Varför ge uttryck åt tacksamhet?
FÖR somliga människor kan det tyckas som om det funnes ringa skäl till att ge uttryck åt tacksamhet i vår tid. Det fruktansvärda hotet från ett möjligt atomkrig hänger alltjämt som ett dödsbringande moln över mänskligheten, vetenskapen fortsätter att framställa fler och vapen för massförintelse, kommunistiska politiker framhärdar i att vilja öka spänningen mellan Öst och Väst, radioaktivt utfall till följd av atombombsprov hotar människornas hälsa, levnadskostnaderna fortfar att stiga, brottsligheten är i tilltagande osv. Världen företer en dyster anblick för den som önskar leva i lycka, fred och trygghet. Han kan med rätta se på världen med dess onda frukter och fråga: Varför ge uttryck åt tacksamhet för detta?
Men det finns andra saker, som man kan känna sig djupt tacksam över. En människa kanske tar dem för en given sak, men de uppväger, i fråga om värde, vadhelst världen kan erbjuda. Livet till exempel är så värdefullt, att man inte med rätta kan sätta något pris på det, och likväl var det en fri gåva från Gud. Tar du det känslolöst såsom något givet, som om Gud var skyldig dig det? Bör man inte tacka Gud för livet, inte bara en dag på året utan dagligen?
Tar du maten, som du äter, såsom något givet och menar att ingen skall ha tack för den, ty du har förtjänat de pengar, för vilka maten blivit köpt? Om du har den inställningen, glömmer du bort att maten finns där genom Skaparens försorg, inte tack vare dina pengar. Han har såsom en fri gåva givit människorna den säd, som ger oss bröd, mjöl och gryn och annat matnyttigt. Han skapade också grönsaker och frukt, som människan livnär sig av. Han danade dem alla till att frambringa fler av sitt slag, så att människan alltid skulle ha ett förråd av mat. ”Jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.” — 1 Mos. 1:29.
Bör man ta emot en sådan gåva som denna, som är så livsnödvändig, med liknöjdhet dag efter dag utan att man ger uttryck åt tacksamhet gentemot den som ger allt detta? Det är bara på sin plats att du tackar Jehova Gud för den mat du äter. Att du gör det ger inte bara uttryck åt din tacksamhet utan visar också att du inser att han är den verklige givaren. Aposteln Paulus framhåller med rätta att den mat man äter bör mottagas ”med tacksägelse”. (1 Tim. 4:3) Kristus och hans apostlar hade för vana att göra detta. De åt aldrig en måltid utan att först tacka Gud. ”Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där.” (Joh. 6:11) I Apostlagärningarna talas det om att aposteln Paulus före en måltid ”tackade Gud i allas åsyn och bröt det [brödet] och begynte äta”. (Apg. 27:35) Både Jesus och Paulus hyste tacksamhet gentemot Gud för att han sörjt för föda åt människan.
Det kan förefalla vara något mycket obetydligt att frambära tack vid en måltid, men det är tillbörligt att göra detta. Det är ett regelbundet återkommande uttryck för tacksamhet och erkänsla som vi bör ge Gud.
När vi tänker på sol och regn och de många andra ting i förbindelse med jorden som våra liv beror av, finner vi att det finns många skäl till att tacka Gud. Att ta emot alla dessa materiella gåvor från honom utan att ge uttryck åt tacksamhet och uppskattning är höjden av otacksamhet. Om en annan människa ger dig en mycket värdefull gåva, känner du dig otvivelaktigt mycket tacksam och glömmer inte att ge uttryck åt din tacksamhet. Men känner du dig lika tacksam för de överlägsna gåvor som Gud ger, eller är du känslolöst likgiltig för dem?
En del människor, till exempel i Amerika, firar årligen en så kallad tacksägelsedag. Men hur många av dem frambär i själva verket tack till Gud? Tänker de inte mera på att ställa till med en fest och göra det trevligt för sig, än på att tacka Gud för de gåvor han har givit? Kan man påstå att man frambär tacksägelse till Gud genom att ta del i en särskilt festlig måltid? Tacksägelse till Gud kommer inte från magen utan ur sinnet. Den uttrycks med ord. ”Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.” (Ps. 69:31) ”Låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse.” — Fil. 4:6.
Förutom de materiella gåvorna, som Gud ger och som vi människor dagligen borde tacka för, får vi andliga gåvor, som borde framlocka uttryck av tacksamhet. Gud har delgivit oss sina tankar, syften, principer och lagar i skrift. Denna sanningens bok, bibeln, är en ovärderlig andlig gåva, som kan vägleda en människa på den väg som bäst tjänar hennes intressen. Den för till evigt liv. Men hur många människor tackar Gud för bibeln — och hur många studerar den?
Lösenoffret var en anordning av Guds oförtjänta godhet gentemot människorna, för att människor med gudaktig hängivenhet vid den av Gud bestämda tiden skulle kunna frigöras från mänsklig ofullkomlighet och dödens fördömelse. Det har till och med öppnat vägen för människor som har dött att återvända till livet. En sådan kärleksfull anordning, som människans Skapare har gjort, är sannerligen värd ofta återkommande uttryck för tacksamhet. Detsamma kan sägas om Guds löfte att befria jorden från onda människor och låta de saktmodiga besitta den i frid under Guds rikes rättfärdiga styrelse. ”Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN [Jehova], de skola besitta landet.” — Ps, 37:9—11.
Gud har kärleksfullt sörjt för andlig föda åt människan genom sitt ord och sin organisation av trogna vittnen. Genom dessa medel blir regelbundet tusentals människor räddade ur världens andliga hungersnöd. I stor tacksamhet frambär de till ”Gud ett offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungöra hans namn”. (Hebr. 13:15, NW) Att han ger de saktmodiga på jorden andlig föda är ett ytterligare skäl till att tacka honom.
Även om världen erbjuder mycket litet som en människa kan känna sig böjd att tacka för, ger Jehova Gud mycket som hon kan känna tacksamhet över. Visa inte otacksamhet genom att ta emot hans gåvor utan tacksamhet. Visa att du värdesätter dem genom att dagligen ge uttryck åt tacksamhet.