Vad säger bibeln?
Är hypnotism något för de kristna?
HYPNOS har i århundraden betraktats som något mystiskt och oförklarligt. Från att en gång ha varit ett bekvämt redskap för hedniska präster och kvacksalvare åtnjuter hypnosen i vår tid en ”aktningsvärd ställning”. Psykiatriker, tandläkare, prästmän och många andra använder då och då hypnos. Den har lovordats som ett hjälpmedel då man försökt bota psykosomatiska sjukdomar, ge lindring vid förlossningar och bryta vanan att använda hallucinationsframkallande droger. En präst skrev: ”Som prästman, andlig rådgivare och praktiserande hypnotisör med många års erfarenhet känner jag inte till någon person som på något sätt har tagit skada av användningen av hypnos. ... Bland de olika fenomen som använts av människan till gagn för henne är hypnosen säkerligen det ofarligaste.”
Men andra menar att hypnotismen är farlig. Ja, några av dem som utövat hypnotism har blivit vansinniga. Andrew Salter, en framstående auktoritet inom detta område, har sagt: ”Som följd av hypnotisk suggestion har människor stulit pengar, rusat åstad för att gripa tag i skallerormar och kastat svavelsyra i ansiktet på en person, som utan att den hypnotiserade visste det var skyddad av osynligt glas. ... Rent ut sagt, så är det möjligt att genom hypnos tvinga människor att begå brott.” Därför är det berättigat att fråga: Är hypnotism något för de kristna?
Själva det förhållandet att hypnotismen kan vara farlig förtjänar allvarlig eftertanke. Skulle det vara rätt av en kristen att äventyra sitt förstånd? Har han rätt att sätta sitt eget eller någon annans liv i fara genom att utföra befallningar som skulle kunna vara farliga, om hypnotisören är samvetslös? Nej, sannerligen inte! En överlämnad kristen tillhör Jehova och bör bruka sitt sinne och sin kropp på ett sådant sätt att det behagar och ärar Gud. — Rom. 12:1; 14:7, 8; 1 Kor. 10:31.
Också till synes underhållande scenförevisningar av hypnos bör ge den kristne orsak till eftertanke. Antag att man säger åt en hypnotiserad person att han är en hund och han sedan omedvetet försöker skälla och hoppa omkring som en hund på sina händer och knän. Är inte detta förnedrande? Säkerligen skulle det inte tilltala eller roa en tänkande kristen, som har djup aktning för Skaparen och vet att människan skapades ”till Guds avbild”. — 1 Mos. 1:26, 27.
Personer som stått under hypnotiskt inflytande har också tagit del i grovt omoraliska handlingar. De har till exempel begått äktenskapsbrott med hypnotisören. De kristna som önskar behaga Jehova måste naturligtvis undvika sådana orätta handlingar. De bör hålla äktenskapet i ära, ”ty otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall Gud döma”. (Hebr. 13:4) De kristna måste sky sådana situationer eller omständigheter som skulle kunna äventyra deras ställning inför Gud och deras utsikter till evigt liv.
Ingen människa vet exakt hur hypnosen verkar. Men vi bör inte ignorera dess bakgrund. ”Dess historia är oupplösligt sammanflätad med ockultism, och ännu i denna dag betraktas de flesta hypnotiska fenomen som ’spiritualistiska’”, heter det i An Encyclopædia of Occultism. Somliga vill förbinda hypnos med det som bibeln kallar ”ondskans andemakter”. (Ef. 6:12) Således förklarade J. Garnier i sin bok The Worship of the Dead (Dyrkan av de döda) att sådana ting som mesmerism (hypnos) och spiritistiska mediers förmågor ”blott och bart är en efterbildning av den forntida magins fenomen, framkallade genom exakt samma konster som de hedniska magikerna, svartkonstnärerna, trollkarlarna, andebesvärjarna osv. använde för att få hjälp från demonerna, som de betraktade som sina gudar”. — Jämför Apostlagärningarna 16:16—18.
Präster som bedrev magi levde och verkade i Egypten redan på Josefs tid, hans som var son till Jakob eller Israel. (1 Mos. 41:8, 24) Längre fram motstod sådana utövare av ockulta konster Mose. (2 Mos. 7:11, 22; 8:7) Vare sig dessa präster använde hypnotism eller inte, så sökte sjuka och lemlästade egyptier under senare århundraden att bli återställda till hälsan av sina gudar under ett tillstånd som kallades ”tempelsömn”. I själva verket var det en hypnotisk trance, förorsakad av vissa åtgärder som de magiutövande prästerna vidtog eller av den rök som steg upp från det särskilda slags rökelse de brände. Babyloniska trollkarlar och andra magiker i forna tider försökte också bota sjukdomar genom hypnos eller närbesläktade fenomen.
Hur har Guds tjänare i det förflutna betraktat sådana förehavanden som är förbundna med ockultism? Trogna människor i det forntida Israel befattade sig inte med dessa ting. Jehova hade förklarat genom Mose: ”Det bör inte hos dig finnas någon ... som använder spådom, som bedriver magi eller någon som ser efter omen eller någon trollkarl eller någon som förhäxar andra eller någon som rådfrågar ett andemedium eller någon som har till yrke att förutsäga händelser eller någon som frågar de döda. Ty var och en som gör sådana ting är något avskyvärt för Jehova.” — 5 Mos. 18:9—12, NW.
De kristna står visserligen inte under den mosaiska lagen, men de uppskattar dess höga principer. (Rom. 6:14; Kol. 2:13—17) Guds inspirerade ord fördömer ockultism och sådana som sysslar med ockulta ting, och de sanna kristna inser därför att det ockulta och allt som är förbundet med det är förkastligt i Jehovas ögon. (Mal. 3:5; Upp. 21:8) Sådana som tidigare hade utövat magiska konster men som blev kristna i det forntida Efesus övergav ockultismen, men inte bara det — de förstörde också sina dyrbara böcker om magi. — Apg. 19:18, 19.
Även om hypnotismen inte hade några ockulta anknytningar, skulle de sanna kristna likväl undvika den. Varför? Därför att hypnos kräver att man låter sin egen vilja bli fullständigt underställd en annan människas vilja. Det heter i The Encyclopedia Americana: ”Efter en stund har han [försökspersonen] inte längre kraft att fatta självständiga beslut, och hypnotisören kan då uppmana honom att utföra vilken som helst handling som han är i stånd till att utföra, och han kommer att lyda utan att reflektera över vad han gör. Då är han ’hypnotiserad’.” I kontrast till detta insåg Jesus Kristus att det var hans ansvar att alltid göra sin himmelske Faders vilja, och han kunde inte göra det genom att okritiskt underkasta sig en annan människas vilja. (Joh. 6:38; Hebr. 10:9, 10) Kristus lärde sina lärjungar att bedja om att Guds vilja skulle ske helt och fullt. (Matt. 6:9, 10) En kristen som har överlämnat sig åt Gud får inte låta sin vilja bli underställd någon hypnotisör, utan måste göra bruk av den i överensstämmelse med Jehovas vilja. — Rom. 12:2.
En del prästmän tar sin tillflykt till hypnotism, när de ger råd åt sina församlingsbor, men när de gör det, efterliknar de inte Jesus Kristus. Bibeln är den av Gud godkända källan till de behövliga råden om livets problem. (2 Tim. 3:16, 17) Guds heliga ande, inte hypnotisk behandling, kan hjälpa människor att upphöra med moralisk orenhet, avgudadyrkan och andra ogudaktiga gärningar och i stället uppodla kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. (Kol. 3:5—11; Gal. 5:22, 23) Dessutom ger Jehova, och inte någon hypnotisör, den kraft som de kristna behöver för att kunna ta itu med svårigheterna. — Fil. 4:6, 7, 13.
Om en kristen skall konsultera en läkare, som ibland använder hypnos vid behandling av andra patienter, är något som den kristne själv måste avgöra. (Gal. 6:5) Men en sann kristen skulle inte tillåta att hypnos användes i hans fall. Varför inte? Därför att hypnotism inte är något för de kristna.