Egenmäktigt bruk av hypnotism

MÅNGA som för nöjes skull sysslar med hypnotism anser detta vara oskyldig lek. Och flera av dem som tar hypnotismen på fullt allvar, som undervisar i hypnotism eller som är yrkesutövande hypnotisörer framhåller med eftertryck att hypnotism inte kan användas för kriminella syften, I en av de senaste publikationerna i detta ämne påpekar emellertid författaren, A. Salter, följande: ”Jag instämmer med Rowland, Wells och Brennan i att lämpliga tillvägagångssätt, som inte nödvändigtvis behöver vara försåtliga, kan få hypnotiserade människor att utföra asociala handlingar, som till och med kan innebära att de eller andra skadas kriminellt.” — What Is Hypnosis?

Av stort intresse i detta sammanhang är det meddelande som stod att läsa i New York Daily News den 5 juni 1955 under rubriken ”Brottmåls nämnd undersöker hypnotiskt våldtäktsbrott”. Det förmälde hur ”Jesse Overton, j:r, 25 år gammal, en till synes bildad TV-reparatör, stod till svars inför brottmålsnämnden i dag anklagad för att med ockulta krafters hjälp ha hypnotiserat och våldtagit en 17-årig havande kvinna, hustrun till en av hans vänner. Borgensumman fastställdes till 300 dollar. Det utpekade offret, moder till ett fyra månader gammalt barn, hade uppgivit för polisen att hon inte mindes någonting om våldtäkten i fråga förrän dagen efter det att den ägt rum. Hon sade, att hon påminde sig händelsen först efter det att hennes man hade hypnotiserat henne — han hade lärt sig konsten av Overton — och brutit hennes ’sinnesspärr’.” Overton medgav, att han hade haft sexuell förbindelse med flickan men påstod att detta inte var det första tillfället. Flickan förnekade detta.

Hypnotismen är sannerligen en hotande fara, när en man kan begagna sig av den för att kunna våldtaga en kvinna utan att hon vet något om det, och den utgör en dubbel fara, i det att den försätter en oskyldig människa i en sådan ställning att hon kan lida men härigenom och utsätter den människa som besitter denna kraft för frestelsen att begagna sig av den. Hur väl passar inte lärjungen Jakobs ord in här: ”Detta är icke den vishet som kommer ned ovanifrån, utan är den jordiska, djuriska, demoniska. Men visheten från ovan är först och främst kysk, vidare fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, icke sådan att den gör partisk åtskillnad, icke skrymtaktig.” — Jak. 3:15, 17, NW.