Kina och kristendomen

TUSENTALS turister besöker Kina — i år beräknar man att antalet skall uppgå till omkring 10.000. I The Wall Street Journal heter det i en artikel för turister: ”Du kommer att finna rymliga rum, bekväma tåg, mycket folk på flyget — precis som i andra länder — utmärkt te och några av de artigaste och vänligaste människor som man över huvud taget kan möta.” Men hur är det med religionen, och då särskilt kristendomen?

All religion — förutom den ”röda” — är impopulär. Kristendomen existerar praktiskt taget inte längre. I en Associated Press-rapport från Peking för 31 juli förra året heter det: ”De flesta kyrkor har gjorts om till annat — till exempel skolor, garage eller lagerlokaler. Det finns två kristna kyrkor i Peking, och de används nu mest av utlänningar som bor i landet och besökare. Den ena är romersk-katolsk, och den andra är protestantisk.”

Varför finns det så lite intresse för Jesus och hans läror? Kommunismen i Kina har naturligtvis bekämpat en sådan religion. Men det beror inte bara på det, utan kyrkorna har också förvrängt Kristi läror, alldeles som New York Times för 15 januari 1979 förklarade: ”Ända sedan de första presbyterianska, metodistiska och romersk-katolska missionärerna flyttade till det här landet i slutet av 1800-talet har man satt likhetstecken mellan Västerlandets missionärer och Västerlandets politik.”

Ja, många missionärer tycks ha verkat med större kraft för sina nationella regeringar än för Guds rike. Enligt en tidigare rapport i New York Times klagade en internationell teologisk konferens: ”Det är beklagligt att kristendomen, såsom Västerlandets officiella religion, på olika sätt har fått rättfärdiga imperialism, feodalism, kolonialism och borgerlig kapitalism.”

Men i juni år 1947 kom två kristna missionärer av helt annat slag än kristenhetens missionärer in i Kina. Det var Harold King och Stanley Jones, som båda utexaminerats från den åttonde klassen i Vakttornets Bibelskola Gilead. De slöt sig till den lilla gruppen av Jehovas vittnen i Shanghai, och tillsammans med dem predikade de om Guds rike från hus till hus.

Under sina besök från hus till hus träffade Stanley Jones efter en tid hemmafrun Nancy Yuen. Nancy var intresserad av bibeln även om hennes man inte var det, och hon såg omedelbart skillnaden mellan kristenheten och Jehovas vittnens bibelenliga läror. Hon blev snart själv ett mycket verksamt vittne. Hon gjorde snabba framsteg och blev mycket nitisk i att predika från hus till hus och i att leda bibelstudier; allt på det kinesiska språket.

I början av femtiotalet var det så många som 175 närvarande vid mötena i Shanghai — trots att Jehovas vittnens verksamhet blivit kringskuren. Sedan, år 1956, arresterades och kvarhölls Nancy Yuen av myndigheterna. När King och Jones frågade hur det var med henne, blev de avsnästa med orden: ”Det här är en kinesisk angelägenhet. Det skall ni inte lägga er i.” Två år senare arresterades King och Jones själva, och de tillbringade fem respektive sju år i kinesiska fängelser innan de släpptes och deporterades.

Men hur gick det för Nancy Yuen? Vi tror att du kommer att finna följande berättelse om henne mycket intressant.