Frågor från läsekretsen
● Vad är innebörden i Matteus 24:28 (NW): ”Varhelst kadavret är, där skola örnarna samlas”? — E. F., Kanada.
Under ”Örn” säger The Westminster Dictionary of the Bible, med hänvisningar till Engelska auktoriserade översättningen: ”Som en köttätande fågel, som levde av ormar och ibland av kadaver, var den oren (3 Mos. 11:13). Hebréerna liksom araberna tillämpade det namn, som de använde för örn, på fåglar som äter kadaver och innefattade förmodligen, liksom de grekiska och romerska naturforskarna Aristoteles och Plinius gjorde, vissa större arter av gamarna bland örnarna (Matt. 24:28; jfr. Ords. 30:17). När profeten anspelar på örnens skallighet (Mik. 1:16), har han — om han inte tänker på ruggningen, som hos örnen är en föga iögonenfallande företeelse — någon gam i tankarna, vilkens huvud är skalligt och hals endast sparsamt fjäderklädd.” Det är förmodligen på grund av detta forntida bruk av ordet som moderna översättningar, sådana som Rotherhams och Moffatts och Goodspeeds samt en marginalvariant i Reviderade standardöversättningen, använder ordet ”gamarna” i stället för ”örnarna” både i Matteus 24:28 och i Lukas 17:37. (Åkesons svenska översättning har också ordet ”gamarna” i dessa skriftställen, och i Mika 1:16 har såväl 1917 som Åkeson ”gamens”.)
För att vi skall förstå innebörden i dessa Jesu ord, måste vi känna till omständigheterna i samband med att han uttalade dem. I Matteus 24:e kapitel talade Jesus om det sammansatta tecken som skulle ange hans andra närvaro, och i Lukas 17:e kapitel visade han att denna händelse skulle komma plötsligt och oväntat över dem som inte troget tjänade Jehova, alldeles som syndafloden på Noas tid och regnet av eld och svavel på Lots tid oväntat kom över de motståndare och smädare och likgiltiga som då levde, och dessa överlämnades åt tillintetgörelse. Sedan sade Jesus: ”Jag säger eder: I den natten skola två män ligga i en säng; den ene skall tagas med, men den andre skall bliva övergiven. Det skall vara två kvinnor som mala på samma kvarn; den ena skall tagas med, men den andra skall bliva övergiven.” Hans lärjungar frågade: ”Vart, Mästare?” Som svar på denna fråga om vart dessa som skulle ”tagas med” skulle tagas, svarade Jesus: ”Där kroppen är, dit skola också örnarna bliva församlade.” — Luk. 17:34—37, NW.
Några menar att detta betyder att de romerska legionerna, som hade örnar som symboler på sina fälttecken, skulle komma till Jerusalem och förtära det som ett dött kadaver, vilket ägde rum längre fram, år 70 e. Kr. Men detta stämmer dåligt. Det var inte tiden för Jesu andra närvaro, och inte heller blev de romerska legionerna tagna med tillsammans med Jesus för frälsning och till att regera med honom. Andra har hävdat att detta betyder att de frälsta ”livnär sig” på Jesu kropp eller kadaver som sin återlösare. Men det återlösande värdet av Jesu offer har gjorts tillgängligt ned genom århundradena av den så kallade kristna eran för dem som kvalificerat sig som lemmar i kroppen, medan den text som vi här begrundar gäller tiden för hans andra närvaro, såsom omständigheterna visar. Andra föreslagna utläggningar passar inte heller in på grund av olika orsaker.
I Jesu liknelse föreställer örnarna den trogna kvarlevan av den smorda klassen, som renades och godkändes och togs med tillsammans med Jesus och blev ”bortryckta i skyar för att möta Herren i luften” vid tiden för hans ankomst till templet för att hålla dom. De underkända blev lämnade kvar eller överlämnade åt Satans organisation, som är vigd till undergång genom Jehovas domslut. Profetior som ännu måste uppfyllas visar världens förintelse vid Harmageddon, och tack vare det blickfält dessa profetior öppnar kan Jehovas långsynta tjänare se in i framtiden och se världen förvandlad till ett kadaver och med förväntan se framåt mot den tiden, alldeles som asätande rovfåglar kan märka när ett djur är nära döden och kan vänta på festmåltiden; och genom den teleskopiska syn som Gud utrustat dessa fåglar med kan de på långt håll bli varse ett kadaver och snabbt flyga till festmåltiden. Jehovas vittnen ser nu att Skriftens domar visar att Satans värld är nära förintelsen, och de församlar sig tillsammans med Kristus Jesus för att ”festa” på dessa domssanningar och även för att göra dem tillgängliga för andra andligen hungriga människor. — 1 Tess. 4:17, NW; Ps. 149:9; Matt. 5:3, 6.
Den fullständiga uppfyllelsen kommer när Jehova genom Kristus Jesus vid Harmageddon förvandlar Satans synliga tingens ordning till ett dött kadaver och när Satan och hans demoner blir bundna i ett tillstånd av dödsliknande overksamhet. Satans vilddjurslika organisations döda kropp kommer att betyda en festmåltid för Jehovas trogna tjänare, därför att den är ett bevis på Jehovas seger över denna organisation. Den döda kroppen vittnar om det fullständiga upprättandet av Jehovas nya värld med allt motstånd avlägsnat. Den är ett tecken på att Jehovas namn och ord har hävdats och rättfärdigats. Förvandlandet av Satans organisation till ett kadaver kommer därför att medföra en segerest, det kominer att betyda glädje, jubel och ökad insikt och förståelse. Verkställandet av Jehovas vilja är mat för alla som befinner sig på hans sida. — Joh. 4:32, 34.
Detta är samma segerfest som det symboliskt hänsyftas på i Uppenbarelseboken 19:11, 16—18, 21; NW): ”Jag såg himmelen öppnad, och se, en vit häst. Och den som satt på den kallas Trofast och Sannfärdig, och han dömer och för krig i rättfärdighet. Och på sin överklädnad, ja, över sin länd, har han ett namn skrivet: konungars Konung och herrars Herre. Jag såg också en ängel, som stod i solen, och han ropade med hög röst och sade till alla de fåglar som flyga i midhimmelen: ’Kom hit, församla eder till Guds stora aftonmåltid, för att ni må äta de köttiga delarna av konungar och de köttiga delarna av militärbefälhavare och de köttiga delarna av starka människor och de köttiga delarna av hästar och av dem som sitta på dem och de köttiga delarna av alla, av fria såväl som av slavar och av små och stora.’ ” Festmåltiden tillfredsställer dem som inbjudits: ”Och alla fåglarna blevo mättade av deras köttiga delar.”
Av det föregående visas det alltså klart att örnarna föreställer dem som Kristus godkänner och som tages med tillsammans med honom, dem som församlats med honom till festmåltiden, till kadavret, och som inte lämnats kvar eller överlämnats för att bli en del av kadavret. Tiden gäller hans andra närvaro, när han blir uppenbar som den som verkställer Jehovas domar mot fienden och gör ett kadaver av fienden. Festandet är en andlig segerns och hävdandets fest, en fest som Jehova ordnat för sina trogna tjänare. — Se boken ”Detta betyder evigt liv”, sid. 231—233.
● Jesus sade att natten kommer, då ingen kan verka. Åsyftade han då striden vid Harmageddon? — S. S., USA.
Jesu ord om detta finns återgivna i Johannes 9:4, 5 (NW): ”Vi måste verka dens verk, som har sänt mig, medan det är dag; natten kommer, då ingen människa kan verka. Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.” Han gjorde denna kommentar när han återställde synen på en blind man. Han talade inte om Harmageddon. Jehova sände Jesus till jorden för att utföra gärningar som skulle förhärliga Gud, göra hans uppsåt kända. Jesus utförde ett andligt helbrägdagörelseverk, som satte dem som var andligt döva, stumma och blinda i stånd att höra, tala och urskilja Guds ords sanning och som gjorde dem fria som hölls fångna i falsk tillbedjan. Även rent bokstavligt gav han synen åt några fysiskt blinda för att på ett kraftigt och slående sätt ge uttryck åt Jehovas makt. — Jes. 61:1, 2; Luk. 4:17—21.
Jesus talade alltså om sig själv och om de verk Jehova hade sänt honom att utföra och sade att han måste utföra dem medan det var dag och innan natten kom, ty när natten kom, skulle han inte vara i stånd att arbeta. Han talade också om att han var en källa till upplysning, så länge han var i världen, och angav därmed att den tid skulle komma, då han skulle lämna denna världen. Hans död tog honom bort från världen, gjorde slut på hans tillvaro, störtade honom i gravens mörker. Det var som natt för honom, en tid då han inte kunde utföra något arbete. Jesus visste att dödstillståndet, som väntade honom, inte skulle tillåta honom att då utföra några gärningar, alldeles som Predikaren 9:10 visar: ”Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.”
I Jesu fall kunde natten, då inget arbete var möjligt, sannerligen inte syfta på Harmageddon, ty vid den tiden kommer han att utföra sitt mäktigaste verk, då han förgör de onda varelserna på jorden, binder Satan och hans demoner i overksamhet och fullständigt hävdar och rättfärdigar Jehovas namn. Inte heller dristar vi oss att fastslå att Kristi efterföljare på jorden kommer att vara helt och hållet overksamma. De kommer inte att ta del i förintelseverket, men de kan komma att fortsätta att ta del i det verk de nu utför, vilket består i att sjunga Jehovas pris och varna de onda för deras tillintetgörelse. Av orden i Jesaja 6:11 tycks det framgå att de kommer att förkunna Jehovas hämnd till dess de osynliga ogärningsmännens tillintetgörelse är fullbordad:” ”’För huru lång tid, Herre?’ Han svarade: ”Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare och husen utan folk och till dess att fälten ligga öde och förhärjade.’ ”
När därför Jesus brukade ordet ”natt” i denna text, syftade det bara på den tid då han blev dömd, blev upphängd på pålen och dog, under vilken tid han skulle vara ur stånd att verka.
● På sidan 83 i boken ”Detta betyder evigt liv” sägs det att Xerxes I efterträddes på Persiens tron av Artaxerxes III. Var det inte Artaxerxes I i stället? — J. C., Kanada.
I Vakttornets publikationer har denne Artaxerxes omnämnts såsom Artaxerxes III av följande skäl: Magern och bedragaren Smerdis, som innehade Persiens tron under mindre än åtta månader (år 522 f. Kr.), kallas på grekiska Arthasastha, vanligtvis återgivet Artaxerxes i engelska översättningar, men Artasasta i 1917 års svenska översättning. Han är alltså den förste Artaxerxes. (Esr. 4:7—24) Den grekiska Septuagintaöversättningen kallar så den konung, som Ester var förmäld med och som i verkligheten var Xerxes den store, för ”Artaxerxes”, och han var följaktligen den andre Artaxerxes. (Est. 1:1) Den näste, som brukar omnämnas som Artaxerxes I, är den tredje Artaxerxes och den med vilken Nehemja hade att göra. Om honom säger McClintock and Strong’s Cyclopaedia, band 1, sid. 440, spalt 1: ”Han är identisk med den tredje Artaxerxes, den persiske konung, som i det tjugonde året av sin regering omtänksamt tillät Nehemja att bege sig till Jerusalem för att främja rent nationella syften, beklädde honom med myndighet att styra sitt folk och lät honom behålla denna myndighet i tolv år (Neh. 2:1; 5:14).” Följaktligen är det för att undvika någon som helst förväxling av identiteten som Xerxes den stores efterträdare omnämns som Artaxerxes III.