Ögonkontakt

VÅRA ögon förmedlar attityder och känslor. De kan ange förvåning eller fruktan. De kan vittna om medlidande eller kärlek. Ibland kan de ge uttryck åt tvivel eller sorg. En äldre man sade om sina landsmän, som hade lidit mycket: ”Vi talar med ögonen.”

Andra kan bilda sig en uppfattning om oss och om det vi säger på grundval av var vi fokuserar blicken. I många kulturer är människor benägna att lita på en person som ser dem vänligt i ögonen. De kan däremot tvivla på uppriktigheten eller kompetensen hos en person som tittar ner på sina fötter eller ser på något föremål i stället för på den han talar till. I vissa andra kulturer betraktas det som ohövligt, aggressivt eller utmanande att man ser någon länge i ögonen, i synnerhet om man talar med någon av det motsatta könet, en hövding eller annan högt uppsatt person. Och på en del håll betraktas det som respektlöst att yngre personer söker direkt ögonkontakt när de talar med äldre.

Men där det inte väcker anstöt kan man ge eftertryck åt något viktigt man har att säga genom att se den man talar med i ögonen. Det kan uppfattas som ett tecken på att man talar med övertygelse. Lägg märke till hur Jesus reagerade, när hans lärjungar förvånat frågade: ”Vem kan i själva verket bli räddad?” Bibeln berättar: ”Jesus såg dem i ögonen och sade till dem: ’För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt.’” (Matt. 19:25, 26) Bibeln visar också att aposteln Paulus noga iakttog hur åhörarna reagerade. Vid ett tillfälle var en man som hade varit lam från födelsen närvarande när Paulus talade. I Apostlagärningarna 14:9, 10 läser vi: ”Han hörde på när Paulus talade, och när Paulus fäste blicken på honom och såg att han hade tro till att göras frisk, sade han med hög röst: ’Res dig och stå upprätt på dina fötter.’”

Förslag för tjänsten på fältet. Visa vänlighet och värme när du talar med människor i tjänsten på fältet. Ställ tankeväckande frågor, när så är lämpligt, för att få i gång ett samtal om något som kan vara av gemensamt intresse. Försök samtidigt att få ögonkontakt – eller att åtminstone se på den besökte respektfullt och vänligt. Om dina ögon utstrålar en inre glädje och du har ett varmt leende på läpparna, påverkas människor positivt. Det kan säga en hel del om vad slags person du är och få den besökte att känna sig mer avslappnad medan ni samtalar.

Uttrycket i den andres ögon ger dig en antydan om hur du skall fortsätta samtalet. Du ser om personen är arg eller egentligen inte intresserad. Du märker om han inte förstår dig eller om han börjar bli otålig. Det syns också tydligt om han är verkligt intresserad. Du kanske ser att du måste tala långsammare, anstränga dig mer för att få med honom i samtalet, avsluta samtalet eller kanske fortsätta och visa hur ett bibelstudium går till.

Försök att ha respektfull ögonkontakt med den du talar med, oavsett om du förkunnar offentligt eller leder ett bibelstudium. Men genera inte den besökte genom att stirra på honom. (2 Kung. 8:11) Titta honom då och då i ögonen naturligt och vänligt. I många länder uppfattas detta som ett tecken på uppriktigt intresse. När du läser ur Bibeln eller någon annan publikation, tittar du naturligtvis på texten. Men för att ge eftertryck åt något kan du helt kort titta upp på den besökte. Om du tittar upp då och då, kan du se hur han reagerar på det du läser.

Om du är blyg och tycker att det är svårt att se andra i ögonen, så ge inte upp. Med lite övning kommer det att bli naturligt för dig att ha ögonkontakt, och det kan hjälpa dig att bli bättre på att kommunicera.

När du håller tal. Bibeln visar att Jesus ”lyfte upp sina ögon och såg på sina lärjungar” innan han började sin bergspredikan. (Luk. 6:20) Lär dig av hans exempel. Om du skall tala inför en grupp, börja då med att se på åhörarna och vänta några sekunder innan du säger något. Sök ögonkontakt med några i publiken. Den här korta pausen kan hjälpa dig att övervinna den första nervositeten. Den ger också åhörarna möjlighet att anpassa sig efter den attityd eller känsla som ditt ansikte uttrycker. Den ger dem dessutom tid att komma till ro och att göra sig beredda att lyssna på dig.

Se på åhörarna under talet. Titta inte bara på gruppen som helhet. Försök att se på enskilda individer. I nästan alla kulturer förväntar man sig att en föredragshållare skall ha en viss ögonkontakt med åhörarna.

Att se på publiken innebär mer än att bara rytmiskt flytta blicken från den ena sidan till den andra. Ha respektfull ögonkontakt med någon i publiken, och om det är lämpligt kan du säga en hel mening medan du tittar på den personen. Titta sedan på någon annan och säg en mening eller två till denne. Titta inte på någon så länge att han börjar känna sig besvärad, och koncentrera dig inte bara på några få i publiken. Fortsätt att flytta blicken så här mellan åhörarna, men när du talar till en person, tala då verkligen till honom och iaktta hans reaktion, innan du går vidare till någon annan.

Du bör ha anteckningarna på talarstolen, i handen eller i Bibeln, så att du kan titta i dem med en snabb ögonrörelse. Om du måste böja huvudet för att se anteckningarna, blir kontakten med åhörarna lidande. Du bör tänka på hur ofta du skall titta i anteckningarna och när du skall göra det. Om du tittar i dem under en höjdpunkt i talet, ser du inte åhörarnas reaktion, och talet mister också något av sin kraft. Om du hela tiden tittar i anteckningarna, förlorar du kontakten med åhörarna.

När du kastar en boll till någon, tittar du för att se om han eller hon fångar den. Varje tanke i ditt tal kan betraktas som en ”boll” som du kastar till åhörarna. Deras reaktion – en nickning, ett leende, en uppmärksam blick – visar att de har ”fångat” den. Om du har god ögonkontakt med åhörarna, kan du försäkra dig om att de verkligen ”fångar” dina tankar.

Om du får i uppgift att högläsa i församlingen, bör du då försöka titta på åhörarna under läsningen? Om åhörarna följer med i sina biblar, kommer de flesta inte att lägga märke till om du tittar på dem eller inte. Men att du tittar på åhörarna kan hjälpa dig att göra läsningen mer levande, eftersom du ser hur de reagerar. Och om det är några som inte följer med i sin bibel och som kanske låter tankarna vandra, kan sådan ögonkontakt hjälpa dem att följa med i läsningen igen. Du kan naturligtvis bara titta upp ett kort ögonblick då och då, annars kanske du börjar staka dig. Det är därför bra om du håller Bibeln i handen och håller upp huvudet, så att du inte står med hakan mot bröstet.

Ibland kan äldste få i uppgift att hålla uppläsningstal vid sammankomster. För att lyckas väl krävs det erfarenhet, noggrann förberedelse och mycket övning. När man läser från ett manus, begränsas naturligtvis möjligheterna att ha ögonkontakt med åhörarna. Men om talaren är väl förberedd, bör han då och då kunna se på åhörarna utan att komma av sig. På så sätt kan han lättare behålla deras uppmärksamhet och hjälpa dem att få full nytta av de viktiga andliga upplysningar som framförs.