”De mest djupgående förändringarna”

”Det tjugonde århundradet har bevittnat de mest djupgående och vittomfattande förändringarna av alla århundraden i människans historia.” — The Times Atlas of the 20th Century.

NÄR man ser tillbaka på det tjugonde århundradet, är det utan tvivel många som håller med Walter Isaacson, redaktionschef på tidskriften Time, som sade: ”Jämfört med andra århundraden har vårt århundrade varit det mest fantastiska: inspirerande, emellanåt fasansfullt, men alltid fascinerande.”

Gro Harlem Brundtland, tidigare statsminister i Norge, säger att det här århundradet har kallats för ”ytterligheternas århundrade, ... då människans svaghet har sjunkit ofattbart lågt”. Hon konstaterar att det har varit ”ett århundrade med en storslagen utveckling [och på vissa håll] en ekonomisk tillväxt utan motstycke”. Men samtidigt går fattiga storstadsområden en dyster framtid till mötes, med ”överbefolkning och stor spridning av sjukdomar, som har samband med fattigdom och en hälsofarlig miljö”.

Politiska omvälvningar

I början av 1900-talet behärskades stora delar av världen av Manchudynastin i Kina, Osmanska riket och flera riken i Europa. Enbart det brittiska imperiet täckte en fjärdedel av jorden och härskade över så mycket som en fjärdedel av jordens befolkning. Långt före det här århundradets slut hade dessa imperier förvisats till historieböckerna. The Times Atlas of the 20th Century konstaterar: ”År 1945 hade imperialismens tidsålder nått sitt slut.”

Slutet på kolonialismen innebar att den våg av nationalism som svepte fram över Europa under 1600-, 1700- och 1800-talen spred sig till andra delar av världen. I The New Encyclopædia Britannica heter det: ”Efter andra världskriget slocknade den nationalistiska glöden i många länder i Europa. ... Men i Asien och Afrika växte nationalismen snabbt, framför allt som en reaktion mot kolonialismen.” The Collins Atlas of World History konstaterar att till slut ”hade tredje världen gjort sin entré i historien, och en era som 500 år tidigare hade inletts med Europas expansion hade nu nått sitt slut”.

I takt med att världsväldena rasade samman trädde självständiga stater fram — många av dem med demokratiskt valda regeringar. Ofta mötte det demokratiska styret hårt motstånd, från till exempel mäktiga totalitära regeringar i Europa och Asien under andra världskriget. Dessa regimer begränsade den personliga friheten och behöll en stark kontroll över ekonomin, massmedierna och krigsmakten. Deras försök att få världsherravälde stoppades till slut, men det krävdes en enorm insats av pengar och människoliv.

Ett århundrade av krig

Ja, något som i synnerhet skiljer det tjugonde århundradet från alla tidigare århundraden är krig. Angående första världskriget skriver den tyske historikern Guido Knopp: ”Första augusti 1914: Ingen trodde att det nittonde århundradet, som för européerna hade inneburit en lång period av fred, upphörde den dagen; och ingen märkte att det tjugonde började först då — med en tid av krig som varade i 30 år och som visade vad människor är kapabla att göra mot varandra.”

Hugh Brogan, professor i historia, påminner oss om att ”den verkan detta krig hade på USA var enorm, ja skrämmande, och känns av än i dag [1998]”. Akira Iriye, som är professor i historia vid Harvarduniversitetet i USA, skriver: ”Första världskriget var på många sätt en milstolpe i Ostasiens och USA:s historia.”

Inte underligt att The New Encyclopædia Britannica betecknar första och andra världskriget som ”stora vattendelare i det tjugonde århundradets geopolitiska historia”. Samma uppslagsverk konstaterar att ”första världskriget ledde till fyra stora dynastiers fall; ... det ledde till bolsjevikrevolutionen i Ryssland och ... banade vägen för andra världskriget”. Det heter vidare att världskrigen i själva verket ”saknade motstycke i fråga om slakt, blodbad och ödeläggelse”. Guido Knopp säger: ”Grymhet och mänsklig brutalitet var värre än man någonsin kunde ana. I skyttegravarna ... föddes en era i vilken människor betraktades som material och inte som individer.”

För att förhindra fler fruktansvärda krig som dessa bildades Nationernas förbund 1919. NF misslyckades i sitt mål att bevara världsfreden och ersattes av Förenta nationerna. Även om FN lyckades förhindra ett tredje världskrig, så kunde man inte förhindra det kalla kriget, som under många år hotade att trappas upp till en kärnvapenkatastrof. Inte heller har FN kunnat förhindra mindre konflikter i världen, till exempel på Balkan.

I takt med att antalet nationer i världen har ökat har också svårigheten att bevara freden dem emellan ökat. Om man jämför en karta från tiden före första världskriget med en karta från vår tid, ser man att det i dag finns minst 51 länder i Afrika och 44 i Asien som inte existerade i början av vårt århundrade. Av de 185 länder som för närvarande är medlemmar i FN är det 116 som inte existerade som självständiga stater vid FN:s grundande 1945!

”Ett av de mest dramatiska skådespelen”

När 1800-talet närmade sig sitt slut, var det ryska imperiet det största riket i världen. Men det höll snabbt på att förlora sitt stöd. Författaren Geoffrey Ponton skriver att många ansåg att ”det behövdes en revolution snarare än reformer”. Han tillägger: ”Men det krävdes ett stort krig, första världskriget, och det kaos som blev följden för att framkalla en revolution.”

När bolsjevikerna tog över makten i Ryssland, lade detta grunden till ett nytt världsvälde — världskommunismen, under ledning av Sovjetunionen. Det sovjetiska imperiet föddes visserligen mitt under ett världskrig, men det gick inte under i ett regn av kulor. I sin bok Down With Big Brother hävdar Michael Dobbs att i slutet av 1970-talet var Sovjetunionen ”ett stort multinationellt imperium som redan höll på att gå mot sin oåterkalleliga undergång”.

Likväl kom Sovjetunionens fall plötsligt. I sin bok Europe—A History skriver Norman Davies: ”Dess snabba fall har överträffat alla andra stora sammanbrott i Europas historia”, och ”det skedde av naturliga orsaker”. Ponton skriver att ”Sovjetunionens uppgång, utveckling och fall” sannerligen var ”ett av de mest dramatiska skådespelen under det tjugonde århundradet”.

I själva verket var Sovjetunionens sammanbrott bara en i raden av många stora förändringar under 1900-talet som har fått långtgående konsekvenser. Naturligtvis är politiska förändringar ingenting nytt. Sådana har ägt rum under tusentals år.

Men en förändring vad gäller styre nu under 1900-talet är särskilt betydelsefull. Vad detta är för en förändring och hur den påverkar dig personligen kommer att behandlas längre fram.

Men låt oss först titta närmare på några av de landvinningar som gjorts på vetenskapens område nu under 1900-talet. Professor Michael Howard skriver: ”Västeuropas och Nordamerikas folk tycks ha haft alla tänkbara skäl att välkomna det tjugonde århundradet som början på en ny och lyckligare era i mänsklighetens historia.” Skulle dessa framsteg leda till vad som kallas ett bra liv?

[Tabell/Bilder sidorna 2—7]

(För formaterad text se publikationen)

1901

Drottning Victoria dör, sedan hon regerat i 64 år

Världens befolkning uppgår till 1,6 miljarder

1914

Ärkehertig Frans Ferdinand lönnmördas. Första världskriget bryter ut

Den siste tsaren, Nikolaj II, tillsammans med sin familj

1917

Lenin leder Ryssland till revolution

1919

Nationernas förbund bildas

1929

Kraschen på den amerikanska börsen leder till den stora depressionen

Gandhi fortsätter sin kamp för Indiens självständighet

1939

Adolf Hitler invaderar Polen, och därmed inleds andra världskriget

Winston Churchill blir premiärminister i Storbritannien 1940

Förintelsen

1941

Japan fäller bomber över Pearl Harbor

1945

USA fäller atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Andra världskriget upphör

1946

Förenta nationernas general- församling håller sitt första möte

1949

Mao Tse-tung utropar Folkrepubliken Kina

1960

Sjutton nya afrikanska stater bildas

1975

Vietnamkriget upphör

1989

Berlinmuren rivs, när kommunismen förlorar sitt grepp

1991

Sovjetunionen delas