Helbrägdagörelse genom tro — hur går det till?

”’FLICKAN med stödkorsetten där. Ta av den bara. Du har blivit helbrägdagjord. Kom upp hit och prisa Jesus.’ Flickan går från sin plats fram till altaret. Hon säger att hon genomgått 12 operationer och varit rörelsehämmad på grund av ledgångsreumatism sedan 1973. Hon står framför prästen och rör på halsen fram och tillbaka. Prästen välsignar henne, åskådarna applåderar, och prästen säger: ’Hon har blivit helbrägdagjord!’”

Vilken glädje man måste känna när man blivit botad från ledgångsreumatism! Händer verkligen sådant?

Den här rapporten i Worcester Sunday Telegram och liknande skildringar tycks tyda på det. Inte att undra på att helbrägdagörelse genom tron tilldrar sig en hel del uppmärksamhet nu för tiden. Sjuka människor dras till helbrägdagörarna och hoppas på att bli botade. Blir deras förhoppningar uppfyllda? Är helbrägdagörelse genom tron verkligen effektiv när det gäller att behandla sjukdomar? Hur fungerar den?

VAD ÄR DET?

Helbrägdagörelse genom tron förekommer i olika former. I Västerlandet utförs den ofta i samband med gudstjänster som leds av evangelister eller pastorer i vissa religionssamfund — kanhända de som är förbundna med den karismatiska rörelsen. Dessa helbrägdagörare påstår att de efterliknar Jesus Kristus och hans apostlar, och de menar att Gud själv är källan till deras kraft.

En annan grupp är de icke-kristna religionernas ”helbrägdagörare” — voodooprästerna, häxdoktorerna, medicinmännen osv. De tror att sjukdomar orsakas av onda andar, och de utför olika ceremonier för att driva bort andarna.

Sedan har vi de ”parapsykiska kirurgerna” som utför vad de kallar ”parapsykiska operationer”. På Filippinerna påstår de sig med bara händerna tränga in i kroppen på sjuka människor och avlägsna sjuka vävnader och blodproppar. Deras ”patienter” sägs hela tiden vara vid fullt medvetande, och man kan inte se några ärr på dem efteråt.

Det finns slutligen också de som säger att deras ”helbrägdagörelse” inte har något att göra med religion eller tro. De betraktar det hela som en naturlig process, ett sätt att utnyttja en hemlighetsfull botande kraft som finns omkring oss eller inne i själva kroppen. En del av dessa föredrar att kalla sig ”parapsykiska helbrägdagörare” i stället för ”helbrägdagörare genom tron”.

FUNGERAR DET?

Svaret på den frågan beror på vem man frågar. De som tror på det berättar om helbrägdagörelse de har bevittnat eller själva blivit föremål för. Tvivlare talar om undersökningar som gjorts för att följa upp sådana fall av påstådd mirakulös helbrägdagörelse och som lett till slutsatsen att sådant inte sker. Varför denna motsägelse?

Ibland kan det helt enkelt vara fråga om ett misstag. En kvinna var övertygad om att hon blivit botad från livmodercancer. Hon hade genomgått ett kliniskt prov som tydde på att hon hade cancer. Hon gick därför till en helbrägdagörare. Nästa gång hon tog samma prov visade det att hon inte hade cancer. Hon var övertygad om att helbrägdagöraren hade botat henne. Men hennes läkare sade att det första försöksresultatet helt enkelt var missvisande, vilket ibland inträffar.

Vid andra tillfällen kan människor som förtvivlat hoppas på ett underverk hänge sig åt önsketänkande. En ung flicka som led av långt gången cancer gick till en helbrägdagörare. Efteråt blev hon åter undersökt av sin läkare. ”När läkaren såg mig kunde han inte tro sina ögon”, sade hon glädjestrålande. ”Man förväntade att jag skulle dö inom två månader. Men ingenting hade hänt. ... Man trodde inte att jag skulle leva nu, men jag vet inte varför Gud har räddat mig.” Sorgligt nog var hon död mindre än ett år senare.

En gång citerade man en läkares ord att hans patients tillfrisknande var ett underverk. Men när en tidningsreporter följde upp historien, sade läkaren att ordet ”underverk” bara var ett ”talesätt”. Han var övertygad om att patienten blivit botad genom en ”naturlig process”. ”Jag tror inte vi kan bevisa att Gud har ingripit personligen”, sade han. ”Jag har sett samma sak hända utan att det har varit fråga om helbrägdagörelse genom tron.”

Det finns faktorer som gör det svårt att bedöma vad som egentligen åstadkommit att vissa personer blivit ”botade”. Sinnets inverkan på kroppens hälsa är något som man fortfarande bara har ofullständig insikt i. Många sjukdomars förlopp är omöjliga att förutsäga. Somliga går tillbaka utan någon känd orsak. Många sjukdomar botas av kroppen själv, ibland med hjälp av medicinering. Doktor William A. Nolan framkastade tanken att den intensiva känslan i samband med någon helbrägdagörelsegudstjänst kanske får vissa sjukdomar att reagera fortare än vad de i vanliga fall skulle göra. Man bör också komma ihåg att den sjuke många gånger bara erfarit en mindre förbättring av sitt tillstånd, trots att det påståtts att han blivit botad.

En del helbrägdagörare erkänner att många av dem som blivit botade kanske inte blivit det på mirakulös väg. En präst inom den karismatiska rörelsen sade: ”En del [helbrägdagörelser] är psykosomatiska, en del av hysterisk natur och en del kan förklaras med naturliga skäl.” Sedan tillfogade han: ”Men det gör inte mig någonting, för de är ändå verkliga.”

Det är naturligtvis inte alla som accepterar tanken att helbrägdagörelserna har en naturlig förklaring. Många tror uppriktigt att det inträffar underverk och att sjuka människor blir botade genom någon övermänsklig kraft. En sökare kan därför resonera som så: ”Ja, helbrägdagörelse genom tron kanske eller kanske inte fungerar. Men det kan väl inte skada att försöka?” Det är en viktig fråga.