Ha förståelse för rädslan att stamma
KAN du skilja mellan en som talar flytande och en som är rädd för att stamma när han talar? ”Ja, naturligtvis”, svarar du kanske. Men tänk på vad Peter Louw skriver i sin bok Hhhakkel (Ssstamning), som är utgiven på afrikaans: ”För varje ’öppen’ stammare finns det förmodligen tio som vill vara så obemärkta som möjligt och som döljer sitt talfel på olika sätt.” Döljer sitt talfel? Hur kan de göra det?
En del stammare lyckas dölja sitt talfel genom att förutse ord som de har haft problem med tidigare. I stället för att säga det ordet formulerar de om meningen eller använder ett annat ord med ungefär samma innebörd. En äkta man som stammade höll sitt problem hemligt för sin hustru i 19 år. När hon fick klart för sig hur det låg till, frågade hon en logoped: ”Tror du att det här är anledningen till att han vill få mig att ringa alla telefonsamtal och att det alltid är jag som till sist får beställa på restauranger och att han aldrig yttrar sig vid ... möten?”
Låt oss också nämna Gerard och Maria, ett lyckligt gift par från Sydafrika.a Maria försökte flera gånger förklara för sin man att hon drog sig för att svara vid bibelstudiemöten, eftersom hon var rädd för att stamma. ”Dumheter”, brukade han kategoriskt säga, ”du stammar inte.” Gerard grundade sin bedömning på att hustrun i vanliga fall har lätt för att tala. Det är bara vissa talsituationer som får henne att bli rädd för att börja stamma. Efter fem års äktenskap insåg Gerard för första gången detta och erkände: ”Jag var okunnig och tanklös.” I stället för att kritisera henne berömmer han henne nu för de gånger då hon tar mod till sig och talar inför en stor publik.
Förståeligt nog plågas många stammare av rädsla. ”Rädslan ... är i vissa situationer molande, men ofta genomträngande”, förklarar stammaren David Compton i sin bok Stammering. ”När stammaren är som mest utsatt, när kontakterna med hans medmänniskor är som nödvändigast, när han försöker nå dem med hjälp av ord, det må gälla vardagliga ting eller hans innersta känslor, vid sådana tillfällen kan han vänta sig att bli sårad eller förlöjligad. ... Även de som klarar sig mycket bra erkänner ändå att de har formats av sin rädsla och att de aldrig blir av med den helt.”
Situationer som kan väcka rädsla
När en som stammar blir ombedd att svara på en fråga inför åhörare, till exempel i ett klassrum, i samband med en affärskontakt eller vid ett religiöst möte, kan det skapa oro som får honom att börja stamma svårt. I en radiointervju fick Rosanne, en 15-årig sydafrikansk flicka som stammar, frågan: ”Finns det tillfällen då du tycker att det är mycket lättare att bara vara tyst?” Hon svarade: ”Så är det ofta, till exempel när jag sitter i klassrummet och kan ge ett rätt svar som jag vet skulle vara bra för mitt betyg. Men jag vet också att det kostar på alltför mycket att verkligen säga det.”
En affärsman vid namn Simon intervjuades också i det radioprogram som nyss nämndes. Precis som Rosanne har Simon gjort framsteg med hjälp av stamningsbehandling. Men det händer ibland att han stammar svårt. Attityden hos dem som lyssnar på honom kan då förvärra hans stamning. ”Om man sitter i ett styrelsemöte där man måste tala mycket och det går dåligt, blir de som sitter runt bordet mycket, mycket otåliga”, förklarar han.
Den rädsla som en stammare känner bör inte förväxlas med den rädsla som en blyg individ kan känna inför att tala med främlingar. Tänk på Lisa som har varit med vid Jehovas vittnens möten de senaste två åren. När hon samtalar med vänner om vardagliga saker, kan hon ofta tala ganska flytande. Hon är också nitisk i evangeliseringsarbetet, som kräver att man oombedd tar kontakt med sådana som man inte känner. Men precis som många andra stammare är hon rädd för att tala inför en stor publik. Lisa förklarar: ”Jag klarar sällan av att räcka upp handen och svara på en fråga vid våra möten. Om jag över huvud taget svarar, är det oftast bara med ett enda ord eller en kort mening. Det kanske inte är mycket, men jag gör mitt bästa. Jag har ofta svaren i huvudet och på mina läppar, för jag förbereder mig alltid. Men talförmågan vägrar att samarbeta.”
Något som är ännu värre för somliga stammare är att behöva läsa högt. Då tvingas de använda ord som de normalt undviker. ”Vid ett av våra möten”, fortsätter Lisa, ”blir vi ibland ombedda att turas om att läsa bibelverser under genomgången. Vid sådana tillfällen sitter jag där rädd och nervös och väntar på min tur, utan att veta om jag kommer att klara av att läsa texten eller inte. Ibland läser jag men kan inte uttala ett visst ord. Då hoppar jag bara över det och fortsätter läsa.”
Det är uppenbart att man måste tänka sig för noga innan man ber en stammare läsa högt, för det kan få personen i fråga att känna sig illa till mods. En sådan människa förtjänar i stället att berömmas innerligt för att han eller hon gör sitt bästa.
När man försöker hjälpa
Stamning är en mycket komplicerad talrubbning. Det som hjälper en individ kanske inte hjälper en annan. Många stammare som är ”friska” under en tid drabbas faktiskt av ett återfall längre fram. Man har forskat mer om stamning än om någon annan talrubbning. Ändå har experter inte funnit någon specifik orsak till problemet. De flesta är i själva verket överens om att det är många faktorer som kan bidra till stamning. En teori som bygger på senare studier är att stamning beror på att hjärncellerna inte är organiserade på rätt sätt tidigt i stammarens liv. I en lärobok om stamning skriver Theodore J. Peters och Barry Guitar att de nuvarande uppfattningarna om orsakerna ”kommer att bli föråldrade allteftersom fler studier fyller de enorma luckor som finns i vår kunskap om stamning”. — Stuttering—An Integrated Approach to Its Nature and Treatment.
Eftersom människor vet så lite om stamning, bör man vara försiktig när man föreslår någon av alla de behandlingsmetoder som finns för dem som lider av den här talrubbningen. ”De flesta av dem som stammar svårt kommer att bli bara delvis bättre”, tillägger ovanstående lärobok. ”De kommer att lära sig att tala långsammare eller att stamma mjukare och att inte besväras så mycket av det. ... Av orsaker som vi inte förstår finns det ett fåtal stammare som inte förändras påtagligt av behandling.”b
När behandling inte hjälper har en del logopeder klandrat stammaren för att inte anstränga sig tillräckligt hårt. En logoped hävdade: ”Den enda sannolika orsaken till att man misslyckas är en halvhjärtad inställning hos den som stammar.” Författaren David Compton sade om sådana påståenden: ”Jag finner inga ord för den ilska som det här slaget av uttalande kan väcka hos dem som stammar. För det första därför att det uppenbarligen är oriktigt. Ingen enskild behandlingsmetod kommer någonsin att hjälpa alla som stammar, och även den behandling som hjälper en viss stammare är långt ifrån ofelbar. För det andra därför att stammare lever med misslyckanden. ... Allt som i onödan och med orätt gör [deras misslyckanden] värre är oförsvarligt.”
Gör deras börda lättare
Stammare vill vanligtvis inte att man skall tycka synd om dem. Men det finns mycket som du kan göra för att lätta deras börda. Titta inte besvärat bort när de stammar. Se dem i ögonen i stället för att titta på munnen. De är ofta känsliga för åhörarnas kroppsspråk. Om du verkar vara avspänd, kommer det att minska deras rädsla. ”Visa individen att du vill höra honom tala till punkt på samma sätt som du vill höra andra tala till punkt”, sade en logoped.
Lärare som har en stammare bland sina elever kan göra mycket för att minska dennes rädsla. I en sydafrikansk tidskrift om pedagogik, Die Unie, gavs följande råd till lärare: ”De flesta stammare stammar mycket mindre när de vet att den som lyssnar inte förväntar att de skall tala flytande.”
Enligt ovanstående tidskrift är det också viktigt att läraren tar reda på hur eleven känner det. Svårigheter bör inte få lärare att undvika sådana elever, utan i stället får de rådet att tala med de här eleverna och att uppmuntra dem att berätta hur de ser på problemet. På så vis kan läraren få reda på vilka talsituationer som eleven är mest rädd för. ”Hans förmåga att tala flytande beror till 80 procent på dig”, sägs det i tidskriften. Han kommer att tala mer och mer flytande, om han vet att han är accepterad trots problemet. I tidskriften förklaras det vidare: ”En avspänd, studieinriktad atmosfär i klassrummet kommer att hjälpa både den som stammar och de andra i klassen.”
Man kan säkert med framgång använda de här förslagen även när man undervisar vuxna.
Vår Skapare har förståelse
Vår Skapare, Jehova Gud, har full förståelse för mänsklig ofullkomlighet. Han utsåg Mose till sin talesman när israeliterna skulle föras ut ur Egypten. När han gjorde sitt val var han fullt medveten om att Mose hade ett talfel som gjorde det svårt för honom att kommunicera. Gud visste också att Moses bror, Aron, däremot talade mycket ledigt. ”Jag vet mycket väl att han verkligen kan tala”, sade Gud. (2 Moseboken 4:14) Men Mose hade andra egenskaper som var långt viktigare. Han hade till exempel tro, och han var lojal, omtänksam och mild. (4 Moseboken 12:3; Hebréerna 11:24, 25) Trots Moses invändningar höll Jehova fast vid valet av Mose som ledare för sitt folk. Gud tog samtidigt hänsyn till Moses rädsla genom att utse Aron till Moses talesman. — 2 Moseboken 4:10–17.
Vi kan efterlikna Gud genom att visa förståelse. Behandla stammare värdigt och låt inte ett talfel göra dig blind för individens verkliga värde. En erfarenhet om en liten flicka och hennes stammande pappa belyser detta. Pappan lärde sig en metod som hjälpte honom att läsa mera flytande. En kväll prövade han metoden när han läste en berättelse för sin sexåriga dotter, och han var så stolt över att han hade läst flytande.
”Prata ordentligt, pappa”, sade flickan när han hade läst klart.
”Jag pratar ju mycket ordentligt”, svarade han förnärmat.
”Nej”, insisterade hon, ”prata som du brukar göra.”
Ja, den här lilla flickan älskade sin pappa för den han var, även med hans talfel. Nästa gång du har att göra med någon som stammar, kom då ihåg att den personen kan ha värdefulla synpunkter och önskvärda egenskaper. Och han har utan tvivel känslor. Ha tålamod och visa honom förståelse.
[Fotnoter]
a En del av namnen i artikeln är fingerade.
b Prognosen för barn är bättre än för vuxna. Den erfarna logopeden Ann Irwin förklarar i sin bok Stammering in Young Children: ”Tre barn av fyra växer ifrån sitt stamningsbesvär spontant. Om ditt barn tillhör de tjugofem procent som inte växer ifrån besväret spontant, är chanserna mycket stora att han eller hon kommer att växa ifrån det med hjälp av förebyggande behandling.”
[Bild på sidan 25]
En som stammar kan vara rädd för att tala offentligt
[Bild på sidan 26]
Ha tålamod om en stammare har svårt att tala med dig
[Bild på sidan 27]
De som stammar är ofta rädda för att tala i telefon