån eller någonstans däremellan. Även en person som hör bara på ena örat kan lokalisera ljud ganska bra.

Mellanörat — ett mekaniskt underverk

Mellanörats huvudsakliga funktion är att överföra trumhinnans rörelser till vätskan som fyller innerörat. Den vätskan är mycket trögare än luft. Därför är det alldeles som för en cyklist som är på väg uppför en brant backe — det krävs en lämplig ”växel” för att överföra energin så effektivt som möjligt. I mellanörat överförs energin av tre små ben, som vanligen kallas hammaren, städet och stigbygeln på grund av deras form. Detta mekaniska länksystem i miniatyr skapar en ”växel” som är i det närmaste perfekt för innerörat. Man har beräknat att utan den skulle 97 procent av ljudenergin gå förlorad!

Två små muskler är fästade vid hörselbenskedjan i mellanörat. Inom loppet av en hundradels sekund efter det att örat utsatts för ett starkt lågfrekvent ljud spänns de här musklerna automatiskt, vilket i hög grad begränsar hörselbenskedjans rörelser och på så sätt hindrar att skada uppstår. Den här reflexen är tillräckligt snabb för att skydda en person mot praktiskt taget alla starka ljud i naturen, fast inte mot alla ljud som alstras av maskiner och elektronisk utrustning. Men de här små musklerna kan inte förbli i den här skyddande ställningen mer än högst tio minuter. Detta ger dock möjlighet att fly undan det obehagliga ljudet. Intressant är att när man talar sänder hjärnan signaler till de här musklerna för att minska hörselns känslighet, så att ens egen röst inte blir för stark.

Det förbluffande innerörat

Den del av innerörat som har samband med hörseln finns inne i snäckan, som har fått sitt namn därför att den har formen av ett snäckskal. Den benvävnad som skyddar dess ömtåliga mekanism är kroppens starkaste ben. Inne i dess labyrint finns basilarmembranet, en av flera vävnader som delar snäckan på längden i kanaler. Längs basilarmembranet vilar Cortis organ, vilket bär upp tusentals hårceller — nervceller som har hårliknande ändar som sticker ut i vätskan som fyller snäckan.

När hörselbenens rörelser i mellanörat sätter snäckans ovala fönster i svängning, uppstår vågor i vätskan. De här vågorna sätter membranen i rörelse, alldeles som krusningar på ytan i en damm höjer och sänker flytande löv. Vågorna sätter basilarmembranet i svängning i de områden i snäckan som motsvarar specifika frekvenser. Hårceller i de här områdena snuddar då vid det överliggande täckmembranet. Den här kontakten aktiverar hårcellerna, och de i sin tur genererar impulser och sänder dem till hjärnan. Ju större intensitet ett ljud har, desto fler hårceller stimuleras och desto intensivare stimuleras de. På så sätt uppfattar hjärnan ett starkare ljud.

Hjärnan och hörseln

Hjärnan är hörselsystemets viktigaste del. Den har den formidabla förmågan att förvandla strömmen av information som den får i form av nervimpulser till vad vi uppfattar som ljud. Denna betydelsefulla funktion visar tydligt den speciella förbindelselänk som finns mellan tanke och hörsel, ett samband som studeras inom det område som kallas psykoakustik. Så till exempel gör hjärnan det möjligt att höra ett av flera samtal i ett rum med många människor. En mikrofon har inte samma förmåga, så en bandinspelning som har gjorts i samma rum är näst intill obegriplig.

Den irritation som orsakas av oönskat buller visar en annan sida av den här länken. Det spelar ingen roll hur låg intensiteten i ett ljud kan vara, för om du hör det när du inte vill, upplever du det ändå som irriterande. Så till exempel är intensiteten av det ljud som alstras av en vattenkran som står och droppar mycket låg. Men du upplever det som mycket obehagligt om det håller dig vaken mitt i natten!

Ja, våra känslor är starkt knutna till vårt hörselsinne. Tänk bara på vilken smittsam effekt ett hjärtligt skratt kan ha eller den värme som ett uppriktigt ord av tillgivenhet eller beröm framkallar. Dessutom är det mycket av det som vi intellektuellt lär oss som kommer genom öronen.

En gåva att värdera högt

Många av hörselns fascinerande hemligheter återstår att upptäcka. Men den vetenskapliga kunskap som man förvärvat fördjupar vår uppskattning av den intelligens och kärlek som tydligt visas i den. ”När man betraktar den mänskliga hörseln på djupet”, skriver ljudforskaren F. Alton Everest, ”är det svårt att undgå den slutsatsen att dess invecklade funktioner och strukturer vittnar om en välgörande hand som har format den.”

Kung David i det forntida Israel hade inte våra dagars vetenskapliga insikt om hörselns inre funktioner. Ändå begrundade han sin egen kropp och dess många förmågor, vilket fick honom att sjunga till Skaparen: ”På ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord. Dina verk är underbara.” (Psalm 139:14) Vetenskaplig forskning angående det fantastiska och hemlighetsfulla i kroppen, däribland hörseln, fogar ytterligare bevis till att David hade rätt — vi är underbart formade av en vis och kärleksfull Skapare!

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 24]

Hjälp för personer med hörselskador

Om man utsätts länge för starkt ljud, kan det leda till bestående hörselskador. Att utan skydd utsätta sig för överdrivet stark musik eller arbeta vid bullrande maskiner är inte värt en sådan skada. Hörapparater och hörseltekniska hjälpmedel kan ge viss hjälp åt dem som har nedsatt hörsel, till och med somliga som är födda döva. För många kan sådana apparater återuppliva en hel värld av upplevelser. Sedan en kvinna hade satt på sig sin hörapparat för första gången lade hon märke till ett ovanligt ljud utanför köksfönstret. ”Det var fåglarna!” utropade hon. ”Jag hade inte hört fåglarna på flera år!”

Även om vi inte drabbas av grav hörselskada, försvagas vår förmåga att uppfatta högfrekventa ljud med åldern. Tyvärr inbegriper detta frekvenserna för konsonanterna — de ljud som ofta är mest avgörande för att förstå tal. Äldre personer kan därför uppleva att ett samtal kan störas av normala ljud i hemmet, till exempel de ljud som alstras av rinnande vatten eller av papper som knycklas ihop, eftersom de innehåller höga frekvenser som gör att konsonanterna hörs otydligt. Hörapparater kan ge viss hjälp, men de har sina begränsningar. En sak är att hörapparater av hög kvalitet kan vara mycket dyra — långt mer än vad vanliga människor i många länder har råd med. Och hur som helst kan inga hörapparater fullständigt återge normal hörsel åt någon. Så vad kan man göra?

Mycket är vunnet om man visar hänsyn. Innan du talar med någon som har nedsatt hörsel, bör du försäkra dig om att han vet att du skall säga något. Försök titta på honom. Det gör att han kan se dina kroppsrörelser och läpprörelser och höra den fulla styrkan i konsonanterna i orden. Flytta dig närmare honom om det är möjligt och tala sakta och tydligt; skrik inte. Starka ljud är faktiskt smärtsamma för många som har nedsatt hörsel. Om han inte förstår en viss sak, försök då säga det med andra ord i stället för att upprepa vad du sagt. Om det är din hörsel som inte är vad den en gång var, kan du på liknande sätt göra det lättare för andra att kommunicera med dig genom att gå närmare den som talar och genom att vara tålmodig. De här extra ansträngningarna kan mycket väl leda till förbättrade relationer och kan hjälpa dig att förbli på samma ”våglängd” som din omgivning.

[Bild]

När du talar till en person med nedsatt hörsel, titta då på honom och tala sakta och tydligt

[Diagram på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

Örat

Öronmussla

Hörselgång

Trumhinna

Hammaren (malleus)

Städet (incus)

Stigbygeln (stapes)

Runda fönstret

Ovala fönstret

Snäcka

Hörselnerv

Cortis organ

Hörselnerv

Hårceller

Täckmembran

Nervfibrer

Basilarmembran