Välsignelsen av mötesfrihet i Grekland!

RUBRIKER på dagstidningarnas förstasidor i Aten kungjorde nyheten: Jehovas vittnen håller en stor offentlig sammankomst i Grekland!

Tidningarna hade ofta fotografier från sammankomsten, och rubrikerna kunde lyda så här: ”20.000 SAMLADE TILL INTERNATIONELL KONGRESS”, ”JEHOVAS VITTNEN SAMLADE I STORA SKAROR!” ”EN FRIDFULL SAMMANKOMST!”

Men vad var ovanligt i detta? Jehovas vittnen är kända världen utöver för sina stora sammankomster. Många sådana har hållits i storstäder överallt i världen i flera tiotals år. Stora stadion, idrottsanläggningar, kapplöpningsbanor, samlingslokaler och åtskilliga andra ställen, som kan rymma stora folkskaror, har använts för många offentliga sammankomster som anordnats av Jehovas vittnen.

Varför åstadkom då denna händelse förstasidesrubriker i Aten under juli 1975?

Varför förstasidesnyheter?

Denna sammankomst var förstasidesnyheter, därför att den representerade en märklig helomvändning! Detta var första gången som myndigheterna tillåtit Jehovas vittnen att hålla en stor sammankomst i Grekland! Tidigare regeringar hade förbjudit dessa kristna att hålla sådana sammankomster, sammankomster som i andra länder välkomnas som normala företeelser varje år.

Men vad Grekland angår var organiserandet av denna sammankomst och det framgångsrika genomförandet av den en händelse av utomordentlig betydelse. Den betecknade en stor förändring i regeringens inställning. Och eftersom denna fyra dagar långa sammankomst utgjorde en milstolpe i Greklands historia, fick den vidsträckt publicitet i pressen.

Varför var det tidigare omöjligt att hålla sådana sammankomster? På grund av att den dominerande grekisk-ortodoxa kyrkan med framgång utövat påtryckningar på de förutvarande regeringarna, så att dessa sammankomster blivit förbjudna. Ja, prästerskapets religiösa intolerans och förföljelse var sådan att till och med giftermål mellan Jehovas vittnen vägrades lagligt erkännande. Och barnen i sådana familjer betraktades som födda utanför äktenskapet.

Händelser som ledde fram till sammankomsten

Flera månader före denna händelse hade Jehovas vittnen i Grekland beslutat att söka få hålla en sammankomst i eller i närheten av Aten ungefär i mitten av juli månad. Men då ingen sådan sammankomst tillåtits av de föregående regeringarna, hyste man vissa tvivel om att tillåtelse skulle beviljas.

Vissa händelser ingav emellertid hopp om att denna fridsamma sammankomst av uppriktiga kristna skulle kunna bli möjlig. För det första kom en ny regering till makten år 1974, varpå följde att en ny konstitution av demokratisk typ blev antagen. Denna trädde i kraft den 11 juni 1975.

Den nya konstitutionen garanterade bland annat rätten att samlas i fredligt syfte. Den garanterade också religiös samvetsfrihet, och varje känd religion skulle fritt få förrätta gudstjänst. Dessa grundläggande rättigheter skulle skyddas genom lag.

En annan betydelsefull händelse var att tidningarna i Aten den 8 juli 1975 bekantgjorde regeringens beslut nr 2106/1975. Detta beslut förklarade att Jehovas vittnens religion är känd och erkänd och att alla högtidligen ingångna giftermål mellan Jehovas vittnen skulle anses godkända enligt lagen. Barn i sådana äktenskap skulle betraktas som av äkta börd.

Denna nya händelseutveckling skapade en gynnsam atmosfär. Den ingav hopp om att en bekymmerfri sammankomst skulle kunna hållas. Det skulle sannerligen bli en milstolpe i kampen för religionsfrihet i Grekland. Ty även om Grekland en gång kallats ”demokratins vagga”, så hade Grekland förlorat många fundamentala, demokratiska rättigheter på grund av prästerskapets inblandning och ett styre av diktatorisk typ. Ja, i lång tid hade den ”vaggan” visat sig vara tom!

Ansökan om att få hålla en fyra dagar lång sammankomst hade lämnats in till vederbörande myndigheter. Den granskades av myndigheterna — och blev godkänd!

Platsen för denna sammankomst, ”Guds suveränitet”, blev Apollostadion i Rhizupolis nära Aten. Programmet skulle bli likartat med det som följdes vid de många andra sammankomster som Jehovas vittnen höll år 1975 i tjogtals andra städer runt om i världen.

Förberedelser för sammankomsten

Innan sammankomsten började inställde sig många av Jehovas vittnen med olika yrkeskunskaper för att utan ersättning arbeta med förberedelserna. De grep sig an med arbetet med entusiasm, i stor uppskattning av privilegiet att få ha en andel i denna händelse av historisk innebörd.

För det första skulle ett podium uppföras, där de olika programpunkterna kunde framföras. Högtalare måste sättas upp på många ställen runt stadion. Dessutom måste det byggas toaletter för män och kvinnor, eftersom det inte fanns några sådana i stadion. Parkeringsplatser i närheten ordnades. Och mycket annat arbete utfördes för de besökandes bekvämlighet och för att tillgodose deras behov av lekamlig såväl som andlig föda.

Då tiden kom att sammankomsten skulle börja, torsdagen den 10 juli, drog skaror av konventdeltagare fridsamt in på stadion och intog sina platser. Det var en underbar, hänförande syn i betraktande av den förflutna tidens historia, som varit präglad av prästerskapets intolerans och motstånd. Glädjetårar flödade från mångas ögon.

I andra länder, där Jehovas vittnen regelbundet kommer tillsammans, blir sammankomsterna väl tillkännagivna — genom pressen, radion och televisionen såväl som genom tryckta inbjudningar, som delas ut i hemmen hos folk där i trakten. Men på grund av att man ville söka undgå problem, som skulle kunna uppstå, undvek man all sådan förhandspublicitet.

Mycket omfattande publicitet

Men sammankomsten fick omfattande publicitet i alla fall! Den grekisk-ortodoxa kyrkan och närbesläktade organisationer började en publicitetskampanj av stora mått för att förtala och förolämpa vittnena.

Metropoliten Augustinos i Florina i Macedonien yttrade, enligt dagstidningen Hellinikos Vorras för 6 juli: ”Det är nödvändigt att samla hela hierarkin till utomordentlig uppmärksamhet och insikt i fråga om sociala och religiösa fakta av enorm betydelse. Kyrkan förråder sig själv, om den förblir overksam. Vi protesterar på det kraftigaste mot [Jehovas vittnens sammankomst] och önskar att den måtte bli avlyst i sista ögonblicket; i annat fall bör alla Atens präster på order av synoden bege sig till klockstaplarna och låta kyrkklockorna dåna sorgeringning under hela denna sataniska kongress. Ty det är ingen överdrift att säga att någonting håller på att dö i Grekland, och det som är döende är dess själ, och den själen är den ortodoxa tron.”

Kyrkoorganisationerna följde prästernas ledning. Så utdelades till exempel i Aten och Pireus och där omkring hundratusentals löpsedlar i hemmen och affärerna med falska anklagelser mot Jehovas vittnen. En löpsedel, som sex religiösa tidskrifter stod bakom, innehöll uttalanden om Jehovas vittnen i stil med detta: ”Agenter för den internationella sionismen är i rörelse med dollar från de amerikanska judarna.” ”De ... förnekar Kristus.” ”De predikar ... att Israel skall behärska hela världen.” Löpsedeln slutade: ”GREKISKA FOLK! Skall du tillåta att sådana människor får samlas?”

Men även människor med enbart elementär kunskap om Jehovas vittnens trossatser vet att sådana anklagelser är fullständigt falska. Det är absurt att påstå att Jehovas vittnen finansieras av amerikanska judar, när vittnena nu förklarar att den judiska sionismen kommer att misslyckas.a Och vem som helst som undersöker Jehovas vittnens publikationer kan se att Jesus Kristus ägnas den högsta grad av respekt, på grund av hans ställning i förhållande till Skaparen och på grund av den uppgift som Kristus har i fråga om Guds uppsåt.

Vad Jehovas vittnens inställning till regerande myndigheter angår, är det en välkänd sak att de är laglydiga och fridsamma. De lyder Jesu Kristi befallning att ge ”kejsaren, vad kejsaren tillhör, och Gud, vad Gud tillhör”. (Matt. 22:21) Alla Jehovas vittnen får lära sig att respektera den samhälleliga myndigheten, eftersom det sägs i Romarbrevet 13:1: ”Var och en vare underdånig den överhet som han har över sig”, det vill säga de världsliga regeringarna. Följaktligen lyder Jehovas vittnen alla landets lagar som inte strider mot Guds lagar.

Förutom att man delade ut förtalande löpsedlar, vidtog representanter för den ”heliga” synoden mått och steg för att söka utöva påtryckningar på regeringsmyndigheterna för att få dem att återkalla medgivandet att hålla sammankomsten. I detta syfte sände präster och personer som påverkades av präster tusentals telegram till religionsministeriet och till premiärministerns kansli.

Vad skulle regeringen göra?

Frågan var nu: Vad skulle den grekiska regeringen göra? Skulle den ge efter för prästerskapets påtryckningar? Skulle den förbjuda en fredlig sammankomst, som var avsedd att hållas i full överensstämmelse med landets lagar? Skulle den nyligen genom folkomröstning antagna grekiska konstitutionen, som stadgade trygghet för mötesfriheten, visa sig vara effektiv?

Tidningarna uppmärksammade i stor utsträckning protesterna mot sammankomsten från kyrkans ledare och med dem besläktade grupper. Det meddelades också att ärkebiskop Seraphim personligen sökte få inrikesministern och ministern för den allmänna ordningen att söka förhindra sammankomsten. I dagstidningen Vradyni uppgavs det att regeringen ”tog dessa invändningar i övervägande”.

Men till den grekiska regeringens heder kan det sägas att den inte gav vika för detta religiösa tryck! Varken de religiösa grupperna eller metropoliterna eller ärkebiskop Seraphim kunde lyckas! Grekiska regeringen bevisade att den respekterar och tillämpar den nyligen godkända grekiska konstitutionen. Den var besluten att skydda alla sina undersåtars rättigheter, inte bara vissa medborgares. Följaktligen kunde man säga, som en iakttagare kommenterade: ”I den här saken hade demokratin äntligen återvänt till sin vagga” efter lång frånvaro.

Ett ofantligt vittnesbörd

Den fridfulla, fyra dagar långa sammankomsten blev synnerligen njutbar för deltagarna. Och den ordning och det exemplariska uppträdande som delegaterna visade iakttogs med gillande av många människor, som inte var Jehovas vittnen. Till följd härav blev ett ofantligt vittnesbörd avgivet utöver hela Grekland.

På sammankomstens andra dag innehöll tidningarna fina panoramabilder av de församlade skarorna i stadion. Tidningarnas kommentarer var objektiva. Också televisionen sände grupper som filmade scener ur olika program, t. ex. de bibliska dramer som framfördes för att illustrera olika principer. Dessa bibliska scener, jämte andra från det fullsatta stadion, visades i den landsomfattande televisionen, något som man inte ens kunnat föreställa sig så sent som för ett år sedan!

Den fridfulla sammankomsten, det fina programmet med dess uppbyggande framställningar om Gud och hans uppsåt, och vittnenas ordningsamma uppförande ställdes i många människors ögon i kontrast till prästerskapets och deras religiösa organisationers ogudliga uppträdande. Fanatiska religiösa personer delade ut sina lögnaktiga löpsedlar utefter vägarna som ledde till stadion i ett försök att egga folk till fientliga handlingar mot vittnena.

Andra fanatiker tog ut ikoner, t. ex. ”krucifixet” och den ”sexvingade keruben” ur en närbelägen kyrka, och ställde upp sig under ledning av en präst mitt emot stadion. De ”mässade” talkörer och gjorde hotfulla gester mot vittnen som gick vägen fram. Och under alla dessa högljudda demonstrationer sände kyrkklockorna i grannskapet ut sina klagoljud.

Men det inträffade inga allvarliga episoder. Jehovas vittnen hade blivit instruerade att bevara sitt vanliga lugna och oprovocerande uppträdande i alla situationer. De ägnade ingen uppmärksamhet åt bråkmakarna och undvek att bli indragna i diskussioner, som kunde irritera somliga och möjligen leda till bråk.

På sammankomstens näst sista dag samlades mer än 400 präster i S:ta Irene-kyrkan. Dagstidningen Akropolis i Aten rapporterade: ”400 PRÄSTER FÖRDÖMER EN SAMMANKOMST — ÄR BEREDDA FÖR VARJE KOSTNAD OCH STRID, OM DETTA UPPREPAS.” Tidningen tryckte en resolution som prästerna antagit. Den lydde i utdrag: ”Vi grekisk-ortodoxa präster, samlade i dag till extraordinärt allmänt prästmöte, ... uttrycker vår djupa oro. ... Att tillåtelse [till sammankomsten] beviljats, trots de mått och steg som vidtagits av den heliga synoden och av Monsignor Seraphim, ärkebiskop av Aten och hela Grekland, och av de högvördiga metropoliterna, utgör en fientlig handling mot kyrkan, eftersom [Jehovas vittnen] inte endast omfattar en annan troslära, utan är kyrkans svurna fiender och förföljare. ... Vi varnar regeringen, parlamentet och alla regeringsämbetsmän på förhand att vi, kyrkoherdar, ledare, assistenter och vänner till vårt hedervärda, milda och fromma grekiska folk, är redo till en vilken som helst strid och kostnad mot alla liknande framtida handlingar från regeringens sida.”

Men fördomsfria iakttagare kunde naturligtvis inse att det inte var Jehovas vittnen som visade ringaktning för regeringen, och inte heller förföljer de kyrkan på något som helst vis. I stället ådagalade det grekisk-ortodoxa prästerskapet tydligt sin fientlighet mot regeringen och dess författning, i det att de inlåtit sig på okristlig inblandning i politiken. Det var prästerskapet som ägnade sig åt förföljelse, i det de sökte förhindra Jehovas vittnens sammankomst genom sina ärekränkande anklagelser och genom att söka uppegga folket mot dessa fridsamma kristna.

Polisen handlade mycket berömvärt. Den såg till att folkets rättigheter upprätthölls. Den grekiska polisen fick också lovord för sin fina inställning. När några störande individer vållat skador på åtskilliga av Jehovas vittnens bilar, föreslog polisen att man skulle dra dessa skadegörare inför rätta, men vittnena, som ville söka undvika svårigheter vid detta tillfälle, menade att det skulle vara bäst att inte göra rättssak av det inträffade. Och lyckligtvis erbjöd sig ett av Jehovas vittnen, som äger en bilverkstad, att på egen bekostnad reparera de skadade bilarna.

Under sammankomstens fyra dagar och dagarna därefter var denna sammankomst främsta ämnet för dagstidningarnas nyhetsinnehåll. Händelsen diskuterades man och man emellan överallt. Många människor med ärligt hjärta uttryckte sin avsky över de religiösa organisationernas otäcka demonstrationer och otillbörliga protester.

En välkänd parlamentsledamot och kommentator i en daglig tidning i Aten skrev: ”Jag kunde inte förstå den ohejdade vreden hos kyrkoorganisationerna, som begärde Jehovas vittnens huvuden på ett fat.” (Dagstidningen To Vima för 16 juli 1975) En annan Atentidning visade en fin bild från sammankomsten. Då några av läsarna protesterade mot att tidningen innehöll referat från sammankomsten, svarade tidningen: ”Att så många tusen människor samlas någonstans för ett vilket som helst ändamål är nyheter. Hur kan detta ignoreras av en tidning, kära läsare, vad ni än är i förhållande till denna manifestation — ni må vara fiender, vänner eller likgiltiga?” — Dagstidningen Kathimerini, Aten, för 12 juli 1975.

En reporter frågade ett vittne som hade hand om förbindelserna med pressen och övriga nyhetsorgan: ”Kyrkklockorna ringer sorgeringning — vad har ni att säga om det?” Vittnet svarade: ”För oss är den här sammankomsten en tid av glädje och fröjd. Men för dem är det en tid av veklagan, och därför ringer de sorgeringning med sina kyrkklockor.”

De båda gruppernas anda stod i skarp motsats till varandra, och det gjorde att man drog sig till minnes att Guds ord säger att där Guds ande är skall man också finna ”kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet [självbehärskning, NW]”. (Gal. 5:22, 23) Man erinrade sig också vad Gud för länge sedan sade genom profeten Jesaja: ”Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I [motståndare] skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan.” — Jes. 65:14.

Iakttagare gör gynnsamma uttalanden

Den ordning och renlighet som rådde sammankomsten igenom gjorde ett gynnsamt intryck på iakttagare, också på sådana som tidigare haft ogynnsamma åsikter om vittnena.

Både befäl och manskap inom polisen, som skötte trafiken och såg till att lagbestämmelserna upprätthölls, uttryckte stor tillfredsställelse över Jehovas vittnens snabba lydnad, när de fått instruktioner och anvisningar av polisen. Ett polisbefäl yttrade: ”Om alla sammankomster vore så ordningsfulla, behövde vi poliser inte vara där för att göra någonting alls.”

Männen i stadions ledning uttryckte sin uppskattning av den fridsamhet och goda ordning och renlighet, som kännetecknade de kristna som fyllde stadion. De förklarade att lokaliteterna ”alltid skall stå till vittnenas disposition”.

En besökande vid sammankomsten gav denna kommentar: ”Inte en enda liten bit papper syntes i hela stadion. Vilket städat folk Jehovas vittnen är!” En journalist skrev: ”Stadion var fullsatt, men ... det märktes ingen rök där.” Han var imponerad av att ingen rökte tobak. En ingenjör vid en närliggande elektrisk fabrik förklarade, sedan han varit med vid några av sessionerna: ”Hädanefter skall jag regelbundet vara med vid edra möten.”

Denna sammankomst var i sanning en betydelsefull och oförglömlig händelse. Den var förvisso en milstolpe i Jehovas kristna vittnens verksamhet i Grekland. Att man för första gången fritt kunde få njuta av fridfull samvaro på det här sättet uppskattades i hög grad.

Den skara om 19.211 som lyssnade till de avslutande kommentarerna på söndagskvällen uttryckte sitt djupt kända tack till den suveräne Herren Jehova och hans Son, Jesus Kristus, för detta underbara tillfälle. De gav också genom långvariga applåder uttryck åt sitt tack till alla dem som bidragit till att denna fina sammankomst blivit möjlig.

En glädjefylld sammankomst också i Tessalonika!

Tre veckor efter Jehovas vittnens så framgångsrika sammankomst i Aten hölls en liknande sammankomst under fyra dagar i den historiska staden Tessalonika i Macedonien. Sista dagen av denna sammankomst, den 3 augusti, hörde en entusiastisk skara om 10.124 personer den uppmuntrande upplysningen att Guds rättfärdiga nya ordning snart kommer att vara en verklighet.

Det grekisk-ortodoxa prästerskapets och dess religiösa organisationers reaktion var likadan som den som visats under sammankomsten i Aten. Men den ansvarige befälhavaren för gendarmeriet i centrala Macedonien meddelade sammankomstorganisationen: ”Konstitutionen och statens lagar skyddar er, och vi är här för att skydda er under sammankomsten och var helst det kommer att bli nödvändigt.” Och polischefen i Tessalonika tillade: ”Vårt folk kommer att vara till hands för att skydda er. Jag vet personligen att ni är laglydiga människor och att ni inte behöver ha poliser omkring er. Men vårt folk kommer att finnas där.” I Tessalonika såväl som tidigare i Aten visade alltså myndigheterna att de respekterade den nya grekiska konstitutionen.

Alla som var närvarande njöt alltså i hög grad av samvaron och den välsignelse de fick röna genom att höra Guds ord, alldeles som deras bröder gjort tre veckor tidigare i Aten.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 53]

Jehovas vittnens sammankomst ”Guds suveränitet”, som hölls i Apollostadion nära Aten i Grekland den 10—13 juli 1975