Sanningen inspirerar till nitälskan hos ungdomen
I CHRISTIAN Century för den 23 april 1952 fanns en notis om att ”Brittiska metodistkyrkan beklagade sig över att medlemmarna i ungdomsförbundet underlåter att taga steget fullt ut och låta skriva in sig som medlemmar i kyrkan”. Bland annat påpekades det, att metodistkyrkan varje år förlorar 65.000 ungdomar och att ifall alla dessa kunde hållas kvar, skulle kyrkans medlemsantal fördubblas.
Vad kan vara orsaken till detta? Kan det tänkas, att det är något fel med den andliga föda som dessa ungdomar får? Att det kan förhålla sig så, framgår av följande brev från en Gileadmissionär, vari det berättas om den verkan de goda nyheterna om Guds rike hade på en ung dam i Geneve i Schweiz.
”Jag måste berätta för er om mitt nya bibelstudium, som jag håller med en söt tjugotreårig flicka. Hon kom hit som fransk flykting och fick bo i ett katolskt hem för unga flickor. Där kunde hon inte alls trivas på grund av käbblet mellan nunnorna och prästerna. Medan hon var i Strassburg på ferier, besökte hon en mässa, och på hemvägen mötte hon en vän, som frågade var hon hade varit. Vännen bjöd henne hem och började tala med henne om bibeln, talade om för henne, att den Högste bor inte i tempel som är gjorda av människohänder osv. Vännen var nämligen ett av Jehovas vittnen. De träffades bara två gånger, men vid dessa båda tillfällen fick hon veta så mycket av sanningen, att hon ville veta mera.
Hon återvände hit till Geneve med hjälpmedlet vid bibelstudium ’Låt Gud vara sannfärdig’, som hon skaffat av sin vän, och hon slök ivrigt dess innehåll. Som en följd härav lämnade hon det katolska hemmet, tog ett arbete och skrev till Sällskapet Vakttornet efter mera litteratur. Expeditionen i Bern vidarebefordrade hennes adress till mig. Hon råkade bo i det hus där vi har vårt missionärshem och är hembiträde hos en diplomat. Veckan därpå började jag ett bibelstudium med henne, och följande söndag började hon komma till våra möten i Rikets sal.
Hon riktigt sjuder av nit, och när hon talar om sanningen tindrar ögonen. Hon är en levande bild av det skriftställe som talar om den ’första kärleken’ till sanningen. Hon talar nu med alla hon träffar, fastän vi har hållit på att studera tillsammans bara fyra veckor. För två veckor sedan började hon besöka tjänstemötena också, och en framställning som gjordes där om hur man kan taga del i att predika de goda nyheterna för andra, fyllde henne med sådan entusiasm, att när talaren frågade, vilka som ville vara med om att förkunna de goda nyheterna på gatan, räckte hon upp handen samtidigt med att jag gjorde det. Hon tillbringade hela lördagseftermiddagen på gatan tillsammans med oss och erbjöd sanningen åt dem som gick förbi.
På söndagsmorgonen kom hon ner och sade att hon önskade gå ut i tjänsten från dörr till dörr. Jag sade att vi först skulle gå igenom en del punkter, för att hon skulle ha en säker och fast grund. Jag tog bibelns olika lärosatser som behandlas i ’Låt Gud vara sannfärdig’, och ställde frågor till henne över dessa och förklarade dem för henne, ty jag visste, att jag inte kunde få henne att avstå från att gå från dörr till dörr med budskapet, även om jag önskade göra det. Vi studerade i omkring tre timmar, och jag tror att hon skall klara sig bra nu, eftersom hon ju också kommer att lära mera, allt under det att hon skaffar sig erfarenheter i det aktiva predikoarbetet.
Vi skall ha en kretssammankomst i La Chaud de Fond nästa månad, och hon tänker med fullt allvar på att låta döpa sig. I morgon kväll på tjänstemötet kommer vi att ha ett tal om dopet, vilket kommer att hjälpa henne att förstå, hur allvarligt det steg är, som hon önskar taga. Jag vill inte, att hon skall ge sig in på en sådan sak som denna utan att helt och fullt inse vad hon gör.
Hon avstår från vad som helst för att kunna gå till gruppens möten och arbetar till sent på kvällarna för att ta igen den tid som hon använder till att bevista dem. Hon tog sig ledigt för att gå ut i tjänsten i lördags eftermiddag och gav sina arbetsgivare ett sådant grundligt vittnesbörd, att de rördes av det allvar hon visade och skaffade sig två tidskrifter av henne för att taga reda på vad det hela rörde sig om. Hon har redan gjort upp om ett bibelstudium för mig med kocken hos hennes arbetsgivare. Ni kan säkert föreställa er vilken glädje detta unga Herrens ’får’ har givit oss.”