Hur visar du tacksamhet?
BIBELN talar ofta om att tacka Gud. Det är ett av dess ständigt återkommande teman. När de inspirerade nedskrivarna nämner Guds heliga namn, Jehova, sker det ofta i samband med att de ”tackar” honom. Det kan förefalla helt naturligt att man säger tack för vad man får. Men är det allt man behöver göra för att visa sin tacksamhet?
Det är vad som finns i hjärtat som verkligen betyder något, och det är från hjärtat som ord såväl som gärningar kommer. Detta innebär att om man ärligt och uppriktigt säger ”tack”, måste man bekräfta sina ord med handlingar som är i full överensstämmelse med ens ord. Men hur är det i ett fall där en fullständig främling gör dig en eller annan tjänst? Du tackar honom, men du kanske aldrig ser honom mera. Hur kan du då bevisa att ditt tack till honom var uppriktigt? Genom att på liknande sätt söka visa vänlighet mot andra som är i behov härav, även om du inte alls känner dem. Ett uppriktigt tack bör åtföljas av en stark åstundan att i handling ge uttryck åt tacksamhet.
David ett utmärkt exempel
Tänk på konung David i Israel. Hans tack till Gud var inte begränsat till vackra ord, som det finns en stor mängd av i bibelboken Psaltaren. Det inbegrep mycket mera. Trots det fallna köttets påverkan bemödade sig David om att handla lika barmhärtigt mot andra som Gud handlade mot honom. Det var också ett förträffligt sätt på vilket han kunde ge uttryck åt tacksamhet. Liksom Gud var sen till vrede och storsint i sitt handlingssätt vägrade David, sedan han kommit till mogen ålder, att hetsa upp sig över ogärningsmän och fiender. David var sannerligen en man som var ”välbehaglig för hans [Guds] hjärta”. Hans tack till Jehova kom från hjärtat. — 1 Sam. 13:14, NW.
Också på ett annat, praktiskt sätt visade David att hans tacksamhet var helt fri från hyckleri och skrymtaktighet. Han sökte efter sätt och metoder att ge uttryck åt den djupa tacksamhet som vällde upp i hans hjärta. Glatt och villigt använde han medel från sin egen skattkammare för att ge frikostiga bidrag till det härliga, heliga hus som hans son Salomo skulle bygga. Han nöjde sig inte med att göra stora donationer av guld, silver, koppar och järn med medel ur statens skattkammare utan tillkännagav detta beslut: ”Eftersom jag har min Guds hus kärt, giver jag nu, vad jag själv äger i guld och silver, till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har anskaffat till det heliga huset: tre tusen talenter guld, guld från Ofir, och sju tusen talenter renat silver till att därmed överdraga byggnadernas väggar.” — 1 Krön. 29:3, 4.
Naturligtvis kan vi inte alla ge stora mängder värdefulla ting i den utsträckning som David gjorde för att främja den sanna tillbedjan. Men vi kan visa hur äkta vår tacksamhet är genom att bemöda oss om att visa samma barmhärtighet mot andra som Jehova har visat mot oss. Kanske vi dessutom kan ge eftertryck åt vårt muntliga ”tack” genom blygsamma bidrag för att främja Rikets intressen i den mån som Gud har gett oss framgång. Men hur kan vi göra det? Det kan ske på flera olika sätt, och man behöver inte vara rik för att begagna dem.
Andra sätt att säga ”tack”
Du har kanske varit med vid ett eller annat möte bland Jehovas vittnen. Gladde det dig att det finns sådana trivsamma, rena ställen där folk kan samlas för att dryfta bibeln i en församling? Känner du till att det var just en sådan glädje jämte tacksamhet som drev människor lika dig själv att av egna begränsade medel ställa i ordning dessa Rikets salar? Nu har du och andra som är med vid mötena i sådana salar tillfälle att visa samma praktiska tacksamhet genom att hjälpa till med att underhålla dessa byggnader, om ni kan det. Har du tänkt på att det är ett utmärkt sätt att visa tacksamhet?
Men du kanske lade märke till att det inte togs upp någon kollekt. Det är riktigt, men säkert finns det en liten bidragsbössa, som inte faller i ögonen, avsedd för dem som önskar visa sin tacksamhet på det sättet. Penningtiggeri förekommer aldrig. Jehova sörjer för att hans verk skall bli fullgjort jorden utöver, bland annat genom att de enskilda tillbedjarna ger penninggåvor utan påstötning. Om du då och då känner dig manad att lägga ett bidrag i bössan, beror det på att du drivs av tacksamhet mot Gud, och ingen annan vet vem givaren är eller hur mycket han har bidragit med.
Ibland händer det att en erkännsam människa drar sig för att ge något bidrag, därför att hon menar att hon har så litet att ge. Men det bör inte hämma ens lust att ge uttryck åt tacksamhet, ty ingen summa är för liten. Nu i de ”yttersta dagarna” understöds Herrens verk inte i så stor utsträckning av rika människors frikostighet som av de många små bidragen från dem som har blygsamma tillgångar. Tänk på den fattiga änkan som bidrog med ”två små mynt” av mycket ringa värde! Jesus lovordade hennes praktiska uttryck för tacksamhet, som vittnade om självförsakelse. — Mark. 12:42—44, NW.
När du läser Vakttornet nummer för nummer, har du säkert häpnat över de många svåra frågor som reds ut i tidskriften. Hur kan det vara möjligt att fortsätta med att ge ut dessa tidskrifter? frågar du kanske. Så får du veta att detta kan ske, därför att Jehova Gud har en tjänarskara, sin ”trogne och omdömesgille slav”, flitigt sysselsatt här på jorden i denna tid, och han har gett den i uppdrag att dela ut denna andliga ”mat i rätt tid” åt hela den familj, som består av dem som älskar Gud. (Matt. 24:45—47, NW) Hur tacksamma kan vi inte vara mot Gud för att han har gjort en sådan kärleksfull föranstaltning!
Samme ”trogne och omdömesgille slav” förordnar mogna män till att ta vård om församlingarna av Guds tjänare i 197 länder, däribland på öar i havet. Den sänder ut mogna män som resande representanter för att bistå församlingarna, så att de kan fungera enligt Guds vilja. Den organiserar lokala, regionala, nationella och internationella sammankomster för att de som älskar rättfärdighet skall bli uppmuntrade och uppbyggda. Den understöder missionärer och pionjärförkunnare med särskilt uppdrag i många av världens länder. Men hur finansieras all denna verksamhet? Genom tacksamma människors bidrag som ges på ett försynt sätt. Sådana bidrag, som vittnar om tacksamhet, sänder de direkt till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet i det land där de bor. Adressen i Förenta staterna är 124 Columbia Heights, Brooklyn, New York 11201. Adressen i Sverige är: Vakttornet, 175 00 Jakobsberg (postgiro 45 94 57); i Finland: Jehovas vittnen, Dickursby.
Ett annat sätt, som ger djupare mening åt vårt tack till Gud, är att vi erbjuder oss att utföra sådant arbete som hör samman med att den sanna gudsdyrkan befrämjas världen runt. Jesus uttalade en förutsägelse om just den tid, som vi lever i, och sade att ”de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna”, innan slutet kommer för denna till undergång dömda tingens ordning. (Mark. 13:10, NW) Har du erbjudit dig eller kan du erbjuda dig att i tacksamhet ha del i denna predikotjänst?
Sedan finns det arbete att utföra med händerna, städning och underhållsarbeten, för att hålla Rikets salar i gott skick. Vid sammankomsterna måste de olika avdelningarna bemannas med frivilliga arbetare. För en tid sedan var det ett stort antal vittnen som hörsammade en inbjudan att hjälpa till med byggnadsarbeten vid en av Sällskapet Vakttornets lantgårdar i staten New York. De försakade med glädje inkomstbringande sysselsättning på annat håll för att kunna göra detta. De visste att man vid den här gården skall frambringa en hel del mat åt medlemmarna av Betelfamiljen vid huvudexpeditionen i New York.
Också små barn kan övas till att i all uppriktighet visa sina föräldrar och Jehova sin tacksamhet. Genom sitt exempel kan föräldrarna lära barnen att känna uppskattning. Det finns faktiskt några helt små barn, som har yrkat på att de av sina egna små medel skall få personligen bidra till främjandet av Rikets verk. Vi kan vara säkra på att den kärleksfulle Guden, som själv ger idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker, verkligen lägger märke till sådan uppriktig tacksamhet. — Jak. 1:17.
Bön och tacksägelse
Bön både före och efter våra måltider är ett annat sätt att ge uttryck åt tacksamhet mot Jehova. Men säger det sig inte självt att sådana böner betyder ytterst litet, om man klagar på den mat som serveras eller visar sig missbelåten med den? På samma sätt är det med de andliga måltiderna, de bibliska samtalen, där vi tar del av visheten från Guds ord. Vid dessa tillfällen måste vi vara mycket uppmärksamma, så att våra handlingar blir i full överensstämmelse med vår bön om att Gud måtte leda mötet. ”Var ihärdiga i bönen”, manar aposteln Paulus, ”förbli vakna i den med tacksägelse.” — Kol. 4:2, NW.
Erkännsamma kristna kan alltså på många olika sätt bekräfta sitt muntliga ”tack” till Jehova för alla hans välgärningar. Det är uppenbart att den som i sann uppriktighet muntligen ger uttryck åt tacksamhet känner sig manad att ge belägg för sin uppriktighet genom att göra något. Han har inte en sådan inställning att han kan tänkas säga: ”Om jag hade en million skulle jag ge en stor summa till Herrens verk.” Nej, i stället säger han: ”Är det något som jag kan ge för att visa hur oerhört mycket jag uppskattar Jehovas kärleksfulla föranstaltningar?”
Gud kommer att ge dem framgång som har ett tacksamt hjärta, som ger bevis för sin tacksamhet genom att ge ut frikostigt både av sig själva och av sina medel för det goda verket. Tänk till exempel på detta inspirerade råd och löfte: ”Må var och en göra alldeles så som han har beslutat i sitt hjärta, inte ogärna eller under tvång, ty Gud älskar en glad givare. Gud är dessutom i stånd till att låta all sin oförtjänta godhet överflöda gentemot er, så att ni ... må ha fullt upp för allt gott verk.” (2 Kor. 9:7, 8, NW) Det är nyttigt att vi rannsakar oss själva i fråga om den här saken.