Effektivt predikande vid dörrarna
VAD är det som föranleder förkunnaren av goda nyheter att komma till er dörr? För att han eller hon må finna den rätte Herdens ”andra får”, en egenartad och välsignad uppgift. Om en Guds tjänare, en Hans ords förkunnare, förbereder sig noggrant, då han skall hålla ett offentligt föredrag, borde han då inte förbereda sig lika väl inför uppgiften att stå ansikte mot ansikte med folk vid dörrarna, då han kommer i mycket närmare kontakt med den han talar till än han gör med vilken som helst åhörare vid ett offentligt föredrag?
Aposteln Paulus som var ett gott exempel, beskriver hur han gick till väga då han sökte nå alla och inte låta sitt budskap bli en stötesten för någon: ”Ty fastän jag är fri från alla människor, har jag gjort mig till allas slav, så att jag måtte vinna så många fler människor. Därför har jag för judarna blivit såsom, en jude, att jag måtte vinna judar; för dem som voro under lag blev jag såsom under lag. ... Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några.” (1 Kor. 9:19, 20, 22, NW) Detta betyder inte att man skall ge sig ett falskt sken av att äga världslig, ytlig vishet för att göra intryck på intelligenta människor. De verkliga fåren kommer i alla händelser att vara på sin vakt mot onyttiga spekulationer och kommer att med glädje taga emot Guds ord som en vederkvickande omväxling. I budskapet kommer de att känna igen inte din — utan den ”rätte” herdens röst. (Joh. 10:14, NW) Vidare behöver sådana människor mycket mer än blott och bart övning för sina sinnen. De behöver det som falsk religion och världslig filosofi inte har givit dem; de behöver kärlek, sympati, förståelse. Om dessa fårlika människor får detta, kommer det att vinna gensvar hos dem. De kommer att lägga märke till din uppriktighet och öppna sina sinnen för budskapet. De goda nyheterna har blivit framgångsrikt introducerade.
Men ännu betydelsefullare ting som har att göra med de bibliska sanningarna måste följa. Den kristne förkunnaren bör hela tiden vädja mer till förståndet än till känslorna. Den ärligaste lyssnare kommer helt visst att ha frågor och invändningar, som måste besvaras och bemötas om han skall kunna göra framsteg. Om vi genast kan ge ett tillfyllestgörande svar och dessutom talar med uppriktighet och värme, så har vi gjort ”andens svärd, det vill säga Guds ord”, till ett tveeggat svärd för effektivt bruk. (Ef. 6:17, NW) Helt visst är många av de invändningar, som folk först kommer med, sådana som de alltid har tillhands för att bli av med tiggare och andra dörrknackare.
I bland kan man ignorera dessa invändningar, och låta den kraft som rikesbudskapet är i sig självt klara upp frågor som gäller varför förkunnaren kommer på besök. Men ofta kan det vara nödvändigt att besvara de till synes obetydliga invändningarna. När man gör det bör man fatta sig kort, undvika att disputera om oviktiga saker, varigenom tillfället till att gå in på de mera konstruktiva lärorna i Skriften kunde gå en ur händerna.
Här följer några av de vanligaste invändningarna, som möter en förkunnare i arbetet från dörr till dörr. Svaren, som ges, är inte lämpliga för alla tillfällen, och ingen bör försöka lära sig dem utantill. De ger bara en ledtråd till vad som kan sägas. Det effektivaste är att förkunnaren använder sina egna ord och talar med uppriktig övertygelse, och att han har goda kunskaper i den bibliska litteratur som han visar fram och kommer ihåg framställningar i den, som kan vara till hjälp i att bemöta olika invändningar.
Hur invändningar mot förkunnandet skjutes åt sidan
Den besökte: Bibeln räcker för mig.
Förkunnaren: Inte riktigt. Ni behöver Guds ande också, ty utan den kan Ni inte förstå bibeln. Många av bibelns författare förstod inte vad de hade skrivit ned, ty Guds ande, som inspirerade nedskrivandet, hade ännu inte upplåtit profetiorna, så att de kunde förstås. I våra dagar går många profetior i uppfyllelse och bibeln har blivit spridd vida omkring, men Guds ande är fortfarande i verksamhet; den fortsätter att bistå dem som söker få veta vad Herrens vilja är. Det är vist handlat av Er att Ni har skaffat en bibel. Men det innebär lika stor vishet att taga emot hjälp från Gud till att förstå den.
Den besökte: Jag har min egen församling.
Förkunnaren: Ja, visst, Ni har Er egen församling. Er granne här till höger har sin egen församling, och damen där till vänster har sin egen församling. Det är också sant att Kristus Jesus har sin egen församling. Är Er församling hans församling? Kan Ni bevisa det med Er bibel?
Till denna person skulle man också kunna säga: Jag önskar visst inte försöka tvinga Er att gå över från Er församling till en annan. Men inte skadar det väl Er församling att ha en medlem som läser bibeln ivrigare och förstår den bättre? Vår bibliska litteratur är osekterisk, och den kommer att hjälpa Er att lära känna Er bibel, inte en annan sekt.
Den besökte: Ni är emot religionen.
Förkunnaren: Nej, det är inte sant, ty jag är ju själv förkunnare av en religion. Naturligtvis tror jag inte på alla religiösa läror och dogmer. Det gör inte Ni heller. På Jesu tid var det bara en enda grupp människor som gjorde anspråk på att vara kristna; nu finns det mer än 250 sekter och samfund som påstår sig vara det. Det är klart att det måste vara något fel någonstans. Vi är helt enkelt sysselsatta med att återupprätta den tro som tillhör den enda sanna religionen. Av det Ni har sagt förstår jag att detta skulle intressera Er.
Den besökte: Jag är katolik.
Förkunnaren: Då har vi något mycket betydelsefullt gemensamt. Jag vet av erfarenhet att katoliker inte håller på sektväsen, och det gör inte Jehovas vittnen heller. Vi vet båda att Kristus bara grundade en sann kyrka, inte hundratals. Vårt arbete syftar till att undervisa kristna människor om den skriftenliga tanken ”en Herre, en tro, ett dop”. Jag undrar om Ni inte skulle vilja undersöka de resultat från bibeln som vi har kommit till?
Den besökte: Jag är jude.
Förkunnaren: Utmärkt. Jag har märkt att samtal med judar är en ovärderlig hjälp i det arbete jag håller på med. Vi är emot all slags ofördragsamhet liksom ni. Vi tror att det verkliga hoppet att ofördragsamheten skall kunna omintetgöras är att var och en erkänner den sanna tillbedjan av Jehova Gud. Den forntida judiska nationen var i ett särskilt förbund med Jehova. Dess profeter förkunnade och nedskrev Guds budskap under inspiration från Honom. I våra dagar får dessa profetior sin förklaring, och vi menar att en gemensam tro på detta enda hopp för hela människosläktet kommer att omintetgöra all ofrid och intolerans.
Den besökte: Ni är emot staten.
Förkunnaren: Nej, jag är bara emot en korrumperad statsstyrelse, och det är Ni säkert också. Men när vi studerar, vad orsakerna kan vara till korruptionen i olika stater, får vi veta det skriftenliga svaret till varför det i allmänhet saknas redbarhet inom mänskliga styrelsesystem och orsaken till att de oftast misslyckats. Undersök själv den här boken, så får Ni veta orsaken och botemedlet.
Den besökte: Jag har inte tid.
Förkunnaren: Låt mig då inte uppehålla Er just nu. Jag vet, vad det betyder att sköta sitt arbete och hushållsgöromål osv. och dessutom få tid till att predika på detta sättet, och jag tycker inte heller om att bli avbruten, när jag har något för händer. Men, låt mig få lämna Er det här exemplaret av en av våra tidskrifter. Ni behöver säkert olika hjälpmedel som sparar tid, så att Ni kan få de viktiga saker uträttade som Ni måste hinna med. Bibelstudium är en sak som är viktigare för oss än något annat, eftersom vi gör anspråk på att vara kristna; och Ni kommer att finna att vår litteratur är en ovärderlig hjälp att spara tid vid dessa studier. Kanske Ni vill tala om för mig, någon tid då Ni inte är så upptagen, så att jag kan komma tillbaka då.
Den besökte: Jag är inte intresserad.
Förkunnaren: Jag hoppas att Ni inte anser det förmätet av mig att påstå att Ni helt säkert är intresserad av en fråga, som nästan alla Edra grannar har ställt till mig: ”Varför finns det så många sekter, och vilken är det som har rätt?” Den här boken undersöker religionens historia bakåt i tiden till den tidpunkt, då det bara fanns en enda religion, och den hjälper oss att identifiera den religion som Gud anvisade för människan.
Det finns många andra, lättare sätt att predika dessa ”goda nyheter om riket” än att gå från hus till hus; men det finns inte något som är viktigare, mer omväxlande eller mera glädjebringande. Visst möter man bespottaren ansikte mot ansikte, men detta erbjuder förmånen att få del i att teckna människorna på deras pannor, så som Hesekiel förutsade. (Hes. 9) Å andra sidan, hur kommer inte de fårlika människorna att tacka dig, dessa människor, som bjuder dig att komma in i deras hem för att studera bibeln med dem, lär sig sanningen och tar sin ståndpunkt tillsammans med andra, som hoppas på liv i den nya världen, och hur glada kommer de inte att vara för att de inte påstod sig vara alltför självkloka, alltför upptagna, alltför sjuka, alltför trötta, alltför mycket ”emot” eller vara alltför litet intresserade för att lyssna till och taga emot de enda verkligt goda nyheterna i vår tid!