Del 1 — ”Må din vilja ske på jorden”

På lördagseftermiddagen den 2 augusti 1958 hade Sällskapet Vakttornets president just hållit ett tal över ämnet ”Må din vilja ske” inför en åhörarskara om 174.983 personer, som hade samlats på Yankee Stadium och Polo Grounds i New York under Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Guds vilja”, då han tillkännagav att en ny 384-sidig bok med titeln ”Må din vilja ske på jorden” hade givits ut. Denna nya publikation mottogs med stor glädje av den väldiga skaran, och 228.000 exemplar gick snabbt åt under den internationella sammankomstens två sista dagar.

På grund av att innehållet i denna fängslande bok är av sådan omedelbar vikt och betydelse, börjar Vakttornet att från och med detta nummer återge bokens innehåll i löpande följd, så att tidskriftens många läsare må kunna lära känna bokens budskap med minsta tidsutdräkt och studera det tillsammans med andra som är intresserade av bibelns profetior. Genom att bevara varje exemplar av Vakttornet som innehåller någon del av boken kommer läsarna slutligen att bli ägare till den fullständiga boken. Vakttornets alla upplagor — tidskriften kommer nu ut på över femtio språk — återger på samma sätt bokens innehåll.

KAPITEL 1

VEMS VILJA?

1. Varför rör sig mänskligheten snabbt hän mot en ny värld?

MÄNSKLIGHETEN rör sig snabbt hän mot en ny värld. Snart skall den stora nöd som plågat denna värld alltsedan 1914 nå sin höjdpunkt, Harmageddonstriden.a Denna gamla värld kommer inte att mäkta med att uthärda denna förkrossande tid av nöd, som människorna aldrig någonsin upplevt maken till under människosläktets hela tillvaro. Det blir den värsta världsnöden, men likväl den sista, och de som i stor tacksamhet överlever den skall få träda in i en ny värld, som utlovar underbara ting.

2. Varför måste det bli en ny värld, och vilka frågor uppstår med avseende på den?

² Det finns vägande skäl till att det måste bli en ny värld. Förhållandena kan inte få fortsätta som de är och på samma grundval som nu. Det måste bli en alltomfattande förändring. Denna förändring måste komma genom andra krafter än de som har varit ansvariga för nöden och lidandena bland människorna under de gångna årtusendena. Denna förändring skall göra allting nytt. Världen, hela denna tingens ordning, skall bli hälsosamt ny. När vi tänker på denna eftertraktade, nya värld, dyker några viktiga frågor upp i sinnet. Skall denna nya värld danas eller byggas av vår tids vetenskapsmän eller möjligen av framtidens? Vems vilja är det som måste ske och som kommer att ske på jorden i den världen, som alltid skall förbli ny? Skall det bli viljan hos någon ofullkomlig, självisk, döende människa? Eller skall det bli viljan hos någon som är osjälvisk, fullkomlig, odödlig, någon som är högre och mäktigare än den främste bland människor? Skall det bli viljan hos någon på jorden eller hos någon i den yttre rymden eller hos någon bortom den yttre rymden?

3. Varför har välunderrättade människor sedan 1957 intresserat sig för den yttre rymden?

³ Särskilt sedan oktober 1957 har alla välunderrättade människor börjat intressera sig för den yttre rymden. De har börjat utgå från en ny synpunkt i sitt resonemang, från världsrymdssynpunkten. De säger att vi har nått atom- och rymdåldern. De säger att vi måste erövra den yttre rymden genom att göra bruk av atomkraft, av den väldiga energi som döljer sig i kärnorna till atomerna, som all materia är uppbyggd av, en fruktansvärd kraft som vi fått kännedom om genom explosionen av djävulska bomber, som vetenskapen funnit upp. Men varför skulle man söka erövra den yttre rymden? På det att erövrarna måtte kunna vinna kontroll över människans eviga hem, vår planet jorden. De säger att den plats, varifrån sådan kontroll kan övas, finns någonstans där ute i den yttre rymden. För dem är det ”yttersta”, slutgiltiga, vapnet inte nog; den ”yttersta ställningen” är av allt överskuggande betydelse. Ett uttalande härom av en välkänd medlem av USA:s lagstiftande församling kom som en chock för många. Han sade:

4. Vad sade en välkänd medlem av Förenta staternas lagstiftande församling om den yttre rymden?

⁴ ”Det finns något som är betydelsefullare än ett yttersta, slutgiltigt, vapen. Det är den yttersta ställningen — ställningen där man kan öva total kontroll över jorden och som finns någonstans ute i rymden. Detta hör framtiden till, den avlägsna framtiden, som ändå inte är så avlägsen som vi kan ha tänkt oss. Vemhelst som vinner denna yttersta ställning vinner kontroll, fullständig kontroll, över jorden, för att öva tyranni eller för att främja frihetens sak.”b

5. Vilken fruktan gav detta uttalande uttryck åt, och vilket svar har därför givits på frågan om vem som skall öva kontroll över den yttre rymden?

⁵ Detta uttalande, som väckt starkt genljud och som yttrades för att varna de hotade människorna för den ”stund av fara”, som nu är inne, gav uttryck åt fruktan för en ensidig ”rymdimperialism” utövad av en politisk och militär världsmakt. Viljan hos den världsmakt, som vunne den ”yttersta ställningen” och därjämte ägde det ”yttersta vapnet”, skulle då bli den allt kontrollerande viljan på jorden. Då uppstår frågan: Vem skall öva kontroll över den yttre rymden? I tron att ”himlen är gränsen” för människorna nu har världsvisa människor föreslagit att medlemmarna av den internationella organisation, som benämns Förenta nationerna, skulle förhindra att en vilken som helst enskild nation vunne den ”yttersta ställningen” och att alla medlemsnationerna gemensamt skulle söka erövra rymden för att så kunna främja världsfreden. I en tidnings ledarspalt hette det: ”Kontrollen över den yttre rymden kan mycket väl bli nyckeln till framtiden: och för världsfredens skull, ja, till och med för människans fortsatta tillvaros skull, får inte detta bli en fråga om nationell prestige utan om kollektiv säkerhet.”c Internationell kontroll ansågs vara det enda praktiska svaret på alla de frågor som har väckts av människans invasion i den yttre rymden förmedelst raketer och människogjorda månar. En internationell lag, en ”världens lag”, ansågs nödvändig, om man skulle kunna hindra att människans erövring av rymden bleve missbrukad av en enskild nation eller av en sammanslutning av nationer.

6. a) Vad sade en religiös tidning om erövringen och utforskandet av den yttre rymden? b) Men vilka har kommit i rampljuset genom dessa forskningar?

⁶ Religionens talesmän har också blandat sig i diskussionen om möjligheter och faror i människans rymdålder. En vecka efter det att Sovjetunionen hade sänt i väg sin första satellit, Sputnik I, till att kretsa runt jorden, uppmuntrade Vatikanens egen tidning Osservatore Romano till utforskning av den yttre rymden. Den 11 oktober 1957 hade den följande att säga: ”Gud har ingen avsikt att sätta en gräns för människans ansträngningar att erövra rymden.” Den förklarade att den romersk-katolska kyrkans synpunkt på frågor som rör den yttre rymden inte hade förändrats sedan dess påve Pius XII höll ett tal vid en astronautisk kongress i Rom år 1956. ”Vid detta tillfälle”, sade Vatikantidningen, ”framhöll Pius XII för 400 delegater från tjugotvå nationer att ’ju mer vi utforskar den yttre rymden, desto närmare kommer vi den storslagna tanken om en familj under Modern-Fadern Guden’.”d Men fram till denna stund har det visat sig att utforskandet av den yttre rymden på människors sätt lett till att naturvetenskapsmännen kommit främst i rampljuset. En betald tidningsartikel, ”Skall vi uträtta vetenskapens verk?”, berömde de ryska vetenskapsmännen och sade sedan att vi står på ”tröskeln till en rymdålder, under vilken den sida som är starkast, när det gäller vetenskapen, kommer att besitta jorden — eller det som blir kvar av den.”e

7. över vilken saligprisning kastade dessa ord en tvivlets skugga, och vad beror det på om denna saligprisning blir verklighet?

⁷ Dessa ord kastar en tvivlets skugga över den tredje saligprisningen i Jesu Kristi välbekanta bergspredikan: ”Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.”f Men skulle det då kunna bli så att en dag, inom kort, de saktmodiga eller ödmjuka, de som är milda till sinnes, verkligen skall få besitta vår jord och vara fria från förtryck av alla slag? Svaret på den frågan, såväl som på andra viktiga frågor, beror på vems vilja som skall ske på jorden i den annalkande, nya världen.

8. Vad glömmer nationerna, när det gäller den ”yttersta ställningen”?

⁸ I sin fruktan, sin oro och sina maktsträvanden har denna världens nationer glömt något. Vad då? Att det finns en makt som redan innehar den ”yttersta ställningen”, inte den yttersta ställningen bara i förhållande till vår lilla jord utan i förhållande till alla planeter, månar och solar i det omätliga universum, som teleskopen kan blottlägga för vår syn. Det är den intelligenta, gudomliga kraft som skapade jorden och människan och djuren och fåglarna på den, ja, som skapade alla stjärnorna, solen och månen som skiner ned på oss här på jorden. Den självupptagna människan, som är full av självtillit, vill inte tänka på denna intelligenta, gudomliga kraft eller på något ansvar från människans sida gentemot denna allsmäktiga kraft såsom hennes Skapare. Människan driver gäck med tanken att det skulle finnas en sådan intelligent, skapande kraft, eftersom människans ynkliga, kortlivade satelliter eller sputnikar inte har stött ihop med honom, när de kretsat omkring oss i den yttre rymden. Hur dåraktigt! Ty Hans yttersta ställning är inte någonstans ute i den avlägsna rymden, så långt ut som vetenskapsmännen skulle kunna skjuta sin mest fjärrgående satellit eller sputnik.

9. Var innehar Skaparen den yttersta ställningen, och varför utövar han rymdimperialism överallt?

⁹ Må tanklösa människor komma till insikt om att den på alla områden vetenskaplige, allsmäktige Skaparens yttersta ställning finns i den osynliga världen, och in i den kan människan med all sin vetenskap inte bege sig förmedelst någon raket. Skaparen innehar med nödvändighet den ”yttersta ställningen”, ty han är den Högste, Suveränen över hela universum. Han är det levande, skapande centrum, kring vilket hela skapelsen kretsar. Han utövar med rätta rymdimperialism överallt, ty han är Suveränen över hela himmelen och jorden och över all rymd mellan dem. Han kommer inte att dela sitt rymdherravälde med någon nation eller sammanslutning av nationer. Inga föraktfulla, jordiska nationer kan vinna mot honom. Han är Gud!

En symbolisk syn av honom

10. Varför bör vi inte drista oss att ignorera Gud, och varför kan vi inte se honom?

¹⁰ Fastän vi inte kan se den Högste, vågar vi likväl inte ignorera honom, den allsmäktige, suveräne Guden. Vi kan inte fly undan för hans lagar i någon del av det gränslösa universum, den lag inbegripen som säger att ingen människa, som är kommen av stoft, kan se honom och fortfara att leva. Gud kunde inte bryta denna lag, inte ens för att gynna sin profet Mose, genom vilken han gav de oförlikneliga tio buden. När Mose bad Gud att han, Mose, som bara var en människa, skulle få se Guds härlighet, sade Gud till Mose: ”Du är icke i stånd till att se mitt ansikte, ty ingen människa kan se mig och ändå leva.”g Denna regel har besannats oberoende av hur vetenskapsmän har mödat sig för att upptäcka livets hemlighet. Gud är inte skapad materia såsom människan är. Han är ande, omöjlig att upptäcka för jordiska ögon, även om de får hjälp av de mest långtseende teleskop eller de kraftigaste elektronmikroskop.

11. Hur måste vi och kan vi tillbedja honom?

¹¹ För flera hundra år sedan förklarade Jesus Kristus detta för en samaritisk kvinna, då han sade: ”Gud är en Ande, och de som tillbedja honom måste tillbedja med ande och sanning.”h Fastän han är osynlig i andevärlden, kan människor på ett intelligent sätt tillbedja honom med sanning och vinna outsäglig välsignelse härigenom. En man som tillbad denne store Osynlige såsom odödlig, gudomlig härskare, utbrast: ”Och evighetens Konung, som är oförgänglig, osynlig, den ende Guden, vare ära och härlighet alltid och evinnerligen!”i Om vi tar detta bönefyllda utrop på allvar, hur skall vi då kunna våga bannlysa honom ur sinnet!

12. När det nu inte finns någon beskrivning av Gud, hur hjälper han oss att förstå och inse saker och ting om honom själv?

¹² ”Ingen människa har någonsin sett Gud”, skrev en Jesu Kristi efterföljare för nitton hundra år sedan.j Han var en personlig vän till Jesus och låg lutad mot hans bröst; likväl hade han inte sett Gud. Eftersom ingen människa, inte ens Johannes, Sebedeus’ son, som skrev detta, har sett Gud, finns det inte någon beskrivning av hur han ser ut. Vi kan inte föreställa oss hur han ser ut. Om vi målade en tavla eller skulpterade en bildstod till att föreställa honom, vore detta att bedra oss själva och att förringa och skymfa honom. Det skulle dra ner honom i vår aktning snarare än ge oss någon lyftning i en föregiven tillbedjan av honom. Det vore inte att tillbedja honom med ande, som inte är materialistisk såsom en bildstod, och inte heller att tillbedja honom med sanning, som inte är något rätt och slätt inbillat. Men denne förunderligt härlige Gud, som vi inte kan se, hjälper oss att förstå och inse saker och ting om honom själv genom att likna dem vid sådant som vi kan se och känner till väl. Han talar t. o. m. om sig själv som om han hade näsa, ögon, mun, öron, händer och fötter och ett hjärta som slår. På så sätt kan han ge oss en syn av sig själv genom att bruka symboliska uttryck. Han gav Johannes, Sebedeus’ son, en vördnadsbjudande syn av sig själv för att Johannes skulle beskriva synen för oss och så att säga föra oss in i själva Guds närvaro i hans ”yttersta ställning” i himmelen.

13. Hur kunde Johannes få se och lära känna mera än alla nutida vetenskapsmän?

¹³ Johannes såg mera och lärde känna mera än alla vår tids vetenskapsmän har lärt känna eller skulle kunna lära känna genom alla satelliter eller sputnikar som de skjuter ut i den yttre rymden och som är utrustade med vetenskapliga mätinstrument, med sändar- och mottagarapparater för radio och television. Johannes såg längre än ut i den yttre rymden med dess synliga solar och planeter, vintergator, meteorer och kometer och dess kosmiska strålar. Johannes var då den siste kvarlevande av Jesu Kristi tolv apostlar. Det som han såg var en uppenbarelse, som inte hade möjliggjorts av nutida vetenskapliga instrument utan endast och allenast på tillskyndan av Guds osynliga, verksamma kraft eller ande. Den bok där Johannes beskriver denna underbara syn kallas Johannes’ uppenbarelse eller Uppenbarelsen till Johannes. Den kommer sist i raden av böcker i den Heliga skrift, bibeln. Då Johannes skrev den, utstod han lidande därför att han var en kristen, ”för att jag talat om Gud och burit vittnesbörd om Jesus”, säger Johannes. Han hölls som fånge på fängelseön Patmos nära Mindre Asien, som nu tillhör Turkiet. (Upp. 1:9, NW) Vad såg Johannes, som är av vikt och betydelse för oss i denna atom- och rymdålder?

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]