De olympiska spelen återvänder till sin födelseort

De olympiska spelen återvänder till sin födelseort

DE OLYMPISKA SPELEN har arkeologerna att tacka för sin återfödelse. Fynd som gjordes i det antika Olympia i Grekland fick den franske baronen Pierre de Coubertin att börja arbeta för att återuppliva spelen. Följden blev att de första olympiska spelen i modern tid hölls 1896 i Athen.

Under åren före 2004 banade bulldozrar och slagborrar vägen för att spelen skulle kunna återvända till sin födelseort. Greklands huvudstad såg ut som en enda stor byggarbetsplats medan den moderniserades inför olympiaden.

Den 28:e olympiaden, som de olympiska spelen 2004 officiellt kallas, hålls i Athen den 13–29 augusti. Omkring 10 000 idrottsmän från 201 länder kommer att delta. Så många länder har aldrig varit med tidigare. Deltagarna kommer att tävla i 28 sporter på 38 platser, och mer än 300 prisutdelningar kommer att äga rum. Ungefär 21 500 representanter för massmedierna kommer att bevaka spelen, men de överträffas ändå i antal av den 55 000 man starka, hårt arbetande säkerhetspersonalen.

Ett hinderlopp

Athen hade länge försökt få värdskapet för spelen igen, och med tanke på att de moderna spelen firade 100-årsjubileum 1996, verkade det vara särskilt lämpligt att låta spelen återvända till sin födelseort just det året.

Men Athen fick inte spelen 1996. Staden ansågs sakna den nödvändiga infrastrukturen för de två mycket krävande veckorna.

Bakslaget skakade om Grekland och dess huvudstad och satte fart på de ansvariga. Athen lovade att göra något åt situationen. Med goda föresatser och en handfull konkreta planer ansökte staden 1997 åter om att få spelen, och nu gällde det 2004. Den här gången vann man.

Athen beredde sig på en förvandling. Önskan att få värdskapet för spelen utlöste en våg av aldrig tidigare skådad aktivitet och utveckling. Vart man än vände sig såg man grävmaskiner och arbetare i full färd med att förbättra infrastrukturen och bygga vägar och idrottsarenor. Till och med på veckosluten under den stekheta sommaren kunde man se grävmaskiner, kranar och arbetare i full gång överallt.

I mars 2001 landade det första flygplanet på Athens nya internationella flygplats, som rankas som den främsta i sitt slag. Dessutom skulle 12 mil nya vägar anläggas, och 9 mil redan existerande vägar skulle förbättras. För att få trafiken att flyta smidigare skulle ungefär 40 viadukter byggas i det nya vägsystemet. Nya tunnelbanelinjer skapades, och ytterligare 2,5 mil spårvägslinjer planerades. Mer än 3 mil underjordisk järnväg med moderna stationer planerades för att minska trafiken och luftföroreningen.

Kort sagt har Athen på några få år försökt förvandla sig till en ny stad med fler grönområden, renare miljö och ett nytt allmänt transportsystem. Jacques Rogge, ordförande i Internationella olympiska kommittén (IOK), sade: ”De som var bekanta med Athen före spelen och som får se Athen igen efter spelen kommer inte att känna igen sig.”

Förberedelserna – ett maratonarbete

Ju närmare datumet för invigningsceremonin man kommit, desto snabbare har arbetet gått. IOK:s president, Rogge, liknade byggandet och förberedelserna vid Greklands traditionella dans, syrtaki. Lite skämtsamt sade han: ”Jag skulle vilja beskriva det som ett stycke musik – som syrtakin. Den börjar mycket långsamt, men går snabbare och snabbare, och till slut har man svårt att hänga med i svängarna.”

Precis så var det med den olympiska byn, ”grundstommen i förberedelsearbetet inför spelen”, för den dök upp som från ingenstans i en av Athens norra förorter. Här skall 16 000 idrottsmän och funktionärer bo under de olympiska spelen, och det är det största bostadsprojektet någonsin i Grekland. Efter spelen kommer ungefär 10 000 athenare att få flytta in här.

Sambandet mellan den forntida historien och de moderna spelen har inte förbisetts av spelens organisatörer. Några ceremonier kommer att äga rum i det antika Olympia. Andra viktiga arkeologiska platser kommer att visas upp vid olika kulturella evenemang i samband med spelen. Ett nytt roddcenter har byggts nära platsen för det kända slaget vid Marathon. Och maratonlöparna kommer att kunna säga att de har sprungit den ursprungliga sträckan. Spelens organisatörer har valt exakt samma väg som den athenske soldaten som, enligt legenden, år 490 f.v.t. sprang de 42 kilometerna från Marathon till Athen för att kungöra segern över perserna.

Och guldet går till ...

När fyrverkerierna avfyras under invigningsceremonin, kommer Olympiastadion med sina 75 000 platser att vara i blickfånget. För många är det nyrenoverade stadion ”juvelen i kronan” bland Athens olympiska byggnader. Det som gör stadion unikt är taket, som ritats av den berömde spanske arkitekten Santiago Calatrava.

Taket är verkligen ett stycke ingenjörskonst. Det består av glaspaneler som sammanlagt väger 16 000 ton och täcker en yta på 10 000 kvadratmeter. Taket hålls uppe av två kolossala bågar som har en spännvidd på drygt 300 meter och en höjd på 80 meter – nästan två tredjedelar av spännvidden hos valvbågen i Harbour Bridge i Sydney! Stålrören som bågarna består av väger mellan 9 000 och 10 000 ton vartdera och är ”så stora att man skulle kunna köra en buss genom dem”, enligt en byggnadsexpert. Takets totalvikt är dubbelt så stor som Eiffeltornets.

Varför behövs ett så gigantiskt tak? Tänk på hur hett det blir i Athen i augusti när solen gassar! Glaspanelerna har ett speciellt ytskikt som reflekterar 60 procent av solljuset. Men det finns andra orsaker också. Tanken är att takdesignen skall bli ett kännemärke för spelen. Som den tidigare kulturministern Evangelos Venizelos uttryckte det är taket ”det stora arkitektoniska kännemärket och symbolen för de olympiska spelen i Athen”.

Efter avslutningsceremonin kommer sådana kännemärken att påminna om det hårda arbete man fick lägga ner för att få vara värd för en sådan här monumental tilldragelse. Athenarna hoppas att allt som gjorts för att förbättra infrastrukturen inför olympiaden skall bidra till att höja livskvaliteten i staden. Och som alltid kommer de att fortsätta att ge sig i kast med sina utmaningar steg för steg – på samma sätt som de dansar sin syrtaki.

[Ruta på sidan 15]

Vad har hänt med idealen?

Organisatörerna av de olympiska spelen framhåller gärna de ideal som förknippas med spelen – ”ädel tävlan, sport, fred, kultur och utbildning”. Men medaljen har en baksida – politik, nationalism, kommersialism och korruption.

De olympiska spelen har alltid haft höga tittarsiffror på TV och gett lukrativa reklammöjligheter, något som gör sponsringen av spelen till ett effektivt redskap i marknadsföringen. ”De olympiska spelen handlar nu om stora pengar”, sade den australiske forskaren Murray Phillips, ”och många beslut fattas av strategiska och kommersiella orsaker.”

Andra fördömer den tydliga nationalismen under spelen. Man försöker införa olympisk vapenvila – ett avbrott i fientligheter och krig under spelen. Men utöver den symboliska innebörden kommer det aldrig att ge resultat om inte orsakerna till konflikterna elimineras. ”Spelen är en politisk kraftmätning”, sade professor Brian Martin. Han tillade: ”Under de olympiska spelen förvandlas kampen mellan idrottsmännen till en kamp mellan stater. Idrottsmännen kan inte delta om deras land inte deltar. Individuella segrar och lagsegrar ses som nationella segrar, och det understryks med hjälp av flaggor och nationalsånger. ... [De olympiska spelen] har skapat ännu en plattform för fortsatt våld mellan idrottsmän och mellan stater i kampen för makt och status. ... Den olympiska rörelsen står maktlös när det gäller att förverkliga sitt ursprungliga mål: fred.”

[Bilder på sidan 15]

Athens olympiska sportcentrum

Medaljens design 2004

[Bildkälla]

Flygfoto: AP Photo/Thanassis Stavrakis; medaljens design: © ATHOC

[Bilder på sidan 16]

Athens tunnelbana

Athens internationella flygplats

[Bildkälla]

[Bilder på sidan 17]

Den olympiska byn under uppbyggnad

Seglingscentret Agios Kosmas

[Bildkälla]

[Bild på sidan 16, 17]

Olympiastadions tak under uppbyggnad

[Bild på sidan 17]

Modell av taket

[Bildkälla]

[Bildkälla på sidan 14]