Namibias vandrande skulpturer

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SYDAFRIKA

KONSTNÄRENS stil och verk förändras hela tiden, men resultatet är ändå tilltalande. Materialet är sand. Konstnären? Vinden, som formar de vandrande sanddynerna till säregna figurer. Den mest kända är kanske halvmånformen. Den sida av ”skulpturen” som ligger mot vinden har en svag lutning. Sluttningen på läsidan är brantare och kortare. Dynens toppkam ser ut att vara rakbladsvass, men den kan lätt trubbas av genom en spark från en oförsiktig känga.

Namiböknen i sydvästra Afrika är en lämplig plats att betrakta dessa vandrande skulpturer. Denna öken har några av världens högsta dyner; de kan nå en höjd av mer än 400 meter. Men till ytan är Namiböknen mindre än världens stora öknar. Den breder ut sig från Atlanten och når som mest omkring 16 mil in i landet och är 190 mil lång.

Andra konstnärer i arbete

Vinden är inte den enda konstnären som presenteras i detta avlägsna ”konstgalleri”. En närmare undersökning av dynerna visar spår efter andra konstnärers säregna formgivning. Du kan till exempel se något som liknar en lång, tunn kedja som på måfå kastats tvärs över sanden. Om du väntar tillräckligt länge, kan du till och med få se konstnärerna i arbete. ”Kedjan” består av fotspår som skalbaggar lämnat efter sig när de under natten gått över sanden. Inte långt från ”kedjan” finns en symmetrisk rad av något som ser ut som små hål i sanden. Detta är också fotspår — efter en elefantnäbbmus som skuttat i väg till sitt mål. Plötsligt inser du att detta avlägsna, till synes karga konstgalleri myllrar av liv.

I norr, utmed Skelettkusten (Skeleton Coast), kan du få se andra ökenkonstnärers verk. De behandlar sanden våldsamt, och slutresultatet är ganska rörigt. Se upp! Här kommer de, hoppande över dynen. En sak är säker: De känner skaparglädje. Dessa stora varelser springer nerför dynen med förvånansvärd fart, och de sprätter sand åt alla håll. De nöjer sig inte med att springa, utan de kanar också; de släpar bakbenen efter sig och lämnar fåror i sanden. De rusar fram till ett vattenhål i närheten, hoppar i och leker vilt som glada barn. Var och en av dessa konstnärer, afrikanska elefanter, väger omkring sex ton!

En annan originell konstnär med ett egendomligt beteende, om än inte lika våldsamt, är den sidvindande dvärgpuffadern. Dess avtryck i sanden ser ut som parallella krokiga käppar. Ormen lämnar dessa avtryck efter sig när den förflyttar sig sidledes på ett märkligt sätt. Plötsligt tar avtrycken slut, och det finns inget spår efter ormen. Vart tog den vägen? Om du tittar riktigt noga, kan du se två ögonspringor som plirar mot dig genom sanden. Resten av ormen är helt nergrävd i sanden. Dold på detta sätt väntar den tålmodigt på en måltid — vanligtvis en förbipasserande ödla.

Ett mönster i sanden är kanske inte så vackert. Man ser breda däckspår efter trehjuliga motorcyklar som är specialgjorda för att ta sig fram i denna terräng. Människan har också lämnat sina spår.

En nyckfull konstnär

Många andra, för många för att nämnas, lämnar sina spår i denna sand. Det är bland andra noshörningar, lejon, giraffer och schakaler, som man kan se i viltvårdsområdet vid Skelettkusten och på andra platser.

Men vinden är den mest framträdande konstnären. Den bestämmer galleriets utseende i stort och ändrar formgivningen som den behagar. Den gör hela tiden ändringar. Om du återvänder till detta galleri om ett år, då kanske du lägger märke till att några dyner under tiden har förflyttat sig så långt som 30 meter! Detta är vad Namibias vindar kan åstadkomma.

[Karta på sidan 27]

(För formaterad text, se publikationen)

AFRIKA

NAMIBIA

[Bild på sidan 26]

Elefantnäbbmus

[Bildkälla på sidan 26]

Des och Jen Bartlett