Polens fantastiska sanddyner

Från Vakna!:s medarbetare i Polen

BILDER från den polska landsbygden visar ofta ett frodigt och grönt landskap med bondgårdar, fält och skogar. Men visste du att Polen också har ett fantastiskt landskap med böljande vita sanddyner som till och med är synliga från rymden? Utmed Östersjökusten finns en 18 kilometer lång sträcka med sanddyner som nästan ser ut som en öken. Det här området är ett av de mest populära utflyktsmålen i Słowiński nationalpark.

I en publikation om nationalparken sägs det bland annat att ”hav, sjöar, floder, sanddyner, skogar, torvmossar och ängar avlöser varandra och bildar en mångskiftande mosaik av olika miljöer. ... Det är bara här som sanddyner gränsar direkt till sjöar och skogar.” Nationalparken är med sina grunda sjöar och rörliga sanddyner, som kallas de vita dynerna eller de vita kullarna, unik i Europa.

De enorma kullarna av vit och gul sand bildar det största området i Europa med sanddyner som inte binds av någon växtlighet – omkring 500 hektar. Passande nog är symbolen för Słowiński nationalpark en vit mås som svävar över en gul sanddyn och ett blått hav.

Ett vanligare inslag i parken, men mindre dramatiskt, är de så kallade grå sanddynerna. De är äldre än de vita sanddynerna och är övervuxna med träd och gräs, som förutom att de bildar mylla också binder sanden och håller den på plats och skyddar den från att direkt utsättas för väder och vind. En av de grå sanddynerna utmärker sig genom att vara den högsta sanddynen i nationalparken. Den har fått namnet Czołpino och är omkring 55 meter hög.

När besökare ser alla sanddyner, och särskilt hur de vita dynerna av flygsand har brett ut sig, undrar de spontant: ”Var kom all sanden ifrån? Och hur kom det sig att så mycket sand samlades just här, på en relativt begränsad sträcka av Östersjökusten?”

Hur sanddynerna bildades

Även om forskare inte har några bestämda svar på de här frågorna, ser det ut som om människan har haft en hand med i spelet. Forskare har dragit den slutsatsen genom att analysera pollen som finns i parkens olika jordlager. Undersökningarna har visat att det område som nu täcks av sanddyner förut täcktes av skog, främst ekskog. Varför förändrades landskapet så radikalt?

Man tror att stora skogsområden utmed kusten ödelades före den vanliga tideräkningen i förödande bränder som orsakades av de folkstammar som bodde där. I boken Słowiński National Park sägs det: ”Sanden som tidigare bands av skogarna började nu röra på sig för första gången.” Men pollenanalyser visar att träden kom tillbaka, först bok och sedan tall.

Längre fram, under medeltiden, vaknade sanddynerna upp ur sin slummer och började återigen röra på sig. Under 1500-talet hotade de till och med att ta över den gamla staden Łeba. Det gjorde att man byggde en ny stad längre bort, men människors ansträngningar bara förvärrade situationen. I Słowiński National Park sägs det: ”När man byggde staden och hamnen, fälldes mängder av träd, och ingen verkade vara medveten om vilka konsekvenser det skulle få. Sanddynerna började röra sig i en aldrig tidigare skådad omfattning.” Sanddynerna, som rör sig 3–10 meter om året, täckte snart både byar, fält, ängar och till och med skogsområden.

Var kom sanden ifrån?

Även om människor kanske medverkade till att landskapet förändrades, var det inte de som forslade dit sanden. Så var kom den ifrån? Och pågår den processen fortfarande? Svaren kan ge en antydan om nationalparkens framtidsutsikter.

Forskare tror att en del av sanden kan ha kommit från inlandet och att den fördes ner till havet av olika vattendrag. En del kan också ha bildats vid kusten genom vågornas ständiga nötande på klipporna – en process som kallas abrasion. Utmed en viss sträcka av Östersjökusten slår vågorna mot kusten i 45 graders vinkel. Vågorna nöter så sakteliga på klipporna, och sanden sköljs ut i havet. Det gör att det hela tiden blir mer sand på havsbottnen.

Genom ett samspel mellan havsströmmar och vågor som man inte helt förstår förs en del av sanden från havsbottnen mot kustremsan vid nationalparken. Där bildas stora sandrev och grund som löper parallellt med kustlinjen. Vågor och strömmar för så småningom med sig sanden in mot land där sol och vind tar över och torkar sanden och blåser upp den på stranden. Där lägger sig sanden i åsar som växer sig allt större när sanden blåser från en ås till nästa och bildar till slut stora vita dyner.

Sjöar i ”öknen”

Trots all sand är Słowiński nationalpark långt ifrån en livlös öken. Den är i stället en plats som blomstrar och sjuder av liv och har ett överflöd av vatten. Sanddynerna och stranden utgör i själva verket bara 5 procent av nationalparkens yta, medan sjöar och vattendrag står för 55 procent.

Den största sjön är Łebsko, som täcker 71 kvadratkilometer och är 6 meter som djupast. Den största floden, Łeba, har sitt utlopp i den här sjön. Den näst största sjön är Gardnosjön, som får sitt vatten från floden Łupawa. De sandiga omgivningarna kring de båda sjöarna gör att strandlinjerna ständigt förändras.

En gynnsam plats för växter och djur

Sjöarna och vattendragen kompletterar nationalparkens tre främsta inslag – sanddyner, hed och tallskog. Närmare 900 kärlväxter, däribland orkidéer, drar nytta av de här skilda miljöerna. En av de mest härdiga och ekologiskt värdefulla växterna är sandrör, som brukar vara bland de första växterna att slå sig ner på nybildade sanddyner. Jordstammen kan sträcka sig så långt som 13 meter och skjuta mängder av skott som bildar grästuvor. Gräset binder och stabiliserar sanddynerna, vilket gör det möjligt för andra växter att slå rot och börja växa.

Słowiński nationalpark ligger strategiskt för många flyttfåglar, och det vimlar av fåglar i parken. Omkring 260 arter, vilket representerar 70 procent av alla fågelarter i Polen, har nationalparken antingen som fast boplats eller som rastplats under flyttningarna. Man kan till exempel få se sjöfåglar som måsar, tärnor, doppingar, änder, svanar och skrakar – som är lätta att känna igen på ”frisyren”, en tofs i nacken. Eller också kanske man får se berguvar, kungsörnar, mindre skrikörn, havsörnar och korpar. Om du har en skarp blick och går tyst, kan du också få syn på några av parkens olika däggdjur som kronhjort, rådjur, vildsvin, hare och mårdhund, som är besläktad med räven.

Ett paradis för vandrare

Om man vill upptäcka parken måste man ta sig fram på det enda tillåtna sättet – till fots. Till sin hjälp har man 140 kilometer vandringsleder som går genom de olika miljöerna: barrskogar, grå sanddyner, ängar, hedar och mossar, sjöar med utsiktsplatser och utsiktstorn, vita sanddyner och till sist de långa vita sandstränderna.

Besökare som kommer på hösten eller på vintern kan få uppleva något spektakulärt, när starka vindar piskar upp sand från sanddynerna precis som skummet på havets vågor. Det ser ut som om rök stiger upp ur dynerna. Det hela ackompanjeras av ett sjungande ljud som kommer av miljoner sandkorn som virvlar runt i vinden. Det är friktionen som får dem att ”sjunga”.

De fantastiska naturupplevelserna lockar varje år omkring 800 000 besökare till nationalparken. Utan tvivel vill många av besökarna fly städernas jäkt och stress för att i lugn och ro kunna njuta av skogens tystnad, vågornas brus och måsarnas skrin.

[Ruta/Karta på sidan 19]

Słowiński nationalpark

Den här nationalparken ligger mellan städerna Łeba och Rowy vid polska kusten. Den har fått sitt namn efter en slavisk folkstam, kasjuberna, som levde i området kring Słowińcy fram till slutet av andra världskriget. Området blev nationalpark 1967 och erkändes av UNESCO som biosfärreservat 1977. Den täcker en yta av 18 618 hektar, varav hälften utgörs av sjöar och vattendrag. Resten består av skog (25 procent), stränder och sanddyner (5 procent), sumpmark och hedar (8 procent) och ängar och betesmark (8 procent).

[Karta]

(För formaterad text, se publikationen)

ÖSTERSJÖN

RYSSLAND

POLEN

SŁOWIŃSKI NATIONALPARK

TYSKLAND

TJECKIEN

SLOVAKIEN

[Bild på sidan 16]

Det ser ut som rök, när starka vinterstormar får sanden att virvla upp

[Bild på sidan 16, 17]

Fisktärna

[Bildkälla]

Foto: Chukchi Imuruk, National Park Service

[Bild på sidan 16, 17]

Sanddyner på sommaren

[Bild på sidan 17]

Sanddyner på vintern

[Bild på sidan 18]

Sjön Łebsko

[Bild på sidan 18]

Skrakar

[Bild på sidan 18]

Sandrör

[Bild på sidan 18]

Unika sandformationer

[Bild på sidan 18]

Rådjur