Slaganfall — orsaker och verkningar

”HJÄRNAN är kroppens känsligaste organ”, förklarar neurologen dr Vladimir Hachinski vid University of Western Ontario i Canada. Trots att den utgör endast 2 procent av kroppsvikten, innehåller den över tio miljarder nervceller som står i ständig förbindelse med varandra för att frambringa alla våra tankar, rörelser och sinnesförnimmelser. Hjärnan är beroende av syre och glukos för att fungera och får sitt energibehov tillgodosett genom blodet via ett sinnrikt system av artärer.

Om syretillförseln till någon del av hjärnan stoppas i bara några sekunder, skadas ömtåliga funktioner i det området. Om syrebristen varar i mer än några minuter, drabbas hjärnan av bestående skador, eftersom dess celler börjar dö och de funktioner som de styr upphör. Detta tillstånd kallas ischemi, dvs. lokal syrebrist på grund av strypt blodtillförsel. Syrebristen utlöser en dödsbringande kaskad av kemiska reaktioner, vilka ger upphov till ytterligare skador i hjärnans vävnader. Resultatet blir ett slaganfall. Slaganfall kan också inträffa om blodkärl i hjärnan brister och hjärnan fylls med blod som blockerar nervbanorna. Detta stör de elektrokemiska signalerna till kroppens muskler och förorsakar skador på hjärnvävnaden.

Verkningar

Slaganfall kan påverka människor på en mängd olika sätt — det finns inte två slaganfall som är lika. Symtomen kan variera från lindriga och knappt märkbara till svåra och plågsamt uppenbara, även om ingen får alla tänkbara men av sjukdomen. Vilka kroppsfunktioner som påverkas beror på i vilken del av hjärnan skadan sitter.

Ett vanligt problem är kraftlöshet eller förlamning i de övre och nedre extremiteterna. Vanligtvis är problemen begränsade till den ena sidan av kroppen, den som är motsatt den sida av hjärnan där skadan sitter. Om den högra hjärnhalvan är skadad blir således den vänstra kroppshalvan förlamad och vice versa. En del patienter slipper förlamningar, men deras muskler skakar så att de inte har någon styrsel i armar och ben. De ser ut som någon som håller på att lära sig att åka skridskor och kämpar för att hålla balansen. Doktor David Levine vid New York University Medical Center säger: ”De har förlorat förmågan att uppfatta extremiteternas läge och rörelser.”

Över 15 procent av dem som överlever ett slaganfall drabbas av attacker av okontrollerade rörelser och ofta även av perioder av medvetslöshet. Smärtförnimmelser och förändrade sinnesförnimmelser är också vanligt förekommande. En patient som har domningar i händer och fötter säger: ”Ibland vaknar jag på natten av att något råkar komma åt mina ben, och det känns som om jag fick elektriska stötar.”

Ett slaganfall kan också ge upphov till dubbelseende och sväljningsproblem. Om de nervcentra som styr munnen och halsen skadas, kan patienten även drabbas av andra förödmjukande symtom, till exempel dregling. Alla de fem sinnena kan påverkas och vålla problem med synen, hörseln, lukten, smaken och känseln.

Kommunikationsproblem

Tänk dig att du går på en mörk gata och märker att du är förföljd. När du vänder dig om, ser du två storväxta män komma springande mot dig. Du försöker skrika på hjälp, men inte ett ljud kommer över dina läppar! Kan du föreställa dig vilken vanmakt du skulle känna i en sådan situation? Det är ungefär så många patienter känner det när de plötsligt förlorar talförmågan.

Att inte kunna förmedla tankar, känslor, förhoppningar och farhågor — att bildligt talat vara avskärmad från vänner och familjemedlemmar — är en av de mest förödande konsekvenserna av ett slaganfall. En patient beskriver det så här: ”Varje gång jag försökte säga något var det tvärstopp. Jag var tvungen att tiga och kunde inte följa vare sig muntliga eller skriftliga anvisningar. Orden lät ... som om människor i min omgivning talade ett främmande språk. Jag kunde varken förstå det eller tala det.”

En annan patient, Charles, förstod allt som sades, men när det gäller att svara skriver han: ”Jag tänkte ut vad jag skulle säga, men när jag skulle forma orden blev de förvrängda och omkastade. Jag kände mig som om jag var instängd i min egen kropp.” Arthur Josephs skriver i sin bok Stroke: An Owner’s Manual: ”Över hundra olika muskler måste styras och samordnas när man talar, och var och en av dessa muskler styrs av i genomsnitt över hundra motoriska enheter. ... Ett häpnadsväckande antal av 140.000 neuromuskulära skeenden krävs för en enda sekunds tal. Är det då så underligt att en skada i den del av hjärnan som styr dessa muskler kan leda till att talförmågan störs?”

Ett slaganfall kan ge upphov till många egendomliga talstörningar. En person som inte kan tala kan till exempel vara i stånd att sjunga. Andra kanske kan tala spontant men inte på kommando, eller också kanske de talar oavbrutet. Åter andra upprepar ord eller fraser om och om igen eller använder orden på fel sätt, så att de säger ja när de menar nej och tvärtom. Somliga vet vilka ord de vill använda men kan inte få munnen, läpparna och tungan att forma dem, eller också kanske de sluddrar därför att musklerna är försvagade. En del patienter kan plötsligt utstöta höga ljud när de talar.

Ett slaganfall kan också skada den del av hjärnan som styr tonfallet. Följden kan bli ett tal som låter klanglöst och enformigt. Patienten kan också ha svårt att uppfatta andras tonfall. Sådana kommunikationsproblem kan störa relationerna i familjen, särskilt relationerna mellan man och hustru. En man som heter Georg förklarar: ”Eftersom ett slaganfall påverkar en persons ansiktsuttryck och gester, ja hela personligheten, kändes det plötsligt som om min hustru och jag inte stod varandra lika nära som tidigare. Det var som om jag hade fått en helt annan hustru, en som jag måste lära känna om igen.”

Emotionella störningar och personlighetsförändringar

Obefogade humörsvängningar, gråt- och skrattattacker, vredesutbrott, sjuklig misstänksamhet och en förkrossande känsla av svårmod är bara några få av de förvirrande känslomässiga störningar som patienter som drabbats av slaganfall och deras familjer kan vara tvungna att brottas med.

En man som heter Gilbert säger: ”Jag blir väldigt känslosam emellanåt och skrattar eller gråter för minsta sak. Ibland när jag skrattar frågar någon: ’Varför skrattar du?’ och jag vet inte vad jag skall svara.” Förutom detta problem har Gilbert också svårt att hålla balansen och haltar lite på ena benet. Han fortsätter: ”Det känns som om jag befann mig i någon annan kropp, som om jag var någon annan — inte samma person som jag var före slaganfallet.”

Få, om ens några, personer som tvingas leva med sådana fysiska och mentala handikapp undgår att drabbas av känslomässiga problem. Hiroyuki, som fick talsvårigheter och blev partiellt förlamad efter sitt slaganfall, säger: ”Tiden gick, och jag blev helt enkelt inte bättre. När jag insåg att jag inte skulle kunna fortsätta att arbeta som tidigare, blev jag förtvivlad. Jag började klandra allt och alla, och det kändes som om jag skulle explodera. Jag uppförde mig verkligen inte som en man.”

Rädsla och oro är också vanliga känslor bland dem som drabbats av slaganfall. Ellen berättar: ”Jag blir orolig när jag känner ett tryck i huvudet som skulle kunna tyda på att ett nytt slaganfall är på gång. Jag blir livrädd om jag tillåter mig att tänka negativt.” Ron förklarar vad som gör honom orolig: ”Att dra förnuftiga slutsatser är nästan omöjligt för mig ibland. Om jag måste försöka lösa två eller tre små problem på en gång, blir jag helt frustrerad. Jag glömmer saker och ting så snabbt att jag ibland inte kan minnas ett beslut som fattades bara några minuter tidigare. Följden blir att jag ibland begår svåra misstag, som gör både mig själv och andra generade. Hur skall det bli om några år? Kommer jag inte ens att kunna föra ett vettigt samtal eller köra bil? Kommer jag att bli en börda för min hustru?”

Andra familjemedlemmar drabbas också

Av det som sagts här ovan framgår tydligt att patienterna själva inte är de enda som måste brottas med sviterna av ett slaganfall. Deras familjer drabbas också. Det kan vara en chockartad upplevelse för de anhöriga att se hur en tidigare välartikulerad och begåvad person förvandlas inför deras ögon och blir som ett hjälplöst spädbarn. Relationerna kan bli spända när vissa familjemedlemmar tvingas iklä sig ovana roller.

Haruko beskriver de tragiska konsekvenser som sjukdomen fick för hennes familj: ”Min man förlorade minnet av nästan alla viktigare ting. Vi blev plötsligt tvungna att göra oss av med det företag som han drev och sälja vårt hus och våra ägodelar. Det som plågade mig mest var att jag inte längre kunde tala fritt och otvunget med min man eller vända mig till honom för att få råd. Han vet till exempel inte om det är natt eller dag, och därför tar han ofta bort den blöja som han behöver på natten. Även om vi visste att den tid skulle komma då han skulle bli så här dålig, är det ändå svårt för oss att acceptera hans nuvarande tillstånd. Nu är det ombytta roller i vår familj — det är min dotter och jag som tar hand om min man.”

”Att ta hand om personer som har drabbats av ett slaganfall kan ibland vara en överväldigande uppgift, hur mycket man än älskar dem”, skriver Elaine Fantle Shimberg i boken Strokes: What Families Should Know. ”Problemen och förpliktelserna tar aldrig slut.” I vissa fall kan den tunga ansvarsbörda som vissa familjemedlemmar tvingas bära för att vårda den sjuke undergräva deras hälsa, känsloliv och andlighet. Maria förklarar vilken enorm påfrestning hennes mors slaganfall har inneburit för henne: ”Jag besöker henne varje dag och försöker bygga upp henne andligen och läsa för henne och be tillsammans med henne och vara frikostig med kärlek, kyssar och kramar. När jag kommer hem är jag fullständigt utpumpad känslomässigt — ibland till den grad att jag kräks.”

Det svåraste för många anhörigvårdare är att tackla problemet med den sjukes förändrade beteende. Vakna! har intervjuat neuropsykologen dr Ronald Calvanio, som säger: ”När det gäller en sjukdom som påverkar komplicerade kortikala funktioner — dvs. en persons tänkesätt, uppförande och känslomässiga reaktioner — berör den i själva verket människans innersta väsen, så att de psykiska störningar som uppträder i många avseenden förändrar familjens liv mycket dramatiskt.” Yoshiko berättar: ”Min man har blivit helt förändrad efter sin sjukdom och brusar upp av minsta anledning. Jag blir väldigt ledsen vid sådana tillfällen.”

Andra lägger ofta inte märke till den sjukes förändrade personlighet. En del anhörigvårdare känner sig därför isolerade och bär problemen inom sig. Midori förklarar: ”Slaganfallen har gjort att min man har drabbats av psykiska och känslomässiga störningar. Trots att han är i stort behov av uppmuntran, vill han inte tala med någon om problemet, utan lider i tysthet. Det är därför jag som måste lugna hans upprörda känslor. Att jag dag efter dag tvingas bevittna min mans lynnesutbrott har gjort att jag känner mig nervös och ibland även rädd.”

Hur har många slaganfallspatienter och deras familjer lyckats klara av de förändringar som sjukdomen fört med sig? Vad kan var och en av oss göra för att hjälpa de drabbade? Nästa artikel tar upp dessa frågor.

[Ruta/Bild på sidan 7]

Varningssignaler

• Plötslig svaghet, domningar eller förlamningar i armar, ben eller ansiktet, i synnerhet i ena kroppshalvan

• Plötsligt försämrad synskärpa, speciellt på ena ögat; dubbelseende

• Svårigheter att formulera eller förstå även enkla meningar

• Yrsel eller balans- och koordinationsrubbningar, i synnerhet i kombination med andra symtom

Mindre vanliga symtom

• Plötslig, oförklarlig och intensiv huvudvärk — ofta beskriven som ”den värsta huvudvärk jag någonsin haft”

• Plötsligt uppträdande illamående och feber, som skiljer sig från en virusinfektion genom den hastighet med vilken symtomen uppkommer (på några minuter eller timmar snarare än dagar)

• Kortvarig medvetslöshet eller perioder av minskat medvetande (svimningsanfall, förvirring, kramper, koma)

Ignorera inte symtomen

Doktor David Levine säger: ”När symtomen uppträder bör patienten så snabbt som möjligt ta sig till närmaste akutmottagning. Det har visat sig att om slaganfallet behandlas inom några timmar, kan skadorna nedbringas till ett minimum.”

Ibland kan symtom uppträda under en liten stund och sedan försvinna. I sådana fall rör det sig vanligtvis om s.k. TIA, transitoriska ischemiska attacker. Ignorera inte dessa attacker, eftersom de kan vara en fingervisning om att personen i fråga löper risk att drabbas av ett slaganfall. En läkare kan behandla de bakomliggande orsakerna och därigenom minska risken för ett framtida slaganfall.

Ovanstående rekommendationer är hämtade från en broschyr som getts ut av National Stroke Association, Englewood, Colorado, USA.