Lyckliga är ni när människor förföljer er
”Lyckliga är de som har blivit förföljda för rättfärdighetens skull, ty himmelriket tillhör dem.” — Matt. 5:10, NW.
1, 2. Vilken underrättelse gav Kristus sina efterföljare, och hur har hans ord uppfyllts i Jehovas vittnens liv?
INGEN har någonsin krävt av sina efterföljare sådan tjänst som Jesus Kristus kräver. Den engelske premiärministern Winston Churchill underrättade tidigt under andra världskriget det engelska folket om att det kunde förvänta ”blod, slit, tårar och svett”. Men Kristus lämnade en mörkare och allvarligare underrättelse. Hans efterföljare kunde förvänta att bli förföljda, överlämnade till synagogornas domstolar, förda inför kungar och styresmän; ja, somliga skulle dödas. ”Ni skall bli hatade av alla människor, för mitt namns skull”, sade Jesus. ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv och ta upp sin tortyrpåle och beständigt följa mig. Ty vemhelst som önskar frälsa sin själ skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min skull skall finna den.” — Luk. 21:12—17, Hd; Matt. 16:24, 25, NW.
2 Dessa ord ger en god karakteristik av de kristnas liv alltifrån det första århundradet. I dag bevittnar vi hur orden uppfylls i Jehovas vittnens liv runt omkring i världen. De har blivit förbjudna i många nationer. De har lidit hätsk förföljelse. Tusentals av deras hus har bränts ned, och hundratals av deras Rikets salar har förstörts. Kvinnor har blivit brutalt slagna, och män har dött av misshandel eller blivit dödade ögonblickligen. Deras barn har utan berättigande tagits ifrån dem. Detta beror på att de står fast vid att tillbedja Gud på det sätt som Jesus och hans apostlar gjorde, dvs. genom att bevara sig neutrala vad det gäller denna världens politiska angelägenheter. — Joh. 17:16; Jak. 1:27.
3. a) Hur har iakttagare förvånats över Jehovas vittnens inställning till förföljelse? b) Vilka frågor angående förföljelse är värda att ställa? Varför det?
3 Sådan förföljelse har ändå inte gjort att de blivit bittra mot Gud eller mot sina förföljare. De har inte revolterat mot sina förföljare och vedergällt dem ont för ont, och de kommer inte heller att göra det. Förföljelsen har inte förmått Jehovas vittnen att sluta upp att tjäna Gud, och den kommer inte heller att göra det. Iakttagare har varit förvånade över Jehovas vittnens inställning till förföljelsen och sina förföljare. Somliga har undrat varför de inte är aggressivare och mera hämndlystna. De har också framställt uppriktiga frågor, sådana som: Hurudan bör den kristna inställningen till förföljelse vara? Hur betraktar ni förföljelsen? Är ni förbryllade av den? Skrämmer den er eller gör den er sorgsna? Är sådana lidanden meningslösa? Vilken är den tillbörliga inställning en kristen bör ha till sina förföljare? Svaren på dessa och andra frågor kommer att förklara varför Jehovas vittnen har förblivit fridsamma och segerrika trots förföljelse.
Den tillbörliga inställningen till förföljelse
4. Vad vet de kristna beträffande Gud, om man tänker på förföljelse? Vad kan de kristna vara förvissade om trots förföljelse?
4 De kristna vet att Guds arm inte är kort. De tror att han kan beskydda, befria och uppehålla dem som älskar honom. ”Se”, sade profeten Jesaja, ”HERRENS arm är icke för kort, så att han ej kan frälsa, och hans öra är icke tillslutet, så att han ej kan höra.” (Jes. 59:1) En sak är säker. Såsom Jehovas överlämnade tjänare står de kristna under Guds omvårdnad och är inte helt och hållet utlämnade åt djävulens godtycke. Ja, om de vore utlämnade, skulle de inte finnas här i vår tid såsom Jehovas vittnen. De befinner sig på jorden såsom Guds beskyddade tjänare, alldeles som Job själv var beskyddad. (Job 2:4—7) Gud kan emellertid tillåta att den kristne blir satt på prov och får lida och kanske till och med dö. Men oberoende av vad Jehova tillåter är vi, om vi är trogna, förvissade om hans kärlek, och detta är vi mycket tacksamma för. — Rom. 8:38, 39.
5. Vilken inställning till förföljelse bör den kristne ha, enligt Jesus? Varför det?
5 I sin bergspredikan förklarade Jesus: ”Lyckliga är de som har blivit förföljda för rättfärdighetens skull, ty himmelriket tillhör dem. Lyckliga är ni, när människor smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt slags ont mot er för min skull. Fröjda er och hoppa av glädje, eftersom er belöning är stor i himlarna; ty på det sättet förföljde de profeterna före er.” (Matt. 5:10—12, NW) Enligt Jesus är alltså förföljelsen en orsak att fröjda sig och hoppa av glädje, eftersom himmelriket tillhör människor av det slaget och eftersom deras belöning är stor i himlarna. Kristna lidanden gör också att de kommer i ett framstående och lysande sällskap — profeterna och Jesus Kristus och hans apostlar, män som led för sin tro på Gud. Att bli räknad bland dessa män är verkligen ingen obetydlig ära — det är en sann orsak att fröjda sig och hoppa av glädje!
6. Vilket exempel när det gäller lidande gav Jesus?
6 Den kristna inställningen till förföljelse bör vara den som Kristus gav exempel på. Aposteln Petrus skrev: ”Ja, till detta handlingssätt blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren. Han begick ingen synd, inte heller fanns svek i hans mun. När han blev skymfad, gav han sig inte till att skymfa i gengäld. När han led, grep han inte till hotelser, utan fortfor att anförtro sig åt den som dömer rättfärdigt. Han bar själv våra synder i sin egen kropp upp på pålen, för att vi skulle vara färdiga med synderna och leva för rättfärdigheten. Och ’genom hans sår blev ni helade’.” (1 Petr. 2:21—24, NW) Detta exempel på avståndstagande från våld var produktivt och rikt på innebörd.
7. a) Var Kristi lidanden meningslösa? b) Varför bör man inte i vår tid beklaga Kristus på grund av att han fick lida? c) Vilken lärdom säger Paulus att vi bör hämta av detta?
7 Genom lidande gjorde Gud den främste förmedlaren av mänsklighetens frälsning fullkomlig. ”Fastän han var Son, lärde han lydnad av det som han led; och sedan han hade blivit fullkomnad, blev han ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyder honom.” (Hebr. 5:8, 9; 2:10; NW) Hans trohet intill döden beseglade domen över Satan och hans onda tingens ordning och öppnade vägen för en regering genom det himmelska riket. Jesu trohet åstadkom en lösen förmedelst vilken mänskligheten kan vinna evigt liv på en paradisisk jord. (Luk. 23:43) Det är sant att Kristus led, men vem i vår tid skulle för ett ögonblick beklaga honom för den tro på Gud som han ådagalade, den tro som förde med sig detta gagn och ledde till att han triumferade och fick odödlighet i himlarna? Paulus skrev om Kristus: ”För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” ”Ja”, säger aposteln, ”betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni inte må bli trötta och ge tappt i edra själar.” — Hebr. 12:2, 3, NW; 1 Tim. 6:13—16.
8. Vilken inställning till lidande sade Petrus att de kristna borde ha? Varför det?
8 Aposteln Petrus uppmanade också de kristna att fröjda sig, då de blev förföljda för rättfärdighetens skull. Petrus skriver: ”Mina älskade, var inte förbryllade över den brännande hetta ibland er, som träffar er till en prövning, som om något sällsamt drabbade er. Fortsätt tvärtom att fröjdas, eftersom ni är delaktiga i Kristi lidanden, för att ni må fröjdas och vara övermåttan glada också under hans härlighets uppenbarelse. Om ni blir smädade för Kristi namns skull, är ni lyckliga, ty härlighetens ande, ja, Guds ande, vilar över er. Må emellertid ingen av er lida såsom mördare eller tjuv eller ogärningsman eller såsom en som beskäftigt lägger sig i andra människors förhållanden. Men om han lider såsom kristen, må han då inte känna det som en skam, utan må han fortfara att förhärliga Gud i detta namn.” (1 Petr. 4:12—16, NW) Är detta din inställning?
9. Vilka belöningar får man ofta erfara, när man blir förföljd för rättfärdighetens skull?
9 När man lider, har man ofta en makalös känsla av Jehovas ynnest förmedelst hans ande, en insikt om att han har inbjudit en att ha en viktig andel i att hävda och upphöja hans namn, hans ord och hans uppsåt. Denna insikt medför djup glädje. Den kristne kan också få en makalös känsla av tro, som kan göra honom till en bättre tjänare, ett mera verksamt vittne, en person som har större lugn och mera frid. Allt detta beror på hur den kristne möter förföljelsen och vad han gör med den. Smärtan är välgörande, när den medför att det som är felaktigt rättas till. Detta är någonting gott. Men improduktivt lidande som orsakas av orätta gärningar är verkligen någonting sorgligt! Slutet på det kan bara bli ytterligare bedrövelse.
10. Vad är syftet med att uthärda förföljelse?
10 Vad är då syftet med att uthärda förföljelse? Petrus svarar: ”Över detta fröjdar ni er storligen, fastän ni för närvarande under en liten tid, om så måste vara, har blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den beprövade beskaffenheten hos er tro — av mycket större värde än guld, som förgås trots att det blir prövat genom eld — må befinnas vara en orsak till lovprisning och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse. Fastän ni aldrig har sett honom, älskar ni honom. Fastän ni inte för närvarande ser honom för edra ögon, utövar ni likväl tro på honom och fröjdar er storligen med en outsäglig och förhärligad glädje, i det att ni erhåller slutet för er tro, edra själars frälsning.” (1 Petr. 1:6—9, NW) Petrus säger att förföljelsen är avsedd att pröva den kristnes tro, så att han må befinnas trogen och få trons slutresultat: hans själs frälsning. Förföljelsen tjänar alltså ett värdigt uppsåt.
Apostlarna fröjdade sig när de blev förföljda
11. Varför fröjdade sig apostlarna, då de led förföljelse?
11 Det är inte att undra på att apostlarna fröjdade sig, då de blev pryglade, sattes i fängelse och på annat sätt förföljdes på grund av att de representerade Kristus. De kunde identifiera sig med Kristi lidanden och se förverkligandet av sin egen frälsning. Den kristne som lider kommer nämligen med största sannolikhet inte att vara en klagande kristen utan en sjungande kristen. Kort efter Jesu död blev apostlarna gripna av myndigheterna och pryglade och befallda att inte tala mera i Jesu namn. Efter denna erfarenhet lämnade apostlarna Sanhedrin ”glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull. Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.” (Apg. 5:41, 42) Paulus sade också att han fröjdade sig när han led, eftersom hans prövningar lärde honom att förtrösta på Gud. Den kristne som blir förföljd har vanligen större nitälskan och beslutsamhet och är mera entusiastisk och uppriktig.
12. Vilken erfarenhet uthärdade Paulus och Silas, och vilken inställning hade de under sitt lidande?
12 Vid ett tillfälle blev Paulus och hans följeslagare Silas pryglade med många slag, och därpå sattes deras fötter i stocken. Men vid midnattstid hördes de bedja och lovprisa Gud med sånger, ja, de övriga fångarna hörde dem sjunga. Inspärrningen gav dem glädje. Deras glädje hade avseende på framtiden, eftersom det är i framtiden som Gud kommer att belöna alla dem som blir förföljda för rättfärdighetens skull. Och ingen fängelsemur, ingen fängelsehåla, nej, inte ens hot om döden, kan ta ifrån den kristne denna tillförsikt. ”Se, vi kallar dem lyckliga som har uthärdat.” — Jak. 5:11, NW.
Glädje i vår tid under förföljelse
13—15. a) Hur har Jehovas vittnen i vår tid fått lida, och vad har sagts om deras inställning? b) Varför fröjdar de sig under lidande?
13 Detta är orsaken till att Jehovas vittnen i vår tid kan känna glädje, när de blir förföljda. I Personality, en sydafrikansk tidskrift som huvudsakligen handlar om människor, belyste Nell Coward Jehovas vittnens alltuppslukande tro och deras lycka genom att citera utdrag ur skrifter av människor som kom i kontakt med dem under de mörka och fruktansvärda åren under andra världskriget, då de nazistiska koncentrationslägren var packade med vittnen. Inga av dessa författare var vid den tiden Jehovas vittnen. Kapten S. P. Best skriver i Venlo Incident: ”Jehovas vittnens sinnesstyrka var värd att lägga märke till, och till och med fångvaktarna beundrade dem motvilligt. De flesta hade suttit fängslade sedan 1933, och de hade blivit slagna och torterade och hade fått svälta. Likväl var alla som jag träffade ärliga, vänliga och mycket modiga människor — fanatiker, om ni så vill — men de hade något av den heliga låga som inspirerade de första kristna.”
14 En fånge i koncentrationslägret Dachau talar om ”dessa beundransvärda Jehovas vittnen, som i så hög grad visade mod, dristighet, dygd ... att de gjorde sig förtjänta av ett särskilt erkännande. De var klippor i ett gyttjehav.” Och de ord som uttalats av ingen mindre än kommendanten Höss, den nazistiske chefen för Auschwitz, är värda att nämnas: ”Såsom människor var Jehovas vittnen lugna och flitiga män och kvinnor. Alla som såg dem dö var gripna, till och med på arkebuseringsplutonen hade det gjort intryck.” Coward säger: ”Jehovas vittnens djupa lycka har sitt ursprung i en fullständig frihet från fruktan. De fruktar inte för döden, som så många kristna av andra samfund gör, trots kyrkans läror om liv efter döden. ... Jehovas vittnen har ingen fruktan därför att de utan att tvivla vet svaren på alla dessa frågor.”
15 Samma beundran har uttryckts av andra, som har bevittnat förföljelsen mot Jehovas vittnen i Europa, Afrika och Asien på senare år. Skildringar från fångläger i Sibirien berättar om hur Jehovas vittnen sjunger Rikets sånger, när de går till arbetet varje morgon. Varför fröjdar de sig? Petrus svarar: ”Om ni blir smädade för Kristi namns skull, är ni lyckliga, ty härlighetens ande, ja, Guds ande, vilar över er.” (1 Petr. 4:14, NW) Detta bevis från Gud är det som gör dem lyckliga under förföljelse.
Vad glädjen gäller
16—18. a) Varför har Jehovas vittnen känt sig hänförda under förföljelse? Ge exempel. b) Vad är orsaken till deras glädje, eftersom de inte finner behag i smärtan?
16 De kristna önskar inte bli förföljda. De vill mycket hellre leva i fred. Men denna onda värld sänder förföljelse över dem på grund av att de orubbligt står fast för kristna principer. Deras fasta ståndpunktstagande har emellertid fört med sig lycka. De är hänförda över att de kan kämpa för Jehova och inte på något sätt dra skam över honom och hans organisation. Deras glädje ligger i att de bevarar ostraffligheten. Det förhållandet att förföljare har bränt ned många av deras hus och Rikets salar är till exempel inte någon orsak till glädje. Men att de finner Guds ande inom sig och att den hjälper dem att förbli trogna mot Gud trots dessa förluster — det är en orsak till stor glädje.
17 När en hustru eller äkta man för rättfärdighetens skull blir grymt misshandlad av förföljare, någonting som skedde i Hitlers Tyskland och i de länder som han erövrade, är det inte så att de kristna känner lycka genom sådan brutalitet. De kristna fröjdar sig inte över att andra får lida. De erfar emellertid glädje, när de får veta att sådana onda gärningar inte har gjort att de som förföljts blivit bittra och när de får kännedom om att hustrur och äkta män under provsättning har förblivit trogna mot Gud och att de inte har tvivlat på Guds kärlek eller barmhärtighet utan i själva verket har dragits närmare Jehova såsom ett resultat av sina lidanden. Det är detta som gör att de kristna önskar hoppa av glädje, eftersom de i denna kompromisslösa ståndpunkt för rättfärdigheten ser Guds ande i verksamhet på sådana människor.
18 Gud vet att de kristna inte fröjdar sig, när deras döttrar blir våldtagna och de ropar på hjälp och det inte finns någon som kan hjälpa dem, som fallet var i Malawi för bara några år sedan, fastän förhållandena nu har ändrats. Likväl är det en orsak till glädje att barnet under sådana prövningar fortfarande tror på Jehova och förtröstar på honom. Det ligger inget välbehag i själva smärtan. Men kunskapen att Gud har kallat några att representera honom under sådana svåra omständigheter och att de är i stånd att stå fasta och vara trogna mot honom, vad som än må komma — detta ger den kristne sann glädje. Och i själva verket måste Gud också finna behag i dem. — Ords. 27:11.
Den tillbörliga kristna inställningen till förföljare
19, 20. a) Vilken inställning till förföljare bör den kristne ha? b) Hur förhindrar den kristne att han blir besegrad av det onda?
19 Vilken inställning bör då den kristne ha till förföljare? Det bör vara en förstående inställning. Den kristne måste förstå att förföljarna drivs av Satan, djävulen, och hans onda organisation att utföra dessa onda gärningar. Många gånger är förföljarna grovt vilseledda. Jesus sade: ”Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud. Och så skola de göra, därför att de icke hava lärt känna Fadern, ej heller mig.” (Joh. 16:2, 3; 1 Kor. 2:8) Därför bör den kristne ha en förlåtande inställning och en önskan att hjälpa förföljaren att förstå den kristnes ställning inför människor och Gud.
20 Jesus befallde: ”Fortsätt att älska edra fiender och att bedja för dem som förföljer er; så att ni må visa er vara söner till er Fader som är i himlarna.” (Matt. 5:44, 45, NW) Jesus levde också på detta sätt. När han var fastnaglad vid träet, bad han för sina förföljare: ”Fader, förlåt dem; ty de veta icke, vad de göra.” (Luk. 23:34) Jesu lärjungar gjorde på samma sätt. När Stefanus blev stenad till döds, bad han: ”Herre [Jehova, NW], tillräkna dem icke denna synd.” (Apg. 7:60) Aposteln Paulus ger rådet: ”Fortsätt att välsigna dem som förföljer, välsigna och förbanna inte. Vedergäll ingen med ont för ont. Dra försorg om det som är förträffligt inför alla människor. Om möjligt, så vitt det beror på er, var fridsamma mot alla människor. Hämnas inte er själva, mina älskade, utan lämna rum för vreden; ty det är skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’ ... Låt dig inte besegras av det onda, utan fortsätt med att besegra det onda med det goda.” (Rom. 12:14, 17—21, NW) Denna inställning och detta uppförande leder till Guds godkännande. Det är det kristna handlingssättet.
21. a) Hurudan kommer den kristnes inställning att vara, om hans egendom blir förstörd eller om han själv blir skadad? b) Hur kommer den kristne att betrakta förhållandena, om det allra värsta skulle hända?
21 Det finns ingen orsak för en kristen att ge vedergällning i hämndlystnad, om människor förstör hans egendom eller skadar honom. Egendomen tillhör Gud, och han är Guds medarbetare. Domstolarna kan beskydda den kristne och ersätta den förlorade egendomen. Men om de inte gör det, då måste den kristne lida förlusten. Den kristne får inte försöka skada eller döda någon. Hämnden tillhör Gud; han kommer att vedergälla. Detta är den kristna inställningen.
Att hålla stånd under förföljelse
22, 23. a) Vad kommer en kristen att göra för att hålla stånd under förföljelse? b) Vad uppmanas han att göra, om han hotas av obehärskade pöbelhopar?
22 För att uthärda förföljelse måste den kristne helt och fullt förtrösta på Jehova. Gud kommer att styrka honom och till sist göra honom lycklig. (2 Tim. 4:17) Han bör aldrig försumma att bedja till Jehova för sig själv och för sina kristna bröder, som också kan uthärda prövningar. När han ber, bör han inte lägga skulden för förföljelsen på Jehova, eftersom Gud ju inte förföljer någon som är oskyldig. Det är Satan och hans onda organisation som förföljer. Men Gud har tillåtit förföljelsen för att inför hela skapelsen bevisa de kristnas lojalitet mot hans universella suveränitet. Genom att uthärda förföljelse hävdar och upphöjer den kristne Jehovas namn och ord.
23 Den kristne kommer inte att söka förföljelse eller martyrskap, och han önskar inte heller provocera de ogudaktiga till våld. De kristna uppmanas att vara ”försiktiga såsom ormar och ändå oskyldiga såsom duvor”. (Matt. 10:16, NW) Vid ett tillfälle undvek Jesus en pöbelhop. Om det inträffar att den kristne förkunnaren blir hotad, kan det bli nödvändigt för honom att flytta till en lugnare ort. — Joh. 10:31—39.
24. Vad kommer den kristne alltid att sträva efter att ha framför sig? Varför det?
24 Den kristne bör alltid komma ihåg att han inte uthärdar förföljelsen i sin egen kraft, att Gud inte kommer att låta honom bli frestad utöver vad han kan bära och att Jehova kommer att bereda en utväg för att han skall kunna uthärda detta. (2 Kor. 4:9, 10; 1 Kor. 10:13) För somliga kan trohet intill döden visa sig vara utvägen, men Jehova kommer att ge dem den kraft de behöver för att också uthärda ett så svårt prov. Genom att göra Jehova till sitt fäste kommer den kristne att finna kraft i nödens stund. Uppståndelsehoppet och löftet om evigt liv är trosstärkande. Det var så för Jesus, och det kommer att vara så för alla som förtröstar på Jehova: ”För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” (Hebr. 12:2, NW) Ha alltid Jehovas löften framför dig, så att du kan handla på samma sätt. — Nah. 1:7; Ords. 18:10.
25. Vad kan den som bevarar ostraffligheten se fram emot med en känsla av lycka?
25 Förföljelsens prövningar varar bara en kort tid och kan inte jämföras med den belöning som Jehova utlovar. Paulus sade: ”Jag håller före, att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss.” Det beror på att vedermödan ”bereder åt oss i översvinnligen rikt mått en härlighet, som väger översvinnligen tungt och varar i evighet”. (Rom. 8:18; 2 Kor. 4:17) Uthärda därför alla prövningar, ni som har privilegiet att lida för rättfärdighetens skull, eftersom er belöning sannerligen är stor! ”Lycklig är den som fortsätter att uthärda prövning, ty när han blivit godkänd skall han få livets krona, vilken Jehova har lovat dem som ständigt älskar honom.” (Jak. 1:12, NW; Upp. 2:10) Må detta bli din lyckliga belöning.