Rättigheter utan skyldigheter?

”ERKÄNNANDET av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen.” Så sägs det i inledningen till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, vars 50-årsjubileum firades i december 1998. Nyligen föreslog emellertid 24 före detta presidenter och premiärministrar från alla delar av världen att Förenta nationerna också borde anta en allmän förklaring om mänskliga skyldigheter. Varför efterlyser många människor en sådan förklaring?

”Rättigheter och skyldigheter är siamesiska tvillingar. Tyvärr har detta faktum efter femtio år glömts bort eller blivit omodernt. Många kräver sina rättigheter utan att känna något behov av att fullgöra närbesläktade skyldigheter”, förklarar professor Jean-Claude Soyer, ledamot av den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Många känner verkningarna av denna försummelse. ”Det finns en stark längtan, i synnerhet bland unga människor, efter någon sorts enande framtidsvision, en uppsättning erkända ideal som kan motverka och dämpa den girighet, själviskhet och bristande gemensamhetskänsla som tycks behärska världen. ... Den allt livligare debatten om behovet av en global etik är en bekräftelse på att någonting saknas”, konstaterar tidningen International Herald Tribune som utges i Paris. Politiker, teologer och filosofer har därför börjat diskutera ett ”universellt etikprojekt”, som UNESCO kallar det, som skall kunna fylla detta tomrum och fastställa vilka skyldigheter vi människor har. De har emellertid redan stött på vissa problem.

Medan det är relativt lätt att fastställa vilka mänskliga rättigheter som bör garanteras i lag, är det inte alltid så lätt att precisera vilka mänskliga skyldigheter som bör vara allmänt accepterade. Några av grundvärderingarna i den föreslagna deklarationen om mänskliga skyldigheter kan emellertid spåras tillbaka till den tidlösa och allmängiltiga gyllene regel som Jesus gav för omkring två tusen år sedan: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” — Matteus 7:12.

Bibeln har ofta varit inspirationskällan till lagar som skyddar de mänskliga rättigheterna, men den framhåller också tanken på personligt ansvar. ”Den som vet att göra vad rätt är och ändå inte gör det, för honom är det synd”, förklarade lärjungen Jakob. (Jakob 4:17) Precis som Jesus sökte efter möjligheter att göra gott mot andra, försöker sanna kristna också göra gott mot sina medmänniskor. De nöjer sig inte med att bara göra bruk av sina rättigheter, utan inser att de också har skyldigheter och att vi alla är ansvariga inför Gud för våra egna handlingar.