Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 5 — Verket att frambära varning (1909—1914)

NÄR vi i samband med Jehovas vittnens historia begrundar den verksamhet som Sällskapet Vakttornet ledde under åren mellan 1909 och 1914, lägger vi i synnerhet märke till att detta var en tid då det frambars en varning och det ödesdigra året 1914 förkunnades. Under trettiotvå år, alltsedan 1877, hade Sällskapets nitiska, frivilliga medarbetare, såsom vittnen för Jehova, offentligen framhållit de kronologiska bevisen och de verkliga händelserna och förhållandena som angav att ”hedningarnas tider” skulle nå sitt slut på hösten år 1914.a

Under ett tjugotal år före 1914 hade det inom ”hednanationerna” varit starka krafter i verksamhet, vilka uppammade nationalandan. I hägnet av en upplyst liberalism kunde det ha blivit en tid av stort framåtskridande till allas allmänna bästa, tack vare människans förmåga att ta alla de nya uppfinningarna i sin tjänst och göra bruk av alla nya rön, tack vare industriens och vetenskapens utveckling och tack vare det naturliga välstånd som man uppnått och som kunde komma alla till godo. Men nej, djävulen stod vid rodret i dessa statsskepp. En kapprustning hade i stället börjat bland nationerna, och båda sidorna strävade efter att övertrumfa den andra i syfte att skapa en maktförskjutning. Den gamla världens tänkande, i fråga om religion såväl som politik, tvingades in i sådana banor som stämde överens med denna nationernas inbördes tävlan. Mänsklighetens stora massa drevs i sanning likt boskap framåt mot 1900-talets världsomfattande sammanbrott för nationerna. Mitt under denna feberaktiga galenskap från ”hednanationernas” sida satte Jehovas åt honom överlämnade tjänare i gång med sitt slutliga, med all kraft utförda verk att frambära en varning och förkunna om 1914.

Men när man nu stod i begrepp att med all kraft sätta i gång en kampanj, som skulle omspänna hela världen, visade sig Sällskapets tjugofyra år gamla fyravåningshus, det s. k. Bibelhuset, i Allegheny (Pittsburgh) i Pennsylvanien, där huvudexpeditionen varit inrymd, inte räcka till, och dessutom låg det strategiskt olämpligt till, när det gällde att sända ut litteratur över hela världen och i övrigt upprätthålla kontakten med andra länder. År 1908 sändes därför representanter för Sällskapet, däribland även dess juridiske rådgivare, J. F. Rutherfordb, till Brooklyn i New York, för att underhandla om inköp av en lämpligare byggnad. Denna byggnad hade Russell själv vid en tidigare resa till New York fått ögonen på. Den fastighet som förvärvades var det gamla ”Plymouth Bethel”, en missionsbyggnad som blivit färdigbyggd år 1886 för den närliggande kyrkan Plymouth Congregational Churchs räkning. Detta missionshus, vid 13—17 Hicks Street i Brooklyn, hade länge använts i samband med denna kongregationalistkyrka (uppförd år 1849 vid Orange Street nära Hicks Street), där den välkände Brooklyn- prästen Henry Ward Beecher cirka femtio år tidigare predikat mot slaveriet.c Beechers forna bostad vid 124 Columbia Heights i Brooklyn inköptes också, en fastighet där andra välkända män, bland dem även Abraham Lincoln, påstås ha hållit överläggningar med Beecher på 1860-talet. Den 31 januari 1909 samlades omkring 350 personer för att närvara vid invigningen av Brooklyn Tabernacle (Brooklyntabernaklet), det nya namnet på den nu renoverade byggnaden, som tidigare kallats Plymouth Bethel. Hörsalen i andra våningen, som hade sittplatser för 800 personer, erbjöd en vilsam anblick med sin milda, övervägande olivgröna färgton och sina smakfulla, konstnärligt utförda väggdekorationer bestående av bibeltexter. Bottenvåningen utmed gatan inreddes för att tjäna såsom kontor för Sällskapets huvudexpedition. Den stora källarvåningen hade gjorts om, och där inrymdes ett litet tryckeri, samt lager- och utsändningslokaler. Också hemmet vid 124 Columbia Heights stod snart redo att tagas i bruk av de mer än trettio medarbetarna vid huvudexpeditionen, som alla var i heltidstjänst. ”Det nya hemmet skall vi kalla ’Bethel’ och det nya kontoret och hörsalen ’Brooklyn Tabernacle’; dessa namn kommer att ersätta beteckningen ’Bible House’.”d Under 1911 fullbordades en tillbyggnad, som inrymde sovrum, på baksidan av Betelhemmet mot Furman Street, varigenom det utrymme man förfogade över blev så mycket större.e

För att kunna få äganderätt till denna nya fastighet i New York och kunna sköta verksamheten såsom en erkänd religiös organisation i denna stat blev det nödvändigt att bilda en organisation där. Den 23 februari 1909 fick en sådan organisation lagligt godkännande, vilket meddelades av ledamoten av New Yorks högsta domstol Isaac N. Miller. Den bar under trettio år namnet Peoples Pulpit Association. Namnet blev därefter, år 1939, lagligen ändrat till det nuvarande namnet, WATCHTOWER BIBLE AND TRACT SOCIETY, INC., efter mönstret av namnet på Pennsylvanien- organisationen, WATCH TOWER BIBLE AND TRACT SOCIETY. New York-organisationens syfte sammanfattas i dess stadgar på följande sätt:

”Dess syften är: Att i välgörande syfte publicera vetenskapliga, historiska, litterära och religiösa arbeten; att verka för mäns och kvinnors upplyftande i moraliskt och mentalt avseende, att utbreda bibelns sanningar på olika språk genom utgivande av traktater, ströskrifter, tidskrifter och andra religiösa arbeten samt genom religiös missionsverksamhet.”f

Från och med år 1909 gavs det ut ett månadsblad — till en början kallat Peoples Pulpit, därpå Everybody’s Paper och ännu senare The Bible Students Monthly (Bibelforskarnas månadsblad, på svenska kallat Eko från talarstolen) —, som spriddes vida omkring i milliontals exemplar årligen och tydligt förklarade betydelsefulla bibliska sanningar och frambar varning till ”hednanationerna” om det ödesdigra året 1914. Under flera år blev så de uppriktiga, samverkande missionsarbetarna i allt större och större kretsar kända såsom bibelforskare eller internationella bibelforskare. Ja, år 1914 blev arbetet i Storbritannien, som utfördes på enahanda sätt, lagligen organiserat, i och med att en sammanslutning inregistrerades i enlighet med Storbritanniens lagar under namnet INTERNATIONAL BIBLE STUDENTS ASSOCIATION (Internationella Bibelstudiesällskapet). Alla de tre nämnda sammanslutningarna organiserades för ett och samma syfte och samverkar harmoniskt med varandra.g

Sällskapet Vakttornet, som nu var installerat i sitt högkvarter i Brooklyn, var väl rustat att hålla jämna steg med det ofantliga arbetet att kungöra de goda nyheterna, vilket alltjämt tillväxte. Under åren mellan 1909 och 1914 utgavs allt fler och fler traktater, ströskrifter och inbundna böcker till ett sammanlagt antal av många millioner. Arbetet med att frambära en varning och förkunna året 1914 fick ökad kraft genom organiserandet av ett internationellt tidningssyndikat, som ombesörjde att Russells predikningar vecka för vecka inflöt i omkring tre tusen tidningar i Förenta staterna, Kanada och Europa. Härigenom, beräknades det, nåddes tio millioner människor varje vecka av budskapet.h

Möjligheten att hålla offentliga föredrag utnyttjades också i takt med detta ständigt växande vittnande om det annalkande året 1914. Enbart under 1911 hölls det, enligt vad rapporterna visar, över hela jorden 12.113 föredrag, för allmänheten och för åhörarskaror som kände något mera till budskapet. Femtioåtta särskilda resande Ordets förkunnare sändes regelbundet ut från Sällskapets huvudexpedition i Brooklyn för att enligt uppgjorda ruttlistor tjäna i denna kampanj med offentliga föredrag, i vilken också många hundra föredragshållare ute i landet deltog, var och en på sin ort, varigenom arbetet att utvidga bibelklassernas verksamhet hölls i gång och man strävade efter att organisera nya sådana ”klasser”.i Detta kom mycken tillväxt åstad. När man nådde 1914 var sålunda 1.200 församlingar eller klasser i verksamhet, inom och utom USA, vilka samarbetade med Sällskapet Vakttornet. Den ofullständiga rapporten år 1915 över antalet närvarande vid den årliga högtiden till åminnelse av Kristi död visar att det var 15.430 närvarande, och vid denna tid fanns det 55.000 prenumeranter på tidskriften The Watch Tower, vilket ger en antydan om det ungefärliga antalet av dem som tog del i vittnesverket.j

Under denna period av vittnandet begärde man ytterligt enträget att Sällskapets president, C. T. Russell, skulle personligen besöka många större städer och samhällen och tala till allmänheten där. Till Europa reste han varje år för att hålla föredrag; och i Nordamerika reste han vida omkring på särskilda ”konventrese”-tåg, åtföljd av tjogtals (en gång 240) ivriga medarbetare, och besökte alla de större städerna i Förenta staterna och Kanada.k På så sätt kom han att personligen tala till tusentals människor i många delar av den engelsktalande världen.l Från december 1911 till mars 1912 gjorde Russell, som ordförande i en sjumannakommitté, en resa jorden runt och sådde ut sanningens säd, som med tiden gav upphov till ytterligare grupper av smorda kristna inom avlägsna områden på jorden, vilka utövade fruktbärande verksamhet. I syfte att hålla föredrag och studera missionsverksamheten i främmande länder besökte kommittén följande platser: Honolulu på Hawaiiöarna; Yokohama, Tokyo, Kobe och Nagasaki i Japan; Shanghai och Hongkong i Kina; Manila på Filippinerna; Singapore och Penang i dåvarande Straits Settlements; Colombo på Ceylon; Trivandrum, Kottarakara, Nagercoil, Puram, Madras, Vizagapatam, Calcutta, Benares, Lucknow och Bombay i Indien; Aden i Arabien; Kairo och Alexandria i Egypten; Pireus, Aten, Korint och Patras i Grekland; Brindisi och Rom i Italien; Paris i Frankrike; och slutligen London i England, innan man åter nådde New York.a I sanning en omfattande resa för att jorden runt frambära varningsbudskapet om att ”hedningarnas tider” snart skulle nå sitt slut, år 1914. Det har påståtts, att Russell innan sin död år 1916 (31 oktober) hade färdats mer än en million engelska mil (625.000 km), hållit mer än 30.000 predikningar och skrivit böcker om tillsammans sidor.b Vid denna tid hade Sällskapets publikationer givits ut på 15 språk.c

För att avliva alla privata hugskott och spekulationer beträffande 1914 framhölls det i The Watch Tower för 1 december 1912:

”Det finns förvisso rum för obetydliga olikheter i fråga om uppfattningen av detta ämne, och det tillkommer oss att medge varandra den största frihet. Den tid under vilken hednanationerna fått utöva makt och myndighet kan komma att nå sitt slut i oktober 1914 eller i oktober 1915. Och den tid av strid och anarki, ’vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till’, kan komma att utgöra det definitiva slutet på hedningarnas tider eller början av Messias’ regering. Vi vill emellertid återigen påminna alla våra läsare, att vi inte har profeterat någonting om att hedningarnas tider skulle nå sitt slut i en tid av nöd och inte heller något om den härliga tid som snabbt skall följa efter detta olyckliga slut. Vi har helt enkelt framhållit vad Skriften säger och givit till känna vår uppfattning om dess innebörd samt uppmanat våra läsare att var och en för sig komma till en slutsats beträffande vad den ger till känna. Vi uppfattar alltjämt dessa profetior på samma sätt. ... Även om somliga människor kanske gör bestämda uttalanden om vad de vet och om vad de inte vet, så inlåter vi oss inte på sådant; utan vi förklarar endast att vi tror så eller så, av det eller det skälet.”d

Som ett ytterligare vittnesbörd om att dessa bibelforskare, som var förenade i studium och verksamhet, inte trodde att det profetiska året 1914 skulle vara det sista året av deras verksamhet här på jorden, gav Sällskapet Vakttornet från år 1912 till början av år 1914 ut en hel förmögenhet (mer än 300.000 dollar)e för att framställa Skapelsedramat i bilder, vilket skulle meddela bibelkunskap åt väldiga skaror av människor under och efter 1914. Fastän konsten att synkronisera ljudet av tal och musik, upptaget på grammofonskivor, med de bilder (både rörliga och icke rörliga), som visades på duken, då ännu var alldeles outvecklad, satte Sällskapet i alla fall djärvt i gång med att bana sig en väg på detta område. I primitiva ateljéer i New York framställde Sällskapet materialet till en sällsynt vacker och tilltalande kombinerad film- och ljusbildsföreställning, som visades samtidigt med att det framfördes ett stort antal utsökta musikskivor och 96 fonograferade tal (vardera 4 minuter långt), vilka förklarade bibelns väsentliga läror. The Watch Tower för 1914 hade bland annat följande att säga om dramat:

”Våra läsare är naturligt nog mycket intresserade av Skapelsedramat i bilder. Alla har ni hört mer eller mindre om framställningen av det under de senaste två åren. Arbetet har dragit ut på tiden långt mer än vi hade beräknat. Alla som har sett det erkänner att det är mycket vackert. En protestantisk präst sade, sedan han hade sett två delar av dramat: ’Jag har bara sett hälften av dramat, men jag har redan lärt mig mera om bibeln än jag lärde mig under min treårskurs vid prästseminariet.’ ... Det [Dramat] omfattar allt som rör jordens danande och beredande — djuren, människan, människornas erfarenheter och upplevelser under de senaste sex tusen åren och verksamheten under Messias’ tusenåriga rike. Det är uppdelat i fyra delar — fyra föreställningar [om två timmar vardera] med lämpligt avpassad musik osv. I första delen visas en del av stjärnevärlden och vidare världens skapelse och händelserna fram till syndafloden och sedan till Abrahams tid. Del två omfattar tiden från Israels befrielse ur Egypten och händelserna i öknen osv. fram genom konungatiden till profeten Elisas dagar. Del tre för skildringen vidare från Daniels tid fram till den tid då Logos blev kött, vid Jesu födelse, visar Jesus i hans barndom och mannaålder, vid hans dop, i hans verksamhet med att förkunna och göra underverk, vid hans korsfästelse, död och uppståndelse. Del fyra börjar skildringen vid pingsten och behandlar kyrkans erfarenheter under de senast förflutna nitton hundra åren fram till vår tid och därefter under ett tusen år till det härliga slutet.”f

Många fullständiga såväl som förkortade upplagor av detta färgrika ljuddrama framställdes, övade tillsyningsmän och maskinskötare reste omkring med dramat och visade det vid fria föreställningar för millioner människor i de största hörsalar och biograflokaler i Nordamerika, Europa och Australien. Detta nya hjälpmedel för undervisning i bibeln blev färdigt i tid för att sändas till Tyskland och andra främmande länder, där det framfördes under första världskriget och gav tröst och uppmuntran åt väldiga skaror förvirrade människor.g Ett i sanning kraftigt vittnesbörd blev härigenom avgivet. Inom parentes sagt gav Idahos högsta domstol utslag till Sällskapets förmån i ett mål som motståndare hade väckt, därför att de ogillade att Skapelsedramat visades på söndagarna.h

(Fortsättning följer.)

[Frågor]