Ungdomar frågar

Varför bråkar vi hela tiden?

I följande scenario kommer Ida att bidra till ett gräl på tre olika sätt. Kan du se hur? Skriv ner det och jämför sedan med svarsrutan i slutet av artikeln.

Det är onsdag kväll. Sjuttonåriga Ida har gjort det hon ska hemma och ser fram emot att äntligen få slappa lite. Hon sätter på tv:n och slänger sig ner i sin favoritfåtölj.

Naturligtvis dyker mamma upp i dörröppningen just då. Hon ser inte glad ut. ”Ida! Varför sitter du och hänger framför tv:n? Du vet ju att din syster behöver hjälp med läxorna. Du gör ju aldrig det jag ber dig om!”

”Då var det dags igen”, muttrar Ida, tillräckligt högt för att höras.

Mamma lutar sig fram mot henne. ”Vill du upprepa det där?”

”Nej, det var inget”, suckar Ida och himlar med ögonen.

Nu blir mamma riktigt arg. ”Den där tonen använder du inte mot mig!”

”Men hur låter du när du pratar med mig då?” svarar Ida snabbt.

Slut på lugnet. Ett nytt gräl är i gång.

1. ․․․․․

2. ․․․․․

3. ․․․․․

KÄNNER du igen dig i den här situationen? Bråkar du jämt med dina föräldrar? I så fall, stanna upp en stund och tänk efter. Vad brukar era diskussioner handla om? Kryssa för det alternativ som stämmer bäst in på er, eller skriv något under ”Övrigt”.

◯ Attityd

◯ Samarbetet hemma

◯ Kläder

◯ Tider

◯ Nöjen

◯ Kompisar

◯ Killar/tjejer

◯ Övrigt

Oavsett vad grälen handlar om leder det till att både du och dina föräldrar blir mer pressade. Du kan ju naturligtvis välja att vara tyst och låtsas hålla med dem om allt de säger, men vill Gud att du gör det? Nej. Bibeln säger visserligen att du ska ”ära din far och din mor”. (Efesierna 6:2, 3) Men den uppmanar dig också att utveckla din tankeförmåga och ditt förnuft. (Ordspråksboken 1:1–4; Romarna 12:1) När du gör det kommer du att få starka åsikter om vissa saker, och dina föräldrar kommer inte alltid att hålla med. Men i familjer där man lever enligt Bibelns principer kan man samtala lugnt med varandra, även när man inte tycker lika. (Kolosserna 3:13)

Hur kan du då säga vad du tycker utan att förvandla ett normalt samtal till ett galet ordkrig? Det är naturligtvis lätt att skylla ifrån sig och säga: ”Det är mina föräldrars fel. Det är de som alltid tjatar.” Men tänk efter: Hur mycket kan du påverka dina föräldrar och andra människor? Den enda som du egentligen kan förändra är dig själv. Och om du gör din del för att lätta på spänningen kommer dina föräldrar antagligen också att hålla sig lugna och lyssna på vad du har att säga.

Ska vi se på vad du kan göra för att få slut på allt bråk? Pröva de här förslagen. Du kanske kommer att förvåna både din mamma och pappa – och dig själv – med din nya, smidiga stil.

(Tips: Kryssa för de förslag som du behöver arbeta på.)

◯ Tänk innan du svarar. Bibeln säger: ”Den rättfärdige tänker innan han svarar.” (Ordspråksboken 15:28, Bibel 2000) Häv inte ur dig det första du kommer att tänka på när du känner dig påhoppad. Din mamma kanske säger: ”Varför har du inte diskat? Du gör aldrig det jag ber dig om!” Helst kanske du skulle vilja säga: ”Måste du tjata på mig hela tiden?” Men använd nu din tankeförmåga. Försök att förstå vad som ligger bakom orden. Man ska oftast inte ta ord som ”alltid” och ”aldrig” bokstavligt. De kan i stället avslöja en viss känsla. Vad skulle det kunna vara?

Din mamma kan vara frustrerad. Hon kanske tycker att hon får dra ett för tungt lass hemma. Det kan vara så att hon helt enkelt vill känna att hon har ditt stöd. Eller ligger det något i det hon säger? Brukar du smita ifrån uppgifter hemma? Hur som helst kommer det inte att hjälpa att du säger: ”Måste du tjata på mig hela tiden?” Det kommer bara att leda till fler gräl. Kan du inte pröva att göra din mamma glad i stället? Du kan till exempel säga: ”Förlåt, mamma. Jag förstår att du är besviken. Jag tar hand om disken med en gång.” Ett varningens ord: Undvik sarkasm. Det är mer troligt att det spända läget går över om du visar förståelse.

Skriv ner något som din mamma eller pappa kan säga som skulle kunna provocera dig om du inte tänkte dig för.

․․․․․

Tänk nu ut ett mjukt svar som visar att du förstår vilken känsla som ligger bakom deras kommentar.

․․․․․

◯ Tala respektfullt. Michelle har lärt sig av egen erfarenhet att det är viktigt hur hon svarar sin mamma. Hon säger: ”Vad diskussionen än handlar om är det min ton som mamma stör sig på.” Om det är så även för dig måste du lära dig att tala lugnt, utan att höja rösten, himla med ögonen eller på annat sätt visa med ditt kroppsspråk att du är irriterad. (Ordspråksboken 30:17) Om du känner att du håller på att förlora kontrollen, be då en tyst, kort bön till Gud. (Nehemja 2:4) Målet med bönen bör inte vara att Gud ska få dina föräldrar att sluta tjata, utan att du ska få hjälp att inte tappa humöret och förvärra situationen. (Jakob 1:26)

Skriv ner vad du bör undvika när du talar med dina föräldrar.

Det du säger:

․․․․․

Ditt kroppsspråk och ansiktsuttryck:

․․․․․

◯ Lyssna. Bibeln säger: ”Talar du för mycket kommer du att säga fel saker.” (Ordspråksboken 10:19, Contemporary English Version) Så ge dina föräldrar en ärlig chans att säga sin mening, och låt dem få din fulla uppmärksamhet. Stäng av musiken, lägg undan det du läser och ha ögonkontakt med dem. Avbryt inte för att försvara dig. Lyssna bara. När de har pratat färdigt har du möjlighet att ställa frågor eller förklara din syn på saken. Om du däremot sätter dig på tvären och avbryter dem kommer du bara att förstöra för dig själv. Även om det finns en massa saker du skulle vilja säga, är det här troligen ”en tid att tiga”. (Predikaren 3:7)

◯ Be om ursäkt. Det är aldrig fel att be om ursäkt för det som man har gjort och som har bidragit till grälet. (Romarna 14:19) Du kan i alla fall säga att du tycker det är tråkigt att ni över huvud taget är osams. Om du tycker det är svårt att säga det rakt ut kanske du kan skriva ner vad du känner. Gör sedan en extra ansträngning för att visa dina föräldrar att du vill ändra på din attityd, ifall det var den som bidrog till problemet. (Matteus 5:41) Om ni till exempel bråkar därför att du inte gjort något de bett dig om, kanske du kan överraska dem med att göra det i fortsättningen. Uppgiften kanske inte är så rolig, men vad är värst – att få den gjord eller att ta den spända situationen när dina föräldrar ser att du inte har gjort den? (Matteus 21:28–31)

Om du försöker att lösa eller undvika konflikter med dina föräldrar kan livet bli mycket lättare för dig. Bibeln säger faktiskt att den ”som visar kärleksfull omtanke handlar väl mot sin egen själ”. (Ordspråksboken 11:17) Så tänk vad mycket du kan vinna på att hålla sams med dina föräldrar!

Alla familjer får problem ibland, men många har lärt sig att lösa dem på ett fridfullt sätt. Försök att tillämpa råden i den här artikeln, så kommer du att märka att det går att prata med dina föräldrar utan att bråka.

Fler artiklar i serien ”Ungdomar frågar” finns på www.watchtower.org/ypz

ATT FUNDERA PÅ

● Varför tycker många i din ålder att man alltid ska säga emot?

● Varför tycker Jehova att en person som bråkar om allting är dåraktig? (Ordspråksboken 20:3)

[Ruta/Bilder på sidan 27]

VAD ANDRA UNGDOMAR SÄGER

”Jag har förstått att även om jag arbetar och försörjer mig själv, så måste jag lyssna på mamma eftersom jag fortfarande bor hemma. Hon har tagit hand om mig i många år. Så om hon vill hålla koll på när jag kommer hem och sånt tycker jag att det är helt okej.”

”Om jag och mina föräldrar inte kommer överens brukar vi be tillsammans, leta upp mer information om ämnet och diskutera det. På det här sättet kommer vi alltid fram till ett gemensamt beslut. När vi låter Jehova vara med löser sig allting till slut.”

[Bilder]

Daniel.

Cameron.

[Ruta på sidan 29]

SVAR

1. Sarkasm (”Då var det dags igen”) gör mamma ännu argare.

2. Idas ansiktsuttryck (himlandet med ögonen) gjorde bara det hela värre.

3. Ett uppkäftigt svar (”Men hur låter du när du pratar med mig då?”) får ofta grälet att köra i gång på allvar.

[Ruta på sidan 29]

TILL DIG SOM ÄR FÖRÄLDER

Titta på det scenario som beskrivs i inledningen. Kan du se hur Idas mamma bidrog till grälet? Hur kan du undvika att bråka med dina barn? Det kan vara bra att tänka på följande:

Undvik att använda generaliserande uttryck som: ”Du gör alltid” eller: ”Du gör aldrig”. Då kommer dina barn bara att inta försvarsställning. När allt kommer omkring är det ofta överdrivet, och det vet även dina barn. De är också medvetna om att dina generaliseringar mer är ett uttryck för din ilska än för deras bristande ansvarskänsla.

I stället för påhopp som börjar med ”du” kan du försöka förklara hur din sons eller dotters uppförande påverkar dig känslomässigt. Du kan till exempel säga: ”När du ... upplever jag det som ...”. Även om du inte tror det, bryr sig dina barn om hur du känner det. När du låter dem få veta hur du påverkas av situationen är det mer troligt att de kommer att vilja samarbeta med dig.

Säg inget innan du har ditt humör under kontroll, hur svårt det än är. (Ordspråksboken 10:19) Om konflikten till exempel handlar om vem som ska göra vad hemma, prata då med din son eller dotter om det. Skriv utförligt ner vad som förväntas av honom eller henne, och var vid behov tydlig med vad som händer om det inte fungerar. Lyssna noga på din tonårings syn på saken, även om du inte håller med. Det är oftast lättare att vinna ungdomar med personligt intresse än med en predikan.

Dra inte förhastat slutsatsen att dina barn har påverkats av världens upproriska anda. Inse att mycket av det som händer är en naturlig del av ett barns utveckling. De kanske står på sig för att visa att de håller på att bli vuxna. Motstå frestelsen att ge dig in i varje strid. Kom ihåg att ditt sätt att reagera på en provokation lär dina barn hur de ska bete sig. Om du visar tålamod kommer du att vara ett föredöme för dina barn. (Galaterna 5:22, 23)

[Bild på sidan 28]

Att bråka med föräldrar är som att springa på ett löpband. Det tar en massa energi men leder ingen vart.