Denguefeber — sjuk av ett bett

Från Vakna!:s korrespondent i Filippinerna

OBEMÄRKT landar myggan på den lilla flickans bara arm. Insekten genomborrar snabbt flickans hud och suger i sig blod. Efter en stund tittar mamman på dottern och får syn på myggan. Med ett snabbt slag är den borta. Är det bra med det? Kanske inte. Myggan är kanske borta, men dess kortvariga intrång i barnets blodström har lämnat efter sig oönskade organismer som kan orsaka sjukdom.

Inom två veckor får barnet frossa, huvudvärk, smärta bakom ögonen, kraftiga ledsmärtor och hög feber. Allteftersom sjukdomen fortskrider, får hon ett rött hudutslag och blir fullständigt utmattad. Hon har fått denguefeber, en febersjukdom orsakad av ett myggbett.

Barnet kan emellertid utveckla en allvarligare form av sjukdomen, hemorragisk denguefeber (DHF), i synnerhet om det har haft denguefeberinfektion tidigare. Den förorsakar att kapillärerna läcker, vilket leder till blödningar i huden. Det kan förekomma inre blödning. Utan rätt behandling kan patienten få svår chock och cirkulationskollaps, som snabbt leder till döden.

Exakt vad är denguefeber för något? Kan det drabba dig? Hur kan du skydda dig och din familj? Låt oss se lite närmare på detta.

Vad är denguefeber?

Denguefeber, även kallad benbrottsfeber, är bara en av många sjukdomar som kan bli följden av ett myggbett. Den verkliga orsaken till sjukdomen är ett virus. En infekterad mygga (dvs. en mygga som tidigare har bitit en smittad människa) bär viruset i salivkörtlarna. Genom att bita en person för att få blod överför myggan viruset till människan.

Det finns fyra typer av denguevirus. Infektion av en typ ger inte immunitet mot de andra tre typerna. Om en person som haft en typ av infektion blir biten av en mygga som är bärare av en annan typ, kan det leda till DHF.

”Två femtedelar av jordens befolkning” är i riskzonen

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är denguefebern ett hot mot 2,5 miljarder människor, ”två femtedelar av jordens befolkning”. Tidskriften Asiaweek skrev: ”Mer än 100 tropiska och subtropiska länder har rapporterat utbrott av denguefeber. Det rapporteras tiotals miljoner fall varje år, och 95% av de smittade är barn.”

Det är oklart när denguefeber upptäcktes. En rapport om ”knäfeber” år 1779 i Kairo kan faktiskt ha handlat om denguefeber. Sedan den tiden har denguefeber rapporterats över hela världen. I synnerhet sedan andra världskriget har denguefeber påverkat mänskligheten i större utsträckning, med början i Sydostasien. Flera typer av viruset började cirkulera, och detta ledde till den farligare hemorragiska varianten. En publikation som utges av WHO säger: ”Det första verkliga utbrottet av hemorragisk feber i Asien upptäcktes år 1954 i Manila.” Andra länder gjorde samma upptäckt, i synnerhet Thailand, Vietnam, Malaysia och närliggande områden. Dessa tidiga utbrott i Sydostasien hade en dödlighet på mellan 10 och 50 procent, men efter hand som man lärde sig mer om sjukdomen sjönk dessa siffror.

Sedan 1960-talet har slapphet beträffande programmen för att bekämpa myggan som bär viruset lett till en explosionsartad ökning av denguefebern. När denguefebern har spridit sig, har även DHF spridit sig. Endast 9 länder hade epidemier före år 1970, men år 1995 hade detta antal ökat till 41. WHO beräknar att varje år är det 500.000 fall av DHF som kräver sjukhusvård.

Även om sjukdomen är mindre känd utanför tropiska områden, har i en del fall resenärer som far till områden där det är risk att ådra sig den blivit smittade och fört med sig sjukdomen hem. I slutet av år 1996 berättade till exempel The New York Times om fall av denguefeber i USA — i Massachusetts, New York, Oregon och Texas.

Särskilda faror med DHF

Som tidigare framhållits är DHF den livshotande formen av denguefeber. En av farorna med DHF är att människor luras till att tro att det inte är så allvarligt. Många tror att det är en släng av influensa. Att man dröjer med att söka läkare kan göra att sjukdomen fortskrider till det mer allvarliga läget då antalet blodplättar drastiskt sjunker, blödningar börjar (i inre organ eller genom tandköttet, näsan eller huden) och blodtrycket sjunker. Patienten kan få en kollaps. När familjen väl inser att tillståndet är allvarligt, har han redan drabbats av chock. De tar honom snabbt till sjukhuset. Där konstaterar läkarna att han redan har drabbats av cirkulationskollaps. På grund av det kritiska läget sätter man in intravenös vätskeersättning.

Skydda din familj

Vad kan man göra för att minimera verkningarna av denna sjukdom? Om familjen bor där denguefeber är vanligt förekommande och en familjemedlem har hög feber mer än en dag, bör man kontakta läkare. Detta är särskilt viktigt om den sjuke har andra symtom på denguefeber, till exempel hudutslag eller smärtor i muskler, leder eller bakom ögonen.

Läkaren tar kanske ett blodprov. Icke-hemorragisk denguefeber kanske bara kräver en enklare behandling. Men om proverna visar att det är DHF, kommer läkaren sannolikt att rekommendera en noggrann behandling med vätska. Detta kan inbegripa rehydreringslösningar som intas via munnen, sådana som används vid diarré, eller, i mer kritiska lägen, intravenös vätskeersättning med hjälp av Ringers lösning, koksaltlösning eller liknande. Vid behandling av chock kan läkaren skriva ut vissa läkemedel för att höja blodtrycket och för att återställa halten av blodplättar.

Om det förekommer kraftig blödning, vill läkaren kanske rekommendera blodtransfusion. Somliga kan omgående rekommendera detta utan att begrunda alternativen. Men förutom att blodtransfusion är emot Guds lag, är det oftast inte nödvändigt. (Apostlagärningarna 15:29) Erfarenheten har visat att noggrann vätskeersättning från sjukdomens inledande skede är den viktigaste faktorn i behandlingen. Samarbete mellan patient och läkare i den här frågan kan vara till hjälp för att undvika konfrontationer i frågan om blodtransfusion. Allt detta understryker vikten av ett snabbt ingripande när man misstänker att någon fått DHF. — Se rutan ”Vilka är symtomen?”

Förebyggande åtgärder

En av de främsta bärarna av dengueviruset är myggan Aedes aegypti. Denna art är vanlig i tropiska och subtropiska områden runt om i världen. (Se kartan här ovan.) Myggor av släktet Aedes aegypti frodas i tättbefolkade områden. Att få bukt med myggan är en av nycklarna till att få kontroll över sjukdomen.

Myggbekämpning i världsvid skala är inte lätt. Men det finns saker som du kan göra för att hjälpa till att minska risken omkring ditt hem. Honmyggan lägger sina ägg i vatten. Larverna kan under cirka en vecka utvecklas i vilken som helst behållare som innehåller vatten, till exempel övergivna bildäck, kasserade konservburkar, flaskor eller öppna skal av kokosnötter. Genom att göra sig av med sådana behållare eliminerar man myggans fortplantningsställen. Det rekommenderas dessutom att du vänder hinkar och båtar upp och ner. Att avlägsna stillastående vatten från takrännorna är också till hjälp. I början av skolåret 1997/1998 avrådde hälsovårdsdepartementet i Filippinerna intressant nog av denna orsak att man hade blomkrukor i klassrummen i skolorna.

Om någon i familjen ådrar sig denguefeber, vidta då åtgärder för att förhindra att han blir biten av andra myggor, som i sin tur kan överföra infektionen till andra. Ett hus med ordentliga myggnät eller ett hus med luftkonditionering kan vara ett skydd.

Hur är det med vaccination? För närvarande finns det inget bra vaccin. Det pågår forskning för att utveckla ett sådant, men detta kompliceras av det faktum att ett fullständigt skydd skulle kräva immunisering mot alla fyra varianterna av denguefeber. Vaccination mot enbart en skulle i själva verket kunna öka risken för DHF. Forskare hoppas att det inom fem till tio år skall finnas ett effektivt vaccin tillgängligt.

En del forskare har försökt en annan väg. Genom att använda genteknik hoppas de kunna förhindra att dengueviruset förökar sig i myggans saliv. Om detta går som planerat, skulle sådana genmanipulerade myggor föra vidare en resistens mot denguefeber till sin avkomma. Även om en del framsteg har gjorts, återstår det att se hur framgångsrikt detta kommer att bli.

För närvarande verkar det inte möjligt att fullständigt utrota denguefebern. Men att vidta praktiska försiktighetsåtgärder kan hjälpa dig och dina kära att undvika de livshotande komplikationer som kan bli följden av denguefeber — en sjukdom orsakad av ett bett.

[Ruta på sidan 22]

Vilka är symtomen?

Symtom på både denguefeber och hemorragisk denguefeber (DHF)

• Plötslig hög feber

• Svår huvudvärka

• Smärta bakom ögonen

• Smärta i leder och muskler

• Svullna lymfkörtlar

• Hudutslag

• Intensiv trötthet

Symtom som är mer typiska för DHF

• Plötslig kollaps

• Blödningar i huden

• Utbredda blödningar

• Kall och kladdig hud

• Rastlöshet

• Chock med svag puls (denguechocksyndromet)

Dröj inte med att uppsöka läkare om symtom föreligger. Barn är särskilt i riskzonen

[Fotnot]

[Ruta på sidan 23]

Tips för resenärer

De som reser i tropiska områden kan bli smittade med denguefeber. Men hemorragisk denguefeber är mindre vanlig, eftersom denna mer allvarliga form vanligen är beroende av en tidigare infektion av denguefeber. Här följer några säkerhetsförslag till resenärer:

• Använd långärmade skjortor och långbyxor

• Använd myggmedel

• Undvik tättbefolkade områden

• Övernatta på logier där du kan stänga fönstren och hålla myggorna ute

• Om du får feber när du återvänt hem, tala då om för läkaren var du har varit

[Karta/Bild på sidan 23]

Utbredningsområde för ”Aedes aegypti”, en denguefeberbärande mygga

Områden där denguefeber nyligen förekommit

Riskområden för denguefeber

[Bildkälla]

Källa: Centers for Disease Control and Prevention, 1997

© Dr. Leonard E. Munstermann/Fran Heyl Associates, NYC

[Bild på sidan 24]

Möjliga fortplantningsställen är 1) övergivna bildäck, 2) takrännor, 3) blomkrukor, 4) hinkar och andra behållare, 5) kasserade konservburkar och 6) oljefat

[Bildkälla på sidan 21]

© Dr. Leonard E. Munstermann/Fran Heyl Associates, NYC